Igår var vi på andra och sista tillfället på handlingkurs för Maria Alexandersson, tack och lov med lite svalare väder så både hunden och jag orkade springa. Vi byggde upp en 30-hindersbana som bjöd på ytterligare balansbomsterapi, då denna skulle tas två gånger, och sen delade vi upp den i två segment. Tipsen och träningen sen förra gången har hjälpt och vi fick till bättre serpentinlinjer och wraps jämfört med sist. Men vi blev verkligen utmanade och jag fick bra tips om när jag kan dra och lita på henne, och när jag måste hjälpa till mer. Det har blivit en lång lista med saker att träna nu...

Vi har anmält till en tävling nu också, en klass 2 kvällstävling. Känner att vi inte kan starta i 3:an direkt efter så långt tävlingsuppehåll...

I onsdags var jag och lillmonstret, som nu gått från höglöpande hynda till hormonell blivande mor, och tränade på egen hand direkt efter skolan. Fast pust, måste skaffa bil om jag ska kunna fortsätta med agility för en timmes enkelresa är lite mycket för att orka träna regelbundet. Vi var dock sjukt effektiva och efter en halvtimme var vi båda trötta och nöjda!

Men långlinor hör definitivt inte hemma på träningsplan. Det var en person som tränade sin unghund i lina på en annan del av planen, och trots detta kom den förstås sättande efter Siri. Jag plockade upp henne och schasade lite på hunden som då försiktigt cirklade runt oss, sen for den tillbaka mot matte - och på en sekund har linan dragits åt runt min fotled! Aj var bara förnamnet och jag gastade i högan sky för att hon skulle stoppa hunden som släpade mig i benet samtidigt som linan gled och skar i benet. Tänk om linan istället hade fastnat i lilla Siri, vågar inte tänka på de skadorna det skulle kunna bli... För mig gick det helt ok, hade strumpa som tog värsta stöten.

Sen har jag tyvärr lyckats få en balansbomsfobi sedan Ella ramlade av i vintras. Vaknade natten innan träningen med bilder av Siri som bryter ben, eller rentav nacken, vid fall från bommen. Tog mig samman och tränade ändå, helt utan avramlingar... Körde fuskigt med båge, så att jag kunde träna på att hon skulle springa hela vägen ned fast jag stoppade upp eller stack ut i sidled, och det gick bra.

Övade även läxor från handlingkursen, och när jag följer Marias råd går ju allt bara superbra! Önskar jag lärt mig hennes tankar om serpentinhandling redan för några år sedan, för vi har slitit med hoppstaket hela vår karriär. Tänk vad lätt och självklart allt kan bli när man släpper äldre tankegods om hur det "ska" vara.

Det har varit tyst, tyst på bloggen... Orsak: badrumsrenovering, vilket var en påfrestande upplevelse och hundarna bodde under tiden heltid hos min mamma så inte så mycket att rapportera om dem. Men nu är sköna maj här och agilityn igång igen!

Igår rivstartade vi med kurs för Maria Alexandersson, och vi var minst sagt ringrostiga efter ett ynka riktigt agilitypass på ett halvår. Den 27 hinder långa träningsbanan som vi delade upp i sekvenser blottade flera svagheter. Men jag har fått lära mig massor av nyttigheter och fått påbörja korrigering av invanda dumheter jag gjort. Nu har vi plötsligt massor att träna! Maria var väldigt analytisk och tipsade om att klocka olika handlingsalternativ för att ta reda på när du t.ex tjänar på en wrap över en s-sväng. Jag fick även testa köra en sekvens med händerna på ryggen, för att arbeta mer med axlar och fötter, och det gick ju jättebra - till och med bättre än när jag flaxar med armarna...

Och så här trött var Siri när kursen var slut. Fick bokstavligen släpa stackars hunden till bussen hem.