Alla inlägg under oktober 2014

Av Malin - 24 oktober 2014 12:33

 

Pinsamt hur jag kunnat missa det, men det har varit mycket med jobbet och Ella, samt av och till höstruskigt så hundarna har inte fått lika mycket motion och uppmärksamhet som tidigare. Och jag har slarvat med extragodis och smakbitar. Redan när Siri vaccinerades i september insåg jag att hon vägde lite för mycket, sen har veckorna gått och för en vecka sen kände jag lite på henne i förbigående och blev chockad över hur tjock hon blivit! Vid Ellas ultraljud i tisdags passade jag på att väga dem och Siri hade lagt på sig ytterligare hekton sen förra vägningen. Skulle uppskatta att hon nu väger ca åtta hekto för mycket, vilket väl blir samma antal kilon på en genomsnittlig människa...


Väldigt pinsamt att detta kunde hända, men nu har det blivit bot och bättring. Minskad matgiva, mer motion och inget onödigt godis är receptet - som tur är diggar ju Siri verkligen sin kamptrasa så den går utmärkt att använda som belöning på promenaderna. Får hon ändå nån godbit är det pyttebitar kokt kycklingfilé. Jag blir lätt bekväm såhär i höstrusktider men denna vecka har jag varit duktig och dagligen tagit ut Siri på en rask extrapromenad, i onsdags var det för kallt att promenera så vi joggade och körde intervaller istället! Tack och lov har hon ju inte dragit på övervikten länge och hon har fortfarande hyfsad kondis så att lägga på motion är inga problem alls. Nu löper hon dessutom vilket innebär att hon gärna vill ut i alla väder, samt att hon ägnar en hel del inomhustid till att flörta och tramsa med Ella. Dock innebär det också att normalt morgontrötta Siri glatt studsar fram till matte i ottan och tjoar: "upp och hoppa, partnersökandet väntar och det finns ingen tid att förlora!". Gäsp, undrar hur tidiga morgnar det blir efter tidsomställningen?

Av Malin - 22 oktober 2014 10:04

 

Sen Ella fick diagnosen spondylos i somras har hon känts så gammal, jag är orolig för att hon har ont och det händer ofta att hon inte vill promenera - fast jag är rätt säker på att det oftast sitter i huvudet på henne, och hon har lärt sig att jag numer sällan insisterar utan att hon får gå in igen om hon vill. Men ibland får gammeltanten feeling, som på bilden ovan då hon busade på mammas tomt, eller när jag låter henne köra lite pensionärsagility på klubben. Då strålar hon verkligen och skumpar runt med bus i blicken! Det är lite lurigt när en hund blir äldre, för hon kan och vill ju inte vara med på fysiska utmaningar längre, samtidigt som hon blir olycklig av att lämnas hemma när jag gör saker med Siri...


Igår var vi på hjärtultraljud på Bagis, det var några år sen sist och även om flera veterinärer lyssnat på hjärtat så tyckte jag det var hög tid att kolla upp det mer noga. Särskilt som hennes tänder börjar behöva en omgång igen snart, då är det viktigt att veta att hon klarar sedering. Och efter undersökningen kunde vi andas ut, hennes blåsljud har visserligen förvärrats men hjärtat har inte börjat förstoras alls och iom den långsamma utvecklingen trodde veterinären att hon förmodligen aldrig kommer hamna i hjärtsvikt. Skönt att höra! Stackars Ella tyckte förstås det var riktigt hemskt, hon skakade i mitt knä redan i väntrummet och undersökningen avslöjade att hon hade en puls på 170 trots att hon låg helt stilla på britsen, lilla gumman. Skönt då att Siri som var med som moraliskt stöd (nåja...) bara tyckte allt var jättekul på djursjukhuset, vore skönt om åtminstone hon kunde fortsätta vara orädd för veterinärer.


Och så har ju tanten fått lite fasoner också, igår när vi satte oss i soffan på kvällen så började hon skälla ute i hallen. Hon tystnade inte när jag sa till så jag gick för att kolla vad som stod på, varpå hon ivrigt pekar med nosen mot den garderob där hundgodiset förvaras, hon skulle minsann ha sig en efterrätt på middagen tyckte hon. Suck, älskade envisa gammeltant...

Av Malin - 5 oktober 2014 15:35

 

I fredags somnade Siris mamma Viva oväntat in i sängen hemma hos matte, 11 år gammal. Otroligt sorgligt, framförallt för familjen men jag såg så mkt av Viva i Siri så hon var speciell för mig med. Från Viva har Siri förmodligen fått ett egensinne och självständighet, en förkärlek för att sitta i fönster och krypa ned i sängen hos sin favoritperson samt en imponerande förmåga att hålla sig när det regnar ute. Och sen var de ju rent fysiskt såpass lika att både matte och jag ofta tog fel ifall vi såg nån av dem i ögonvrån.


Pappa Snoddas gick bort tidigare i år, så nu har Siri - syskonlös som hon är - inga nära släktingar kvar i livet, eller nåja: moster Ella och flera halvsyskon förstås. Nackdelen med att skaffa en ensamvalp till äldre föräldrar, antar jag.


Jag ska blogga mer om vad som händer här snart, nu vill jag bara säga Vila i frid lilla Viva!  

       

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2014 >>>

Senaste inläggen

Länkar

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Besöksstatistik


Skapa flashcards