Ojojoj, ajajaj... Det finns ju de som påstår att viss smärta är skön, jag skulle nog hävda att smärta gör ont, punkt. Och jag är fortfarande halt och lytt sen hårdkörningen i måndags - andra delen av FART-kursen för Eva Marie. Det började oskyldigt med hundträning, tre olika kombinationer som var förstadier till staket-serpentiner, tråcklingar och hörn fick vi nöta. Först med så "öppen" och enkel linje att hunden bara kunde satsa rakt igenom mot utlagd belöning, sen allt svårare linjer i små steg så att hunden fortsatte hålla god fart och självförtroende igenom. Siri satsade förstås allt, fick kommentarer om att hon nästan låg ner i kurvorna, vilket i sin tur gjorde det svårt för mig att hinna med i svängarna. Så jag fick lite tips om fotarbetet vid tråcklingar och det är verkligen något jag måste nöta in, för annars har jag ingen chans att vara på rätt plats - som det var nu kunde jag inte få till både fötternas placering och att styra Siri på samma gång, de ska sitta i ryggmärgen!

Hundarna fick sedan vila för nu skulle förarna få jobba. Uppvärmningsjogg i grupp och helt frisk var jag inte för det som förra gången var kul var nu så förbaskat tungt. Sen diverse styrkeövningar för benen och när vi gjorde utfall framåt så hände nåt med mitt ena lår, aj som fasiken och inte en chans att jag kunde delta i resten av övningarna. Känner fortfarande av det men blir bättre när jag rört mig en stund, likaså den övriga träningsvärken, så hundarna fick ändå en rejäl skogsrunda idag. Det är så perfekt med lite grått och regnigt väder, ingen annan ute i grönområdet, och här hemma borras det i balkongerna så omöjligt att stanna hemma.

Kursen har utöver skador ändå gett den spark i ändan jag behövde och började förra veckan jogga, inga halvmilsrundor men insprängt i de vanliga hundpromenaderna till att börja med. Fotarbete, att kunna springa sidvärtes och baklänges, ska jag också jobba med utöver den rena tråcklingsträningen. Förhoppningsvis en snabbare och smidigare matte till höstens tävlingar iaf!

Om jag blivit lite för kaxig efter segertåget i klass 1 så blev jag bryskt nedtagen på jorden igår. Även om det var väldigt flytiga och trevliga banor dagen bjöd på så avslöjade de definitivt flera kunskapsluckor hos oss, nu känner jag mig lite överväldigad över allt som behöver tränas in. Slalom framförallt, nu krävs det att vi klarar lite lurigare linjer både till och från slalom, samt att jag måste kunna göra byten och springa lite före. Samtidigt var det inte toppförutsättningar för debuten, jag har åkt på uvi och det var inte optimalt på en tävling, utöver springandet på toa så var jag trött både i huvudet och kroppen. Siri kändes inte helt bra heller, men vet inte om det var mitt fel eller om hon också var lite mör i skallen när vi efter flera timmars väntan skulle starta våra lopp?

Hopp A:

Blev tyvärr ingen film, kameran fick nåt för sig så det finns en filmfil som inte går att öppna. Loppet kändes hursomhelst bra första delen men inför slalom som hade en ca kl 4-5-ingång så tog jag av nån anledning in henne istället för att låta henne flyta ut lite i svängen för en snällare ingång och som resultat gick hon in i andra. Sen blev jag nojig och för passiv i slutet av slalom så istället för att svänga av så for hon iväg och tog ett hinder från fel håll...

Hopp B:
Nöjd att starten gick bra för där var jag orolig att hon inte skulle hitta tunneln, sen får vi ju en fasansfullt lång sväng till blå tunneln, tror det är en kombination av mina sena signaler och att det faktiskt var andra tunnelingången som gällde förra loppet på samma stället. Sen var det ju slalom igen och precis samma fel kommer trots att jag medvetet låter henne får en lång linje dit, men hon kan varit störd av underlaget för det var ett sandigt "hål" precis vid ingången. Efter att jag lugnat ned henne en smula så tar hon det äntligen korrekt och vi kommer allra sist av alla odiskade ekipage. Jaja, bara att bryta ihop och komma igen, det här blir en utmaning!

