För trött för att blogga för det här har vi roat oss med idag. Tack för bilderna, Ida!

En gång i somras var jag och Kickan "som vanligt" och tränade på SSBK när det kom en man med en äldre vattenhund och en riktig proffskamera, hunden kunde knappt något utan han sprang omkring baklänges och lockade den med godis samtidigt som han filmade den med den enorma kameran. Vi undrade verkligen vad han sysslade med och svaret kom i torsdags då vi dök upp på Bolibompa! Visserligen suddigt i bakgrunden men jag känner igen oss och hundarna precis i början. Och så syns även Kickans kontaktfältspinne i bild lite senare. Ja, typ känd från tv är man alltså nu och jag undrar hur lite pengar de lägger på barnprogrammen när EN person samtidigt ska filma och styra hunden... HÄR är inslaget, kan du se oss?

Tillbaka till den mindre glamorösa vardagen - Siri har till slut börjat löpa, undrar om hon kommer fortsätta med 8,5 månad mellan dem? Tyvärr lite dålig timing när ridhusträningen precis börjat och jag är taggad på att träna, men kanske kan vi vara med ändå, får se vad de andra tycker. Vi var där i fredags iaf, med Kickan och två labradorägare. Det var lite väl intensivt att träna två hundar och att inte ha någon bur var en miss då uppkopplingsmöjligheterna var rätt obefintliga. Men hundarna var iaf glada och duktiga, Siri visade återigen att hon är för snabb för framförbyteshandling (angenämt problem) och Ella visade vem som är äldst i slalomträningen. Vi hittade också fina spårmarker runt hörnet så om jag inte kan träna Siri nästa vecka ska hon få spåra efteråt! Åh det var härligt att komma till ett stall och kika på hästar, blev riktigt sugen att rida lektion när vi var i ridhuset, mkt nostalgi som bubblade upp.

Idag hade vi en liten kastrerad hanhund här på visit, eftersom jag ska börja passa honom imorgon. Ska bli spännande att se hur det går, idag gick det iaf över förväntan då alla hundar ville leka och flörta med varann. Efter besöket var hundarna rätt utslagna och Siri spenderade en halvtimme i mitt knä, intensivt följande küren på Stockholm Horse Show - vem hade kunnat gissa att dressyr skulle bli hennes favoritsport?

Jag är egentligen rätt nöjd över det milda vädret och snöfria underlaget som gör att man kan lägga spår och träna agility, men samtidigt är det eländigt hur otroligt smutsiga hundarna blir varje gång vi är ute - och hur fort golvet blir grusigt och mattorna solkiga. Idag var vi återigen med Ida i Visättra, planen var att både spåra och träna annat men det envisa regnet och mörkret gjorde att vi skippade spåren och istället bara tränade lydnad och agility.

Ella fick träna lydnadshoppet och fjärrdirigering, tänkte även träna mer fotgående än jag gjorde men det gick inte med min tjocka jacka - hon gick en halvmeter för långt fram för att kunna se mig - och var för kallt utan... Men tanten nöjde sig inte med lydnad så vi tränade serpentiner, tråcklingar och push-throughs på ett hoppstaket, jättekul sa hon och följde för det mesta min handling perfekt.

Siri fick mest träna hopphinder på olika sätt: två olika bakombytesövningar, wraps, hoppteknik-bend work samt en linje med allt mer vridna hinder. Hon sög på bra men hade lite tjuvstartstendenser. Sen körde vi även running, nu tillbaka på lägre höjd men med tydligare kriterier - vilket inte hjälpte eftersom hon struntade totalt i felsignalen, måste ha en skålvakt om jag ska köra med utlagd belöning... De flesta repetitioner gjorde hon iaf rätt!

Här är film på rc och hoppteknik - fick bara med perfekta repetitioner på film för andra passet med två för höga träffar så hade batterierna tagit slut.

Den här dagen blev bättre än den började - Fredrik skulle vara borta, jag ville ut på nån hundaktivitet men fick inte tag på sällskap så gav upp. Men det blev en solig promenad där jag träffade på och slog följe med ett trevligt par som har två trevliga cavalierhanar, sen ett träningspass på vår grusplan och snart har jag sambon hemma. Tror att hundarna är riktigt nöjda med herrsällskap, 45 min träning och nu varsitt köttben.

