Undrar om man kan lita på att våren tänker vara så tidig eller om det kommer en omgång vinter till? Väldigt skönt med sol och värme hur som helst, idag gick jag och de våryra hundarna en riktig långtur i skogen. Det var fortfarande isigt på stigarna så vi fick gå obanat men det var de bara glada för. Sen var det inte lika underbart att de var helt leriga och med halva skogen i pälsen, men sånt får man tåla om man ska ge jyckarna ett bra liv.

Det har varit lite dåligt med uppdateringar på sistone, orsaken var att vi har haft fint besök under helgen, närmare bestämt hundarnas uppfödare Carolina. Mötte upp henne vid t-banan och det var roligt att se Ellas reaktion, först stelfrusen i nån slags chock för att sen helt galet skrika och hoppa, Siri var inte sen att hänga på och det blev lite kaotiskt. Tur att C förutseende nog hade på sig otvättade jeans och att det är små cavalierer vi talar om. Hundarna tävlade om hennes uppmärksamhet hela helgen, och var nog glada att slippa kivas med ytterligare ett dussin hundar för att få vara nära. Siri bestämde sig vid läggdags att hon minsann skulle sova i soffan med C och protesterade länge och ljudligt över att tvingas dela sovrum med oss - och gissa var hon direkt tog vägen när jag steg upp på morgonen? Utöver hundkel och prat så blev jag introducerad för Wordfeud och jag fastnade lika hårt för det som jag misstänkt, tror sambon redan är less på mig...

Annars så får Ella jobba på sina olika övningar en stund varje dag och jag masserar även armhålsmusklerna (finns säkert nån mer korrekt term för dem). Siris hormonmatvägran fick sin kulmen söndag-måndag då hon inte åt alls på ett dygn, men sen dess har hon varit jättehungrig istället så jag håller tummarna för att det är över nu. Men så länge skendräktigheterna bara yttrar sig i lite matpjosk och bäddande så är jag nöjd!

Igår utnyttjade jag det presentkort vi vunnit och tog Ella till hundtortyren, förlåt fysioterapeuten. Ella började försiktigt optimistisk men lite skeptisk när vi kom in och pratade, sen uppfylldes hennes farhågor när det var dags för undersökning och hon blev en väldigt olycklig liten spaniel. Dock inte värre än att hon var med på noterna igen när godis togs fram... Genomkänningen bekräftade det jag också trodde, hon är jättefint musklad i rygg och bakställ men lite sämre fram. Sen var det dags för vattentrask och Ella hade till en början flyktplaner och letade i våra ögon efter allierade, men allt eftersom vattnet höjdes och tempot ökade så var hon tvungen att jobba på koncentrerat, ibland glömde hon sig och for bakåt en bit men tyckte hon kämpade bra. Vattentrasket avslöjade att hon tog för sig sämre med höger fram och ibland "tappade" det, så nu ska det bli sjukjympa de närmsta veckorna för att stärka upp det inför tävlingssäsongen. Fick med mig en lång lista med övningar hemma: nedförsbackar i skritt, stå i trappa, gå cavaletti, krypa mm och rekommenderades några fler vattentrasktillfällen för att ändra hennes rörelsemönster. Men fysioterapeuten tyckte iaf att det inte fanns nåt skäl att tro att hon inte skulle kunna gå bra på agilitybanorna även detta år bara jag tog hand om henne, och det var ju det jag hoppades få höra!

Idag verkar damen vara en smula tagen och hon fick en lugn runda ihop med Sabina, så fick "ungdomarna" springa ihop sen. Synd att det är så fruktansvärt halt överallt i grönområdet, fanns bara en liten runda som var hyfsat isfri, resten är rena skridskobanan. Men det borde väl ett par dagars sol rå på?

Igår var det äntligen dags, Siris allra första agilitystart! Visserligen en inoff, officiella debuten blir i mars eller april, men ny plats, främmande hundar och tävlingslik situation. Och fast jag egentligen var rätt säker på att hon skulle jobba på bra blev jag nervös att hon skulle tappa koncentrationen, vara för trött eller hellre göra nåt annat än köra agility med mig. Helt i onödan för lilla Siri, som fick starta allra först i hoppklassen, gick som tåget borde gå. Ingen tjuvstart, sprang på fint och lyssnade på min handling. Det enda lilla felet vi fick var att hon vände i den böjda tunneln första gången, men den var väldigt mörk och ffa böjd i 90-graderssvängar snarare än mjukt rund - jag gissar att hon inte var beredd på det utan sprang in i väggen första försöket. Hon tog slalom jättefint i farten, inga tvekan om ingången och stannade kvar trots en lockande tunnel efter. Märkte dock en sak vi måste träna igenom - slutspurter! Jag har ännu inte lärt henne ett fram/släpp-kommando men det vill jag verkligen ha så att hon kan dra på in i mål utan mig. Dessutom måste hon lära sig att belöningen finns utlagd, hon är så van att jag kastar den åt henne att hon blev lite förvirrade vid målgången fast jag lagt kamptrasan i bunken på andra sidan bangränsen. Jaja, småsaker - vi blev iaf snabbaste femfelarna!