Vet ni vad vi ska göra imorgon? Jo, lyckades efteranmäla till Väsbys tävling så mindre än en vecka efter sista pinnen så ska vi debutera klass 2! Spännande... Men det innebär samtidigt att jag inte tävlar rally med Ella samma dag, andra strukna starten på ett par veckor och nu ska jag tänka mig för innan jag anmäler oss igen.

Igår var vi på SSBK med Kickan och noffeägaren Cecilia, jag fokuserade som vanligt på kontaktfälten med Siri men passade på att checka av lite klurigare handling och slalomingångar. Allt gick fantastiskt fint förutom kl 2-ingångar i slalom, kommer det en sån på tävlingen får jag vara med och hjälpa henne in, men på sikt så ska hon faktiskt kunna fixa även en sån! Ella fick också träna agility och då även hon klurig handling med serpentiner och dold tunnelingång, underbart tyckte hon. Det är intressant det där, även när man tränar helt belöningsbaserat så är det inte så enkelt att hunden gillar att göra allt den får belöning för. Ella gillar ju helt klart INTE att gå fot på höger sida, det är fel att göra så tycker hon oavsett hur många smaskiga godbitar jag stoppar i henne för det beteendet. Så frågan är om jag ska kämpa på för att kunna tävla avancerad klass eller om jag ska låta henne slippa den frustrerande träningen?

Jaha, tiden i klass 1 blev inte lång alls, hann bara med sju starter i agility och ett par fler i hopp. Nu känns det tydligt hur mkt bättre grunder Siri har (förutom ett par hinder, ähum) än Ella när hon startade: för Ella tog det nästan tre år från första pinnen till färdigt uppflytt i klass 2, för Siri tog det två veckor...

Igår var vi alltså på Bro-Håbo och tog storslam, eller vi diskade oss faktiskt i sista loppet men innan dess två segrar och de sista pinnarna vi behövde. Och det känns extra otroligt eftersom jag verkligen inte var i form, hade gjort misstaget att dricka vin till middagen (inte mkt men det räckte) kvällen innan, stannat uppe sen för esc och med värmen på det blev det riktigt jobbigt. Om jag ser ut att springa osedvanligt långsamt i agilityloppet så gör jag det, var nära att svimma i väntan på start så jag tog det lugnt. Mådde allt bättre under dagen dock och att det blev lite svalare och mindre kvavt hjälpte också. I hoppklassen kunde det gått snabbare om jag inte fegkört, men det räckte ju så inget att klaga på och tyckte hon gick superfint!

Livet är ju inte bara agility, igår var vi på en mysig utflykt till Gömmaren där vi gick en rejält kuperad runda, intog matsäcken vid vattnet och Siri premiärdoppade sig för att sen rulla sig i sand och jord... Så idag har det inte varit många knop på jyckarna och mina ben känns minst sagt möra, men planen är ändå lite agility till kvällen ihop med Kickan!

Siri verkar ha blåst ur sig de sista resterna av skendräktigheten på banorna förra helgen, även om hon fortfarande bäddar och håller på litegrann så känns det i övrigt som min vanliga busa är tillbaka.

Då var en lång agilityhelg till ända och vilken helg! Vi är helt slut idag men wow, vad hände liksom? Börjar bli enformigt med samma bildtyp på bloggen hela tiden...fast jag tycker det är helt ok när den ser ut såhär. Tävlingar på Haninge BK igår, en klubb jag aldrig varit på förut och jag åkte dit ihop med Jenny och Fiona. Hundarna var mindre taggade på att åka iväg än föregående morgnar men Siri kändes ändå riktigt fräsch med tanke på intensiteten de senaste dagarna. Riktigt pigg var hon dock inte för hennes dåliga trött-humör kom fram, Siri som är "god och glad, kexchoklad" mestadels blir en vrålande drake gentemot andra hundar när en viss tröskel passerats - det upptäckte jag redan förra året när hon var medföljande på Ellas tävlingar.

Agility 1
En superrolig bana och vilket lopp! Fick sån känsla att håret reste sig i nacken när vi sprang, kändes så samspelta. Dock är det inte riktigt bra när den känslan tar över för jag tappar huvudet lite. Nu gjorde jag inför slalom just det Siri inte klarar (än), låg före och sprang förbi ingången - och då drog jag med henne också... Attans! Men som sagt, att vi gör ett sånt lopp tredje tävlingdagen är jag otroligt nöjd med.

