Det blev dubbel anledning att fira igår när Ella fyllde 9 år och Siri slog till med en vinst på Kungsörs klass 2-tävling! Inte den vinsten jag helst velat ha, nu har vi tre pinnar i agility och ingen i hopp, men inte ska jag vara så knusslig - vinna är alltid kul! Planen är nu faktiskt att bara tävla hoppklass under våren såvida vi inte åker iväg på stortävling kanske, för jag misstänker att en viktig anledning till bristen på pinnar i hopp är att hon inte är riktigt lika på topp mentalt i andra loppet. Sen är det generellt fler som nollar i hopp också så tidskonkurrensen blir större, dock inte igår då INGEN nollade hoppklassen i small - men det var en väldigt intressant bana som jag närmsta tiden planerar bygga upp sekvenser ur för att analysera hur vi bäst löser dem, kändes som det fanns flera situationer utan givna lösningar. Det var Siris premiär på konstgräs men uppenbarligen var inte det några problem. Hon kändes inte lika rask i tassarna som på träningen i fredags men jag såg samma sak hos många andra hundar också. Däremot har gungan börjat fallera, hon hoppade av flera ggr under träningen och var lite tveksam på tävlingen också, absolut inga avhoppstendenser men hon stoppade lite tidigt.

Stackars Ella var väl inte helt nöjd med födelsedagsödet, hon blev hemma hos mamma när vi stack iväg och just då verkade hon nöjd men hon hade blivit mer olycklig ju längre tiden gick. Sen efter att jag ringt och meddelat mamma att vi åkte från tävlingen så satt hon (Ella alltså, inte mamma) i fönstret och tittade efter oss eftersom hon hört min röst från telefonen. Nästa gång vi tävlar ska hon få följa med, fast hon trivs ju egentligen inte så värst i tävlingsmiljön, särskilt inte inomhus men det går ju inte att förklara...

Peppar peppar, ta i trä - nu har Siri mer eller mindre varit sig själv i ett dygn efter en lång och förlamande skendräktighet. Jag fick visserligen locka och pocka (samt tvinga) för att få med henne på gårdagens långpromenad men väl igång så var hon så glad, sen pigg och trevlig resten av dagen. Och VILL nu gå ut varje gång det erbjuds, fantastiskt nog. Veckan innan har varit eländig: hon har vägrat äta frukost och följaktligen spytt galla framåt lunchtid, hon har hittat på allt mer hårdnackade protester mot utgång som att göra sig lealös och nafsa efter mina fingrar. Men nu är det kanske över för denna gång, med ca tre månader kvar tills nästa löp... Imorgon ska vi träna och sen tävla på söndag, ska bli intressant att se vad det sen blir av "mammahunden".

Just nu skulle jag egentligen peppa inför efterlängtad spelning ikväll, så går Vampire Weekend och ställer in nordenturnén med kort varsel... Jädra New York-divor! Nä, nu tror jag absolut att det fanns ett bra skäl men surt när vi köpte biljetterna redan i juli och väntat sen dess. Ungefär såhär skulle kvällen varit, för Stockholm i november är ungefär som Sydneysommar när rätt band står på scen:

Har ni sett att avsändaren är MTV? Musik på MTV, i år??? Bästa tubkommentaren var fö:

Återigen stor bloggtorka, fick en kommentar om det av Kickan och det var väl sparken i baken jag behövde för att sätta mig vid tangentbordet igen... Här hemma förs nu en ojämn (till min favör) kamp med Siri som anser att hon inte kan gå ut öht eftersom hon ska "föda valpar" vilken dag som helst. Igår hälsade vi på hos mamma och jag tänkte gå en mysig skogspromenad, släpade upp henne till skogskanten och släppte där - för i skogen vill hon ju alltid gå, men nej hon vände bara... Hemma så får jag ofta bära henne från sängen eller soffan, och sen släpa henne ut genom ytterporten men sen ger hon sig för det mesta och följer motvilligt med. Tur att hon bara väger 7 kg men måste erkänna att tankar på kastreringens fördelar har kommit upp.

Tränar gör hon dock mer än gärna! I söndags var vi på Nacka Bk för agilityträning. Först en väldigt misslyckad hoppteknikövning där jag liksom glömde att Siri är en LITEN smallhund och behöver avstånden anpassade för det, så två fruktansvärda repetitioner innan jag fixade till det och sen hade hon tappat självförtroendet lite. Sen blev det staketträning, för visst är detta fenomen på väg tillbaka? Varierade mellan serpentiner, tråcklingar och genomknuffningar, blandade också i samma repetition. Känns som om Siri inte var så pigg på att tråckla men med några strategiska belöningar blev det bättre. Jag lät den hund som väntade ligga lös uppe på hinderbodens altan och det gick utmärkt, Ella kan det förstås men även Siri stannade snällt kvar, dock under högljudda protester. Igår blev det slalomträning på mammas gräsmatta, sexpinnarsslalom där jag fokuserade på ingångar - första omgången med bakombyten, andra med svåra vinklar. Bakombytena gick väldigt bra för båda hundarna men ingångar på 11 och 1 hade de problem med.

Nästa vecka startar ridhusträningen upp, hjälp vad fort det går mot vinter nu...