Ella har jag ju faktiskt tävlingsplaner med, så ställde upp en ruta och så tränade jag dels på att koncentrera sig på mig och andra moment i närheten av rutan och följaktligen även på att skicka till rutan efter träning av annat. Det gick bra, i början var hon lite övertaggad och hade svårt att stanna vid sidan, men hon skärpte sig snart. Siri fick träna framkommando och så testade jag lite rutträning med henne med: höll henne i halsbandet en bit ifrån, släppte och förstärkte med bollkast framåt när hon nådde rutan - eller försökte iaf, min belöningsplacering var långt från perfekt...

Men jag undrar när den lilla damen tänker löpa igen, trodde hon var på g redan för en månad sen men inget mer har hänt. Hon löpte rätt precis vid 8 mån ålder, alltså har det gått lika många till. Vore iofs skönt om hon får långt mellan löpen men jobbigt att gå och vänta på det.

Ida fotade Ella på hennes födelsedag, här är en av de fina bilderna! Tack så mycket, Ida! 

Idag fyller Ella 7 år och är nu nog en riktig hundtant, det har varit på g ett tag men när man fyllt veteran har man full rätt till tantfasoner, som att ogilla unghundar, högljutt påpeka att man blivit förfördelad samt att ha egna åsikter om när man behöver lyssna på matte... 

Hon firades i alla fall på det bästa sätt jag kan komma på, med viltspår! Åkte till Visättra och lade spår i skogen till båda hundarna, och mötte sedan upp med Ida och hennes grabbar. Vi började med lite träning på plan medan mina spår låg till sig, Ella fick träna fotgående samt fjärren och blev riktigt i gasen av att Ida ställt ut en ruta på plan. Drog fram ett par hinder och körde en bakombytesövning med Siri, gick helt ok med bara en fulsnurr. Sen bar det till skogs, kanske lite väl långt för stackars lilla Ari - fast han klagade inte... Siri fick ett längre och svårare spår än tidigare och jag tyckte hon löste det jättefint, hon spårar lugnt och noga men gillar inte att hitta klöven utan vill hellre fortsätta. Ellas spår blev en riktigt workout, när jag lade det började det så fint med tät granskog och mossa men man kom snart till en brant som det bara var att klättra upp och sen ned för, för att upptäcka att det sen bara var en liten bit till nästa brant... Jag var tvungen att släppa linan när jag skulle ta andra snitseln och sen tog det ett par hundra meters joggande efter henne för att få tag på den igen, hon löste hur som helst spåret utmärkt på egen tass och bar stolt tillbaka klöven till vårt läger!

Hundarna har snarkat i soffan sen vi kom hem, men ikväll firar vi ytterligare med torkad vom som efterrätt - ja, bara hundarna alltså... Massor av kramar och pussar ska hon självklart också få, min allrafinaste Ella!  

Stolt spårhund med sitt byte - att hon inte ser så glad ut beror på att Siri är för nära och intresserad för hennes smak... My precioussss...

Hade blivit tillfrågad att jobba men dessvärre blev det inget, dålig framförhållning på det företaget... Istället åkte vi ut till mamma för en solig dag på landet! Gick ut och lade spår åt hundarna det första jag gjorde för att hinna gå dem innan det blev för mörkt i skogen, Ellas lade jag på ett kalhygge för säkerhets skull. I väntan på att spåren skulle ligga till sig tog jag fram Rustahindren och tränade slalom på mammas tomt - Siri fick främst träna ingångar (sådär) och självständighet (super, jag kunde stå still och skicka genom hela slalom) medan Ella fick en utmaning i form av att jag avvek åt sidan, hon tycker det är svårt men det går nog att få till om jag går fram försiktigt. Resten av väntetiden var Siri stissig och väldigt intresserad av min ryggsäck och mina byxor.

Dags för spår, Siri har verkligen tänt till så hon släpade in mig i skogen med nosen i backen och sökte ivrigt vittring. När jag skulle sela på henne satt hon och gnydde rätt högljutt, inte så bra... Men med tanke på all upphetsning så spårade hon väldigt lugnt och noga när jag väl släppt på henne, tyckte att hon hade nosen lite högt men kom sen på att det var blåbärsriset som var ivägen... Spåret blev kortare än jag tänkt mig då jag fick slut på blod - Ellas spår blev nämligen längre än planerat - och nästa gång tänker jag öka längden ordentligt. Det var iaf otroligt vackert i tallskogens pelarsal i den lågt stående solen, och trolskheten minskade inte av en korp som flög lågt mellan träden och rovfågelsskrin i bakgrunden.