Det var även i övrigt en väldigt trevlig ridhusupplevelse, det var nu länge sen jag var på Sundby och de hade nytt underlag som funkade mkt bättre att springa på, stora läktare så man inte behövde trängas och ffa en uppvärmd sektion - underbart! Planerar åka på nästa inoff de anordnar på samma ställe och då även ta med Ella. Eftersom jag bara hade Siri så tog jag inte med nån bur men det kändes snart som ett misstag, dels att man måste ha med henne överallt och dels att hon inte riktigt kunde koppla av utan tittade på alla hundar. På hemvägen var hon iaf helt slut och slocknade genast i mitt knä, och hon känns inte direkt pigg idag heller...

Här står debuterna som spön i backen! Visserligen blev jag och Ella bortlottade från lydnadsprovet nästa helg, något jag har blandade känslor inför, men denna gång gäller det Siri som ska köra sin allra första agilitytävling på söndag. Visserligen bara en inoff men det blir ändå på ny plats och med nya hundar omkring - tror inte alls det kommer påverka henne men ska ändå bli spännande att starta.

Och ska man tävla så måste man träna, idag har vi genrepat i ridhuset - det var framförallt slalom och platta tunneln jag ville nöta och det första gick utmärkt men platta tunneln är det som vanligt först en repetition där hon vänder, nästa gång kryper hon sakta igenom och sen går det utan problem. Får se hur hon reagerar på söndag om den är med, men nu har hon den iaf i färskt minne. Vi körde utöver det lite gungträning (undrar om hon nånsin kommer fatta att man inte bara kan dundra rakt över?) och en handlingövning jag snodde från Klickerkloks blogg. Ella har känts en liten smula hängig dagarna innan så hon fick bara köra banan ett par varv samt lite lydnadsövningar, men hon kändes pigg och fin att träna med nu iaf, om något en smula missnöjd att hon inte fick mer.

Eftersom flera har frågat om hur jag gjort Ellas varma fleecesockor och hennes saltskydd i gore-tex så kommer här en liten guide:

1. Mät tassens omkrets på bredaste stället. Framtassar brukar vara större så mät en sån ifall du inte planerar göra olika fram- och baksockar.

2. Klipp ut en rektangel av tyget, bredden ska vara drygt halva tassomkretsen + sömsmån, längden ska vara dubbelt så lång som sockan ska bli.

3. Vik tygbiten på mitten med avigsidan ut. Klipp av hörnen i ca 45 grader för att göra sockan bättre formad för tassen.

4. Sy ihop med raksöm längs med sidorna, var noga med att fästa tråden ordentligt i början och slutet.

5. Nu är det bara att vända sockan rätt och prova, förhoppningsvis sitter den perfekt! Jag använder bara resårsnoddar precis ovanför tassen för att hålla sockan på plats, vill man kan man sy på kardborreband istället - bör då förmodligen göras innan sockan sys ihop. Ett annat alternativ kan vara att sy i en knapp och sen dra ett brett resårband med knapphål runt benet.

6. Har du gjort fleecesockor kan de göras mer tåliga och lite vattenavstötande genom att stryka på ett tunt lager textillim på den del som ska vara under tassen. Fleece bör dock inte användas som saltskydd ändå då det lätt tar upp fukt. 

Glad Valentin på er! Vi har hittills firat med en långpromenad i skogen som också fick en avstickare på Magelungens is, dock knakade det oroväckande vid strandkanten så det blir nog första och sista isturen denna vinter om det inte kommer ytterligare en rejäl köldknäpp. Hoppas verkligen inte det töar redan nu för just nu njuter jag av vackra vinterturer och rena hundar! Ikväll blir det god mat och ett glas vin med F, måste ju passa på när man har en god anledning...

