Nu är midsommarfirandet över och det mesta som ryms i min skalle nu är Kanonsabotören nästa helg, mkt som ska inköpas, tvättas, fixas och packas inför sommarens enda stortävling för vår del. Kollar nervigt in långtidsprognoserna varannan timme och håller tummarna för uppehåll - för två pers och sex hundar i ett litet tält kommer inte bli skoj ifall det strilar hela helgen...

Midsommarafton spenderades hos mamma ihop med alla hennes sambos barn och barnbarn. Det var varmt nog att sitta ute och det var tur så kunde de små härja på gräsmattan medan vi satt på verandan. Siri hade en riktigt rolig kväll då såväl män som barn uppskattade en leksugen hund, hon ramlade fram till mig då och då för en stärkande 5-minuters lur innan hon gav sig iväg igen. Och hon uppförde sig strålande, är väldigt försiktig när hon umgås och leker med barnen, varken hoppar eller nafsar dem även när de stimmar runt med henne - fast de hölls givetvis under noga uppsikt hela tiden. Ella höll sig till maten, kort och gott.

 Hundarna förstod genast vilket bord som var mest lönande att hålla sig vid...

  Sen blev det bus på maten, undrar hur många mil Siri sprang under kvällen?

Vi sov över och morgonen därpå la jag ut spår till hundarna, bara med klöv eftersom jag inte orkade extrajobbet med blodet. Ella fick ett två timmar gammalt spår på kalhygget och gjorde som hon brukar, började bra, virrade till det i mitten men spårade riktigt snyggt på slutet. Och sen bar hon stolt klöven tillbaka! Siri fick två väldigt korta spår med ungefär en timmes liggtid, vid det första blev hon stående i starten, fascinerat luktandes i uppsparket i flera minuter, sen vimsade hon omkring och upptäckte mer lukt utan att förstå att det hade en riktning. Sista biten kom hon dock på vad det handlade om och det andra spåret gick betydligt bättre. Stackars Siri är ju snart året och har aldrig fått spåra förrän nu, en smärre skandal som nu ska åtgärdas!