Dagen går i vilans tecken, vi är alla trötta efter gårdagen och Siri dessutom lite halt. Igår när vi var på midsommarfirandet vid Farsta gård så började hon plötsligt linka och slicka sig på höger framtass. Jag har inte hittat något men hältan kommer och går - det blir minst ett par dagars vila nu så hoppas jag att det är över sen.

Vi hann träna två dagar tidigare i veckan: först åkte Kickan och jag iväg dagtid, då blev det mest teknikträning - gungan och slalom men det var absolut inga problem denna gång, förutom att jag nog vill få ett bättre kvarstannande på gungan efter islaget, att hon går vidare på frikommando och inte islaget i sig - fast jag måste vara försiktig så hon inte tycker det är jobbigt, det här med att stå stilla på agilitybanan kan vara lite känsligt... I onsdags var vi på banträningskväll på klubben, där jag stod för banan som var ett modifierat hopkok på två banor från Crufts. Tyvärr hade jag sovit dåligt och var inte på topp den kvällen, tycker det syns för Siri får många stora svängar pga jag inte är tillräckligt aktiv i handlingen. Hon rev första hindret pga tidigt avhopp, trots sned ansats och frånvaro av tidtagningsstolpar, är det nåt jag missat? Och vi måste träna upp tunnelsuget. Och däcket vet jag inte vad som hände med, men hon tog det sen iaf. Är dock nöjd med att jag kunde blindbyta efter slalom samt klara av en tysk, Sist av allt körde jag ofilmat en runda där jag bara använde bakombyten, för att utmana oss, det gick faktiskt riktigt bra, hon tappar lite fart här och var men läser riktningsförändringarna bra. Jag vill gärna kunna använda bakombyten vid behov, så vi ska fortsätta nöta dem.

Fick dessa bilder från Monica Wolf, men tror att det var hennes syster som tog dem. De är från Väsbys tokheta majtävling och det syns att Siri har doppat sig i ett dyigt dike innan loppet.

Annars så trodde jag naivt att Siris skendräktighet nått kulmen för nån dryg vecka sen men nu har det VERKLIGEN satt in: vill inte gå ut, vill inte äta och hon har grävt ett hål i soffan - tur att den ändå snart behöver få en sista vila på tippen... Helgen präglades annars av SM, där en hel del vänner och bekanta ställde upp, roligast och mest nervkittlande var att följa Annelie & Gizmos klättring från 28:e plats till SM-brons i medium, häftigt värre! Men roligt att se alla fina prestationer, synd bara att Cavalleriet uteblev pga skadad hund, lagtävlingarna blev inte samma sak utan att kunna heja på "mitt" raslag.

Idag har jag passat grannens lilla italienska vinthund medan husse var hos tandläkaren. En trevlig bekantskap som trots sin ålder var väldigt nyfiken och busig, och hur han kunde ta sig fram överallt med de långa benen... Ella var inte alls förtjust över besöket, medan Siri först tyckte det var roligt med nån som vill busa - men hennes ork tog slut långt före hans och han var lite för fysisk i leken så då var det bara jag kvar att roa honom. Men med tanke på att han aldrig varit här förut så var han väldigt obrydd, bara på slutet som han blev en smula gnällig, bra för det blir fler passningar av honom framöver.

I förrgår var Siri på ett sedan länge planerat fysioterapibesök, bara en koll nu efter den intensiva vårsäsongen och den gav glädjebesked: hon var mjuk och fin i kroppen, liksidigt musklad och reagerade inte nånstans. I vattentrasket hade hon långa och jämna steg, även om hon snart envisades med att försöka simma (eller vad hon nu gör, hukar sig ordentligt med hakan i vattnet) även när nivån sänkts löjligt låg. Det var roligt att se hur hon efter invägningen plötsligt insåg var vi var, och glatt smet in i vattenrummet - hon uppskattar helt klart den träningsformen även om det inte syns när hon går - då är hon bara så otroligt fokuserad att hon knappt reagerar på mig. Bara att fortsätta köra på med träning i sommar med andra ord, nu har vi liten agilitypaus tills mitten av nästa vecka och sen förmodligen en längre under semestern, ska istället jobba på mer muskeluppbyggnad och kondis inför höstsäsongen.