Hopp 1
Minst sagt revanschsugen, och fick till och med chansen att göra om exakt samma slalomingång, denna gång hade jag lärt mig läxan och lät henne hitta ingången innan jag kom ikapp. Siri kändes väldigt trött detta lopp och var i en bom ganska rejält, tack och lov låg den kvar. Och tiden räckte till en andraplats och vår andra pinne i hopp!

Sedan strök jag mig från den andra hoppklassen, vilket varit en del av planen från början - hade bara tänkt ta den OM vi kände oss förvånansvärt pigga. Nu var vi ju inte det, Siri utslagen i buren och jag med värkande ben så det kändes helt rätt att sluta på topp. När jag sen såg hur trötta många andra hundar var vid det laget kändes beslutet ännu bättre.

Åh, vilken härlig dag vi haft: perfekt väder, trevligt sällskap och tävlingsframgångar! Siri är precis så trött som det ser ut på bilden när jag tvingade henne posera, och hon har nog drömt om agility här hemma i soffan. Det känns som att det verkligen går bra nu, för en vecka sen var vi pinnlösa - nu har vi tre stycken i bagaget, två segrar dessutom eftersom vi gick och vann idag med! Det börjar kännas lite overkligt...

Hopp 1
Vår första klass för dagen, en riktig springbana med en klurighet - linjen tunnel-långhopp-hopp där inget alternativ kändes stensäkert. Jag valde bakombyte men byter för sent och brant vilket tar Siri av linjen och det vinglar rejält, sen får hon inte upp farten igen förrän i slalom. Annars är jag nöjd med loppet förutom den förargliga rivningen, ingen grov heller utan det handlar om nån centimeter - och jag måste ta på mig den för jag ropar "sir sir" helt plötsligt och hon tittar till på mig i hoppet. Jag var ovetande om den fallna bommen och gick på nedvarvningsrunda så nöjd med vår "nolla" innan jag blev nedtagen på jorden av en kompis far.

Agility 1
Fick revansch i agilityloppet istället! Och jo, hon kliver på balansens kontaktfält men med minsta marginal, det syns i slowmotion... Något att träna på framöver, lite mer marginal vill jag ha. Och matte måste verkligen träna att axa i uppförslut, nu hann jag inte med henne efter gungan och återigen lite vingel. Men visst är vi ändå duktiga? Kickan och Ärtan blev trea i samma klass med ett helt fenomenalt lopp förutom ett litet krux som noffan löste med säker tass, det gjorde allt ännu roligare!

Ännu en lyckad tävlingsdag bakom oss, denna gång på Märsta-Sigtuna BK. En vinst och så en potentiell vinst som matte schabblade bort, hon är för fantastisk min lilla jycke!

Agility 1
Vi var på ett kort genrep på SSBK dagen innan, tränade A-et och gungan vilket kändes betryggande att ha gjort. Vi nollar och vinner faktiskt men farten var inte på topp, hon hade ännu inte ätit frukost vilket nog var en miss - tyckte det var för tidigt att ge innan vi åkte vid 6.30, för snart inpå loppet att ge vid ankomst men hon var lite tom i magen tror jag. Sen så kan hon ännu inte särskilja balansen från gungan helt syns det trots att jag har tydliga skillnader i signalerna, men det kommer ju med mer rutin.

Hopp 1

Alltid ska det hända oss något varje tävlingshelg, denna gång så sprakade det till i högtalarna efter jag lämnat Siri i starten. Hon far upp med förskräckt min och tittar olyckligt på mig - "matte de har fyrverkerier alldeles bakom mig!". Jag sätter om och startar men är alldeles för nojig att det ska hända igen så jag fokuserar inte på att hitta rätt position för den lite kluriga starten, resultatet blir att jag styr in henne bredvid tunnelingången. Resten av banan gick fint men jag önskar att jag vågat satsa på blindbyte innan slalom, nu blir jag efter och hon osäker på vägen. Men vi fick den klart bästa tiden av alla smallekipage som gått runt och det kändes bra, som en nästan-vinst!

Ella fick inte sin rallystart, jag funderade på att ta den men efter hopploppet hade banvandringen för min klass redan varit så det var inget att tänka på ens då. Men tanten fick iaf hänga med på prisutdelning och vad det är vet hon ju mycket väl - självklart lade hon genast beslag på vinsten, en mjuk pipleksak och var väldigt stolt över "sin" vinst... Idag är det bara ren vila som gäller för jyckarna medan jag ska få lite gjort här hemma, sen stundar åter agility resten av helgen!