Sent i måndags kväll anlände jag och Siri hem tämligen möra efter en långhelg hos uppfödare Carro. Det vi ägnat oss åt är:

   Hästar! Både sköta om de egna och titta på ponnyderby en dag. Vi har stängslat hagar, flyttat på elaggregatet (nåja, jag var iaf moraliskt stöd) och flyttat hästarna mellan bete och rasthage.

  Bad i värmen, såklart. Vi åkte till Järavallen där de anlagt konstgjorda sjöar i gamla sandtag, perfekt och långgrunt tyckte Siri som simmade massor. Varmt och skönt i vattnet även för matte, så vi var i länge.

  Katter, katter, katter. Det har varit en stadig inflyttning av katter till gården de senaste åren och nu hade en tre ungar också. Oj, nu lät det kanske som rena rama kattsamlaren, men 5 vuxna och 3 ungar totalt. Siri blev satt på plats av stora stiliga hanen Frippe redan första kvällen och undvek sedan nogsamt även kattungarna, tyvärr blev hon dock modigare för varje dag så det blev några jaktförsök på slutet. Här i möte med den mest försigkomna ungen.

  Söta som socker var de hela gänget!

Ella vågade jag inte ta med nu när hon har ont och går på Rimadyl. Det var tomt utan henne men hon har haft det bra hos mamma och mår mycket bättre i kroppen än innan jag åkte. Hoppas det går bra att trappa ned dosen i slutet av veckan, hon är redan lite dålig i magen av det så vill inte ha kvar henne på antiinflammatoriskt längre än jag måste.

 Nähä, efter två bra dagar vände Ellas problem och blev värre igen. Jag bokade veterinärtid tills idag men igår morse satt hon i ett hörn och hässjade av smärta när jag vaknade, oförmögen att lägga sig ned... Det blev att snabbt ta hand om de andra två djurens morgonritualer, sen iväg till Bagis akut. Det var i princip ingen annan där i ottan så hon fick genast komma in till veterinär som kunde konstatera att hon hade ont i ena sidan av nacken samt i buken eller ryggen ganska långt bak. Nacksmärtan utgick vetten ifrån var en muskelskada då hon inte hade några neurologiska symptom alls. När det gäller buk/rygg var det svårare så röntgen, blodprov och urinprov togs för att leta efter vad som kunde felas, samt för att försäkra om att Ella som äldre hund var frisk i övrigt och skulle klara en antiinflammatorisk kur.

Efter allt gravt hundplågeri (enligt Ella) så fick vi sitta en bra stund i väntrummet eftersom mer akuta fall kom emellan. Så kom domen: Ella har spondylos på L3 och L4, den är lindrig än så länge men det är ju inget som kan botas utan snarare kommer bli allt värre, det är symptombehandling som gäller. Det kändes inte så farligt först när jag åkt in med massor av olika katastroftankar, men ju mer jag tänkt på det är det väldigt jobbigt att hon nu aldrig kommer bli helt bra i sin rygg igen. Just nu så har hon iaf fått börja en Rimadylkur och mår redan betydligt bättre, även om hon förstås står på strikt vila ytterligare nån vecka. Och efter att ha läst på så verkar smärtan hos de flesta hundar komma i skov, och man kan göra rätt mycket för att hålla hunden fräsch genom rehabövningar, värmande täcken och så vidare. Och förutom detta är hon ändå i fin form tyckte veterinären, alla andra provsvar var utmärkta och det är i allafall skönt att veta.

Jag hoppas verkligen att hon kan få finnas kvar som smärtfri gammeltant ytterligare några år, känns verkligen som hon åldrats på kort tid nu.

  I början av veckan hade jag en intensiv dröm precis innan jag vaknade, en sån där som känns helt verklig och hänger med hela dagen. Jag drömde att jag tog Ella till veterinären för att hon var lite oren i rörelserna och de då ville avliva henne på plats, hon hade nån ovanlig progressiv sjukdom som bara skulle bli värre.

Extra otäckt då när Ella vaknade och var riktigt skruttig i fredags, ville inte gå ut och var bekymrad över nåt. Först var jag inte så orolig, ibland är hon sån och det går över, det kan vara nåt så enkelt som lite gaser och magknip, men när hon efter lunch inte kunde böja sig fram för att slicka tallriken ringde jag genast veterinären. De trodde det var antingen ett litet diskbråck (trodde jag aldrig för hon smärtade inte vid tryck längs med ryggraden) eller en muskelskada, men de hade inga tider utan hänvisade till akuttider på de större djursjukhusen. Jag valde då att ha lite is i magen och avvakta över natten, medan Ella förstås fick stå på total vila och redan på lördagen var hon bättre. Igår var hon nästan helt normal igen, travade på ute, kunde böja sig framåt och verkade rastlös över det trista liv hon fått. Smärtan verkar sitta i bogen eller armbågarna, det är i det området där hon reagerar litegrann. Vi vilar veckan ut, minst, men avvaktar veterinär ifall det fortsätter åt rätt håll. Usch, plötsligt känns hon så gammal min lilla skrutta...

Idag blir Lill-piran hela 4 år, kanske på tiden att sluta kalla henne "ungen" och "vappsan"? Nä, hon är för alltid en liten busunge hon! Någon vidare födelsedag blir det inte idag, en trött och lugn mellandag här hemma bara, men igår fick hon en riktig kanondag så vi kan säga att hon firades i förskott...