Ellaskrället ljudade minst lika mkt, tror inte konkurrensen är så bra för hennes stressnivå, men hon sitter iaf still när man säger åt henne. Att lägga spår i riktigt krånglig mark som ett kalhygge med ris, ojämnheter, stubbar och lågor tror jag var riktigt bra, hon var tvungen att hålla nere farten vilket gjorde att det blev mer rätt än det brukar. Hon bar klöven tillbaka precis som förra gången, men bestämde sig när vi närmade oss bilen för att gräva ned den istället för att bli av med den. Tack och lov gräver hon inte så djupt så den var inte svår att hitta...

Inte lätt att fota hundar. Siri snodde hela tiden omkring och när jag sa hennes namn så gäspade hon konsekvent varje gång hon tittade på mig... 

Idag blir Siri 16 månader, men på många sätt känns hon snarare som 6 mån - utseendet, storleken och inte minst uppförandet... Hon går dåligt i koppel, bättre nu när jag faktiskt börjat jobba på det men blir hon uppjagad så tappar hon all behärskning. Och hänger hon inte längst ut i kopplet så hoppar hon och nafsar efter det, har dragkamp med det eller lika ofta med Ellas öron. Hon nafsar i händer och fötter för att få igång lek inomhus, och är hon uttråkad kan hon gräva i blomkrukor, tugga sönder mina kläder eller stjäla från bordet. Och tuggar det gör hon jämt på allt hon hittar - från kvistar till påsförslutare, hade hon varit människa hade hon varit en tuggummituggande fjortistjej nu... När vi tränar har hon mkt lite stadga (utom i agilitystarterna som för det mesta funkar, peppar peppar), tror hon kan ligga still i max 3 sek utan belöning, sen börjar det rycka i benen. Och gnälls gör det ifall hon inte får som hon vill eller har tråkigt, iofs var hon ännu ljudligare som valp men det hänger i.

Men jag ska inte klaga för det är lite med flit som inte jobbat så mkt med självbehärskning, kontakt och allmänt uppförande, tycker nämligen att Ella är för "duktig" i träningen och jag tror hon hade kunnat ha mer fart ifall hon fått vara mer olydig som ung. Jobbar man för mkt på att hunden ska vara stillsam och snäll så tror jag att man kan tappa lite jädrar anamma, och det har iaf Siri så det räcker! Och så är hon ju otroligt mysig när hon kommer och kramas, eller när hon har något otillåtet i munnen och försöker charma mig till att låta henne behålla det. Otroligt nog tycker jag det är rätt ok att hon sover under täcket, trots att jag efter Kajsa aldrig skulle låta en hund göra det - iofs får jag en spark i revbenen ibland, men också en mjuk och varm päls mot magen.

Siri avnjuter en "lammstick" som jag inhandlat idag, lite av tuggbehovet uppfyllt.

Klart man måste blogga ett så speciellt datum även om det inte hänt nåt uppseendeväckande att skriva om. Vi lullar på här i vår lilla värld, promenerar och tränar hemma.

Ella börjar bli riktigt duktig på de "nya" rallymomenten, när hon till slut insåg att man KAN ställa sig från utgångsposition så har det gått utan problem, peppar peppar. Ska bli kul att testa en ny sport men jag har också fått tillbaka lite motivation för lydnadstvåan så det jobbar vi också på och planerar start i 2012. Bestämde mig till slut att det inte var nån mening att kämpa för att få till strulmomentet inkallning med ställande när det så snart ska försvinna så vi skjuter upp tävlandet lite. Nu är det "bara" att få till rutan och apporteringen så ska det nog funka! Vi har just nu lite strul med fjärrdirigeringen där hon vid första skiftet ställer sig innan hon sätter sig, bara första skiftet och bara om jag är mer än ca 4 m ifrån henne, annars är det alltid perfekt...

Och Siri har också fått börja träna lite lydnad här hemma, utan större ambitioner just nu men vi har precis startat lite seriösare apporteringsträning samt fotgående. Hon imponerade på mig när jag ville att hon skulle sitta still och hålla apporten (en penna), vilket lugn och fokus den lilla hoppjerkan plötsligt fick! Och apropå hoppjerka så tränade jag med rå nötfärs som belöning i onsdags och vad det fick fart på henne - hon studsade omkring i en halvtimme efteråt och kröp bland annat in under soffan så vi fick rädda henne ut, hon är egentligen lite för stor för såna aktiviteter nu... Ella blev förstås också till sig över den extragoda belöningen men hon lugnar iaf ned sig rätt omgående när det är slut.

Försökte ta en fin naturlig bild på hundarna i skogen men Siri blev av nån anledning suddig hela tiden, så jag gav upp...