Siri är skendräktig just nu och det märktes först på att aptiten gick ned, framförallt på morgnarna - hon ersatte dock maten jag erbjöd med ett maniskt letande av kattskit så det jämnade väl ut sig... Men nu har hon även börjat bädda lite och hon går ibland runt med sin mjukislämmel i munnen och ser förvirrad ut, för att i nästa stund leka med den så inga djupare moderskänslor än så länge. Det har blivit en del labbepassande och det är roligt att se hur hon tar intryck av dem: när de är här försöker hon likt dem fånga godbitar i luften, men är ännu inte så bra på att pricka, däremot är hon pilsnabb på att ta allt som de missar där hon har fördelen att vara närmast marken. Hon har också lärt sig att jaga snöbollar och tar gärna upp jakten med Freddie om dem, lite lustigt då hon annars absolut inte tar något kallt och snöigt i munnen.

I helgen lånade jag mammas symaskin (då min egen har gått sönder efter bara ett par användningar) och kunde tillverka saltskyddsskor i gore-tex av min gamla jacka. Jag hade egentligen tänkt beställa men kunde inte välja modell, tur det för då hann idén om att göra dem själv födas! Gratis är alltid bra och det var ett roligt och lagom stort projekt. Nu återstår bara att testa dem i skarpt läge, men för tillfället har vi inga buss- eller t-baneturer inplanerade. Jag vet att det blivit många bilder på poserande påklädda hundar i bloggen senaste tiden, men dessa kanske blir de sista?

Idag har vi varit iväg och tävlat rallylydnad för allra första gången, tack och lov i mildare väder än igår... Startordningen hade ändrats så vi fick tack och lov gå banan i första gruppen och sedan starta som sista ekipage där. Ella hade nog antagit att det var antingen agility eller lydnad som gömde sig bakom ridhusdörren och hon kändes ganska tveksam genom hela programmet - vilket inte gjorde min nybörjarosäkerhet bättre. Men vi har aldrig nånsin gått en hel bana och mest tränat hemma i hallen så det är klart att det påverkade henne, hon var ju likadan första lydnadsstarten så det kommer nog ordna sig. Är inte helt nöjd utan önskar henne mer taggad och intensiv, men som den oerhört samarbetsvilliga hund ställer hon ändå lätt svansviftande upp på alla tokigheter matte utsätter henne för!

Jag var förvånad över hennes dåliga fotposition genom hela programmet, nu var den ok i rallysammanhang men för mig som ändå tävlar lite lydnad kändes det mer som om hon var ute och gick med mig - resultatet blev att kopplet, som jag avpassat för den position jag trodde hon skulle hålla, då och då blev lite spänt. Kickan och jag kollade våra resultat i förväg och bestämde oss för att åka hem istället för att vänta då vi inte blivit placerade. Ella och jag skrapade iaf ihop 85 poäng med kvalificering - vi fick 10 p i avdrag för att hon hann sätta sig efter att ha kommit in i fotposition (vet inte hur det ska lösas, hon börjar sätta sig innan hon ens är framme), 3 p i avdrag för det sena läggandet (skulle varit under gång) samt ett par enpetare, kanske för spänt koppel?

Siri fick hänga med och frös lite i bilen, men levde annars loppan bland folk och hundar. Nu är båda behagligt trötta, fortfarande utslagna i soffan efter nära fyra timmar...

Idag hade jag och Kickan genrep inför rallydebuten imorgon, trots rysskylans tillfälliga återkomst. Kände mig smågalen när jag åkte iväg i -16 men det blev mildare efterhand och hundarna fick turas om att vänta i bilen som var varmare än ridhuset. Kickan hade med sig kollegieblock och jag bidrog med en kartongbit som vi kunde ställa upp som "rallyskyltar" i en liten bana - tur att det bara var vi två som dök upp, så vi kunde sprida ut oss hur vi ville! Jag har mest nött momenten hemma i hallen och upptäckte att det var en helt annan sak att få det att funka i ridhus med en hund som suttit och laddat i bilen... Blev lite nya kreativa beteenden som dök upp, men vi borde kunna traggla oss igenom banan imorgon iaf. Oturligt nog har jag dock fått första start efter andra banvandringen, vilket innebär minimal tid för uppvärmning (eller nedvarvning i Ellas fall då hon brukar vara studsig efter bilvila), men det är bara att bita ihop och göra det bästa av det! Får jag tänkte jag gå första banvandringen istället så har jag mer tid.

Utöver rallyn så fick Ella även träna rutskick och hopp över hinder, det är ju även lydnadsstart på g. Hoppet gick alldeles utmärkt, däremot är det alltid nåt med rutan. Idag sprang hon ut fint och fort till rutan, men när jag sa "stå" så satte hon sig. Varje gång. *suckar* Siri fick förstås också vara med, och vi körde en hoppsekvens där vi tränade "fram" och bakombyten, båda gick utmärkt. Vi släpade även in den översnöade gungan och det var ingen tvekan på att banga den trots att det var säkert en månad sen sist.

Önska oss lycka till imorgon!