Igår var vi på jättetrevliga Nynäshamns BK för sista tävlingen på länge, det kommer att gå mellan fem och åtta veckor innan vi startar igen, beroende på ifall jag orkar åka på Slottshoppet eller inte. Vi skulle tävlat lördagen också men dålig nattsömn satte stopp för det... Några framstående resultat fick vi inte med oss från någon av de dubbla hoppklasserna men med tanke på att Siri har en osynlig valpkull att vårda, och att det var alldeles för varmt, tyckte jag hon var riktigt pigg och trevlig att köra!

Hoppklass A började vi med en rejäl rivning på första hindret, sen resten av loppet felfritt - attans! Men tiden hade bara räckt till tredjeplatsen och det delades ut två pinnar, nästan skönt att inte hamna i den sitsen igen. När jag tittade på filmen syns det att hon tar av alldeles för tidigt, hon har rivit så förr och då just när hon har rak ansats till första hindret. Min slutsats är att hon luras av tidtagningsstolparna och hoppar som om bommen ligger mellan dem. Hur lösa det? Fredrik föreslog att träna med stolpar framför hindren så hon lär sig skillnaden, man skulle kunna använda långhoppspinnarna t.ex Ett annat alternativ är förstås att starta henne lite snett så hon lättare ser bommens position i djupled, men det är ju inte alltid det funkar. Nåja, vi provar oss fram och jag är nöjd med resten av loppet!

Hopp B blev inte filmat pga tekniska problem, men det gör inte så mycket - slalom var hinder nr 4 och Siri ville plötsligt inte göra mer än åtta pinnar, inte heller när jag tog om det. Väldigt märkligt för hon gick inte ur för att komma till mig eller dra på hinder, bara började springa bredvid istället. Genomförde (typ) resten av banan men det blev inget vettigt av det heller. Tror att hon kanske var för trött och varm helt enkelt? Jag blev väldigt varm åtminstone, trots att jag blötte huvudet och kepsen flera gånger kom huvudvärken smygande efterhand, jag är inte skapt för att springa i solsken tydligen...

I natt verkar det som om Siri nedkom med en kull valpar, iaf vägrade hon att lämna sängen imorse... Hoppas den nyblivna mamman kan tänka sig tävla agility ändå, för nu bli det två dagar i Nynäs till helgen.

Nu tar vi det lagom lugnt men i måndags var vi på SSBK med Kickan för välbehövlig träning. Gungan förstås men vi började med en handlingsövning som jag plockat från BBKs klass 2-tävling tidigare i vår, då vi diskade oss på just denna sekvens och inte var ensamma om det.

Lurigheten är att man måste få försprång till 5-6, annars tar hunden hindret från fel håll. Men i tävlingsloppet drog jag då henne förbi "hinder 4", när jag började gena. Nu såg jag till att istället redan ha sidledes avstånd jäms med tunneln så jag kunde springa på linjen tills hon fäste på hindret och ändå ligga före. Min originalplan var att tråckla till 6 men det blev inte riktigt optimalt, så testade även att göra ett dubbelt blindbyte (japan? eller är det ännu mer specifikt?) som jag såg en tjej göra supersnyggt på tävlingen. Och ja, det var inga problem att hinna, och hundarna fick supertajta vägar utan minsta tvekan eller inbromsning! Aha, ytterligare ett verktyg i lådan...

När jag väl tog mig an gungan så var Siri redan ganska trött och varm, jag hade två hinder före och första gången sprang hon lite långt ut - inte så att hon ramlade av men blev lite obalanserad och jag såg obehaget i hennes ögon. Övriga repetitioner stannade hon istället lite för tidigt enligt min smak, men jag låter det vara och nöjer mig med att hon dels suger bra upp på den, dels inte visade avhoppstendenser. Ska åka till ytterligare nån klubb för att få mer övning på olika gungor. Ella och Rambo fick båda springa den låga balansbommen, men jag märkte hur Ella tände till när jag gjorde en liten kombination med balans, lågt hopp och gungan - måste ge henne lite mer utmaningar tror jag.

Första helgen på länge vi inte tävlar, och inga andra hundaktiviteter blev det heller. Istället har det varit hemmapyssel och häng med familjen, skönt det också...

