Jaha, året började med snösmocka, återföljd av köldsmocka och så snösmocka igen... Jag börjar ana ett trenduttryck? Vi har haft en stillsam helg med återhämtning från alla mer intensiva helger innan, skönt att bara hänga med hundarna och pyssla hemma.

Bara en dryg vecka sedan nyår, skönt att kunna lämna det helsicket bakom oss för denna vinter (hoppas jag, än är det väl inte garanterat smällfritt). Jag hade utrustat Siri med Adaptilhalsband i år och det verkade fungera bra, hon var spänd när det smällde ute men kunde nosa och kissa, inne verkade hon inte bry sig särskilt. Tills kl 1.30 på nyårsnatten när det varit lugnt ett bra tag och vi hunnit lägga oss, då börjar en jävel smälla av EN raket i taget alldeles nära vårt sovrum med 2-3 minuters mellanrum. Siri låg lugnt kvar de första 6-7 smällarna men sedan började hon spänna sig, vaka och ranta. Hon testade olika platser för att se om hon kunde slippa där. Det höll på i över en timme, och sedan var hon så stressad att hon spydde... Och sedan nästa kväll när vi lagt oss (natten till måndag, alltså!) börjades det igen med en raket i taget alldeles nära. Hoppas verkligen att handelns raketbegränsning märks redan nästa år, fast vi har redan planer på att hyra stuga någonstans i obygden då. Synd, för jag älskar att se vackra fyrverkerier vid tolvslaget, men detta eländiga idiotskjutande runt om nyår står jag inte ut med.

Annars då, det var ju länge sedan jag bloggade sist... Ella äter nu smärtstillande på heltid och ska kolla sina värden denna vecka, så att inte kroppen tar stryk. Men hon verkar må bra än så länge. Siri har varit med i rasklubbens projekt om att undersöka hjärtstatus hos sällskapshundar, vi var iväg till en kväll med löpande band-undersökning av erfaren hjärtveterinär - och hon är fortfarande fri på hjärtat, 6,5 år gammal. Skönt!