På morgonen åkte jag tidigt till SSBK för träning av framförallt gungan. Körde som planerat med kampbelöning och det blev ju liiiite okontrollerat som jag misstänkte men nu vill jag få upp motivationen till att börja med. Vi hann också med lite running contacts på balansen och "fram"-träning på en rundbana. En bra start på dagen sa Siri! Efter frukost och lite vila stack vi till mamma i Stallarholmen dit min syster med dotter redan kommit - åh, jag gillar ju bebisar superdupermegamycket sa Siri! Efter lunch fikade vi vinbärspaj med glass, och hundarna fick smaka. Vaniljglass är faktiskt min favorit, hävdade Siri! Sen blev det förstås hundbad och promenad, och närgånget krammys med gammelmatte för att hålla sig varm. Så här ska det alltid vara, bestämde Siri. Till sist hann hon busa med husse i gräset innan vi fångade in henne och åkte hem - jag vill stanna häääär gnällde hon, där kom dagens enda trista inslag. Och gissa vem som stupade i säng först av alla?

Grattis lilla skrutt, så glad att ha dig här hos oss!   

I förrgår var vi på SSBK för träning med tre fjärdedelar av laget. De andra ville ffa träna sina unghundar så vi byggde en enkel hoppbana men jag lade till gungan som sista hinder för att träna den i bana. Hon tog den, fast inte optimalt första varvet, nästa gång hoppade hon av på mitten men då hade hon kommit på lite snett och hade inte perfekt balans. MEN under träningen slog det mig: hon har hittills alltid bara vägrat ifall gungan kommit i slutet av banan. Och det ledde till nästa tanke - eftersom hon har rc på balans och A-et så är gungan det enda ställe på banan där hon behöver stanna upp (medan den slår över). Tänk om hon inte alls är osäker utan snarare väldigt sugen på kampleksaken hon vet ligger i slutet och då känner frustration över det tillfälliga stoppet? Det skulle vara typiskt henne, inte still en sekund i onödan, och även förklara varför hon aldrig vägrar när jag tränar bara gungan för sig. Ett misstag jag nog gjort är att jag alltid godisbelönat gungan, vilket ju är det lättaste under inlärning, men sen när jag tävlar eller kör bana så använder jag kampleksak = noll chans för belöning för det tråkigaste hindret... Hm, jag tror jag kanske är nåt på spåren nu, ska börja kampbelöna gungan och ofta belöna den i bana både på träning och tävling.

På träningen fick Kickan också testa att köra Siri, för det är ju bra ifall man kan ha reservförare till sin hund om man inte kan vara med. Trodde nog det skulle gå ok, då Siri är lättmotiverad, känner Kickan bra och öht väldigt social och självständig. Men nej, hon sprang (småjoggade) pliktskyldigt men tveksamt med Kickan några få hinder, sen kom slalom och då blev det tvärstopp. Agility gör jag ju med matte säger Siri! Men det är bara att nöta på så kommer det nog...

Annars ligger vi rätt lågt med all form av träning, det är sommarliv med bad och utflykter för hela slanten. I tisdags badade vi på Lida, premiärdopp för oss tvåbeningar men Siri har varit igång sen april... Hon simmade massor medan Ella helst bara ville plaska. Igår var vi på Ekerö och badade i en fd grusgrop, med typ 200 andra personer, så det funkade inte helt med hundbad, bara en kort simtur blev det.

Lilla semesterresan med hundarna över för i år, det har blivit en trevlig tradition att åka en liten tripp och se nåt nytt. I år styrde vi kosan mot Nyköpingstrakten, eller närmare bestämt Tystberga där vi hyrde torpet här.

Tyvärr tänkte jag förstås inte på att ta bilder på stugan och gården, men det var jättemysigt och det finns bilder på deras hemsida! Bakom huset blommade blåklockor i massor. Första dagen var lunchade vi i Nyköping och grillade sen på verandan med kvartsfinalen Tyskland-Frankrike på radio, härlig kväll som tyvärr slutade med migrän för mig.

Nästa dag blev det Stendörren, vi spenderade flera timmar ute på olika öar och halvöar där. Dock stötte vi genast på patrull i form av hängbroarna som ledde ut på öarna: Ella fick stora skälvan på första bron, lade sig och bara skakade och gnällde mitt på. Inte så konstigt då bron gungade och lät, samt att man kunde se ned ganska väl mellan plankorna. Det gick bättre när husse gick före men den var djup koncentration från båda hundarna - här gällde det liv och död!

Väl ute i havsbandet trivdes hundarna betydligt bättre och de badade massor! Jag var lite orolig för algblomning men på de flesta ställen var vattnet kristallklart och där vågade jag släppa i dem.

Hemresedagen gick via Nynäs slott där vi tittade på några utställningar, strövade runt samt åt en riktigt smarrig lunch. Och Siri hittade förstås ett badställe...

Vi stannade också för fika och botanisk njutning på Långmaren, en museigård som brukas på gammalt sätt. Jag var här med en biogeokurs för några år sen men den gör sig bättre nu mitt i växtsäsongen.

Trötta och varma hundar framför ängsbacke. Vi gick upp här för att jag ville kika på slåtterarter och vi hittade bokstavligen ett riktigt smultronställe! Bra avslutning på resan och sen var hundarna nöjda med att återvända till bilen efter en slurk vatten.

Nu har jag inte hunnit blogga på länge, det är för mycket annat så här års... Just denna semester blev lite snopen eftersom jag denna vecka fick jobb! Imorgon åker vi till hyrd stuga i Tystberga ett par dagar, men annars ska jag jobba några dagar varje vecka så F får roa sig bäst han kan.

Vi har också startat upp ett lag, Smått och Blandat. Det blev lite på håret att vi fick ihop det innan anmälningstiden till Österåker gick ut, men kul att det gick! Mer om laget kommer senare, hinner egentligen inte blogga nu heller. Ingen agility eller annan hundträning senaste veckan men vi har gjort ett par utflykter, varit husvakter hos mamma ihop med syrran ett dygn och varit hundvakter. Samt provjobbat - pust!