Igår slog vi två flugor i en smäll genom agilityträning på klubben under pågående MH = skottövning på köpet! Men jag var mest ute efter agilityn, och framförallt då förstås gungträning då jag hade en teori jag ville testa. Kollade nämligen filmerna från de två lopp jag filmat gungan och i båda gör jag faktiskt nästan exakt samma sak, dvs tar in en hand över själva gungan. Det var i loppet på Vintercupen tänkt som extra hjälp då hon hoppat av gungan på träning veckan innan, i lördags var planen att trycka ut henne efter gungan och jag var före henne, därför blev det så. Så nu tror jag att hon inte alls ser detta som nån hjälp utan istället blir misstänksam när jag är ivägen med handen... Det är nog inte hela sanningen eftersom de första vägringarna (på träning) kom i en helt annan situation men testade igår att bara köra gungan i kombination helt normalt, bara springa vid sidan, och hon tog den flera ggr utan tvekan. Nu ska jag försöka åka till lite olika klubbar och köra gungan för att träna på olika. Sen är planen att vi också ska passa på att belöna gungan på tävling under inoffstarter och om jag fått fel - vi har ju redan tre pinnar i agilityklass 2 så kan kosta på oss några medvetna diskningar.

Efter gungträningen blev det bakombyten, tränade först åt ena hållet, sen åt andra. Började med en enkel linje där hon hade lätt att hitta rätt men försköt hindren varje repetition så det blev ett klurigare byte. Till sist satt jag upp en övning där man både kunde svänga till vänster och höger, och varierade mellan att ha kvar henne på samma sida och svänga henne med mig, och att bakombyta för att svänga åt andra hållet. Bara det sista blev lite klurigt för henne, men inga fulsnurrar eller felvändningar utan bara en något senare reaktion på bytet så jag är jättenöjd! Och medan Ella fick träna sin älskade balansbom fick Siri träna att lugnt ligga kvar, något mina träningskamrater vet att hon inte är bra på alls - men nu var hon superduktig och till råga på allt kom skotten när hon låg kvar så det blev platsliggning med skott utan reaktion! Lyckat litet träningspass helt enkelt.

Här är loppet från Vintercupen, gungan kommer vid ca 35 sek. Helgens lopp finns i förra blogginlägget. Ser ni likheterna?

Tävlade i tryckande hetta på Väsby BK igår, att vi ens pallade springa två lopp på eftermiddagen var en bragd då både Siri och jag är värmekänsliga. Tyvärr blev det inte någon större utdelning för ansträngningen. Men Ella var väldigt glad över rosetten vi fick i hoppklass, hon tar sin roll som prisbärare väldigt seriöst!

Agilityklassen hade en liten klurighet i början där man antingen behövde lämna hunden i slalom eller bakombyta precis innan ett hörn. Jag vågade äntligen testa Siris slalomstadga på tävling och det funkade! Jag är SÅ nöjd med den delen, kändes jättekul! Mindre kul blev det när vi kom fram till gungan och Siri bestämmer sig för att hon inte vill göra den - nu har det hänt två gånger på tävling och en gång under banträning så känns inte som en engångsföreteelse längre, men de två tidigare gångerna var i vintras och däremellan har hon gjort gungan alldeles utmärkt flera gånger. Frågan är om det är just denna gunga hon reagerar på eller om det är minnet av gungan innan (SSBK två helger innan isf) som spökar? Urtrist hur som helst och vi ska testa gungan på träning för att se hur hon gör den då, och sen lägga upp en strategi. Märkligt också eftersom jag tränat in gungan grundligt och hon inte haft minsta problem de första åren.

Hoppklassen var enkel och därmed inte vår typ av hoppbana, vi nollade och länge såg tiden ändå ut att räcka till pinne men allra sista hunden gick in på snabbare tid så återigen precis utanför... Det är sjätte gången vi nollar hopptvåan utan pinne och de allra flesta gångerna var vi precis platsen nedanför sista pinnen. Och på Väsbytävlingen var det exakt ett år sedan vi debuterade hopp 2, det är lång tid utan pinnar... Ingen film på hoppklassen då jag och Kickan var för nära varann i startordningen.