Då har vi tävlat igen, denna gång på Strängnäs LKK och mamma fick komma och kolla på Siri för första gången. Mamma har haft tävlingsförbud sen Ella sprang ut ur ett ridhus för att leta efter henne men som som jag misstänkte stördes Siri inte alls på samma sätt, även om hon gnällde och tittade efter mamma i startfållan så fokuserade hon inne på banan.

Tyvärr kändes inte något av loppen helt bra, upplevde henne som lite seg men funderade på om det satt i mitt huvud då jag själv var småförkyld och trött. Dessvärre inte insåg jag efter att ha sett filmerna, hon hoppar ansträngt och verkar inte ha full balans i svängarna. Vet inte hur mycket som beror på att hon totalkraschade första hoppet efter att ha tagit av på tok för tidigt, för sen fortsatte hon att taxera och hoppa av för tidigt vilket också innebar onödigt stora språng. Vet inte om det handlar om hinderhöjden, det var länge sen vi körde på maxhöjd och på denna tävlingen var alla hinder höga, några till och med över gränsen misstänker jag. Har kollat igenom henne hemma iaf, blir lite nojig eftersom Ellas livmodersinflammation visade sig just genom matthet på banan. Ingen feber, flytningar eller ömhet i kroppen som jag kunde upptäcka iaf så nu ska hon ta det lite lugnt och stå under noga uppsikt några dagar så får jag se hur det blir. Det kan ju bara vara att hon är skendräktig och trött men bara för en vecka sen kändes hon ju kvickare i kroppen.

Länge sen nu, ingen tävling på två månader pga Siris hälta med dålig tajming och ingen träning på flera veckor pga höglöp och resa. Ja, vi har ju varit en vecka i Italien, får bli ett senare inlägg... Men trots att Siri är sådär vansinnigt efterlöpet-trött så blev agilityloppet finfint - en vinst och första klass 2-pinnen fick vi för det, härligt! Sen ville lillhunden knappt ur buren till hopploppet men piggade på sig när kamptrasan kom fram för leka vill hon alltid. Tyvärr klantade matte till det och drog bort henne från tredje hindret, sen tappade hon förtroendet och ville inte låta sig skickas till tunneln, och så var en viss klantmatte och vinglade i vägen... Men ett hyfsat rest av loppet ändå som dock avslutades med en krasch i sista hindret. Och tyvärr finns bara film på hopploppet:

Jag är mycket nöjd med att jag tordes köra den mer riskfyllda men snabbare lösningen med att skicka mot dold tunnelingång i båda klasserna, och nöjd med lilldjuret som satte det utan problem!