Elände och bedrövelse, i morse vurpade jag våldsamt på det fruktansvärt hala åkbandet vid MatDax i Högdalen och landade med full kraft på vänster armbåge (inte höger iaf, alltid något). Oj så ont jag fick, inget brutet iaf men rejält blåmärke och enkla sysslor tar nu tre ggr så lång tid eftersom jag gör allt med höger. Skulle egentligen tävla imorgon bitti men med skadad arm och det envisa regnandet så hänger starten löst, vore ju typiskt om jag drattade omkull på banan och gjorde mig ännu mer illa... Ikväll ska vi iaf på bio och se "Modig", borde jag klara av oavsett värk eller inte!

Igår tränade jag lite rally hemma och Ella fick träna fotgående på höger sida, även om det är ett tag kvar tills vi startar avancerad klass tror jag att detta måste tränas i god tid. Nu testade jag för första gången att även låta henne utföra kommandon på höger sida men det gick inte alls! Ella tycks ha bestämt sig att vi leker "uppånervända världen" när hon ska vara på fel sida, så hon valde konsekvent att ställa sig varje gång jag sa "ligg". Vad de hittar på, de små liven...

Siri är rätt hopplös att ha i detta väder, för det första måste jag fånga henne inne och fysiskt tvinga ut henne och väl ute vill hon absolut inte kissa på blött underlag vilket innebär att jag frustrerat får gå omkring hur länge som helst medan hon gång på gång dissar de vanliga ställen och en vanlig snabbkiss istället innebär att vi alla blir helt genomsura innan hon är klar. Undrar när hon lär sig sambandet "kissa och du får gå in igen"?

Igår startade vi fortsättningsklass i rallylydnad för första gången, och det blev en nyttig påminnelse om att vi faktiskt kan prestera även när förutsättningarna inte är på topp. Vi kom till klubben (fick skjuts med Siv från träningsgruppen, tack!) och genast öppnade sig skyarna, vi fick sitta och häcka i bilen tills det minskat såpass att vi kunde dra på oss regnkläderna utan att bli genomvåta först. Iväg till anmälan och där upptäckte jag att medlemskortet gått ut, och det nya låg kvar hemma - som agilitytävlande tänker jag inte på sånt som att alltid medföra aktuellt kort. För lite tid att svänga hem och hämta det, så alternativet blev att använda smartphonen. Efter lite meckigt grävande efter medlemsnumret kunde jag logga in på SBKs hemsida och visa medlemskapet den vägen, tack och lov!

Då var vi alltså anmälda och jag gick en snabb rastningsrunda med hundarna som hittills suttit i bilen. Ella hade inte bajsat på morgonen och inte heller nu, hon tyckte nog det var för hundtätt. Sen var det egentligen dags för banvandring men istället drog ett åskoväder in rakt över klubben, förutom att skyarna öppnade sig så blixtrade och dundrade det rejält. Från vår tillflyktsort i bilen så kände jag att starten hängde väldigt löst, även om det skulle sluta regna så är Ella väldigt känslig för blött underlag. Gick iaf banan och det visade sig att det inte var så farligt, blött gräs och lera men inga vattenpölar ändå. Så ut och rasta hunden, som äntligen gjorde ifrån sig och som inte verkade allt för nere över vädret.

Jag vinglade nervöst runt banan med Ella som gjorde allt snällt förutom att hon inte ville sätta sig i frontposition (det var ju lerigast i människospåret). Och vi fick ihop 91 p vilket räckte till en 5:e plats, känns som en helt ok debut! Och nu har jag alla mina aktuella medlemskort i tävlingspärmen ihop med vaccinationsintygen så visst kan även jag lära mig av misstag...

Imorgon ska vi debutera fortsättningsklass i rallylydnad på SSBK, så idag tar vi det bara lugnt. Lite nervös är jag, mest för att jag ska strula till det med fotarbetet och få en massa onödiga avdrag. Och så hoppas jag på uppehåll då jag inte kommer få ned Ella i liggande ställning i regn, just nu ser det faktiskt rätt lovande ut... Första gången vi inte är på Popaganda denna helg förresten, känns lite märkligt.

I torsdags tränade vi på Nacka BKs träningsgrupp. Två olika övningar varav en innehöll lagerhandling av lång böjd tunnel - inte lätt alls! Körde lite egna lättare linjer mot situationen och då fick vi till det rätt bra tillslut. Testade också att stå på baksidan av tunneln och köra en lång inkallningsstart och lagerhandling från andra hållet, vilket också blev klurigt men gick när jag fuskade lite. Till sist satte vi ihop allt till en bana och jädrar vad Ella gick bra, skulle önska att hon kunde vara så fokuserad, snabb men ändå vändbar, när vi tävlar också. Siri fick köra en enkel set point-övning och lite enstaka hopp och verkade inte vara några problem för henne.

Tröttheten jag gått med så länge verkar borta nu, istället för att kunna sova hur länge som helst så har jag vaknat extremt tidigt varje morgon och inte kunnat somna om, så nu är jag trött på det sättet istället. Imorse lyckades jag dock sova lite längre och det var sååå skönt. Hoppas det balanserar sig efterhand, nu är det som om kroppen är chockad över att inte vara superseg längre.

Tänk, idag bara en månad kvar innan lillhunden (förhoppningsvis) friskskrivs helt och kan börja köra agility på riktigt igen! Vi har ju redan tjuvstartat med enstaka hinder och Ann tyckte att jag även skulle lägga in hopprakor men däremot vänta med slalom och snäva svängar. Tänkte börja med hoppteknikövningar imorgon, då blir ju tempot lågt och det känns som rätt start.

När jag ändå skriver om Siri kan jag berätta lite mer om hur lilla damen artat sig på senaste tiden. Badgalenskapen är nästan borta, hon gillar det fortfarande men lusten att kasta sig i varenda pöl, dike och å verkar vara som bortblåst - hon kan gå lös förbi utan att bry sig nämnvärt. Så jag gissar att den hade en del med hennes generella uttråkning att göra, nu är ju promenaderna längre, raskare och mer innehållrika så vattnet har mindre dragningskraft. Hon har också strulat en del med koppelpåtagning denna sommar, men jag har jobbat med det och nu är hon riktigt duktig. Dock har jag fått en oönskad och oväntad stimuluskontroll på det - jag måste säga "Siri, kom ska vi gå ut" samtidigt som jag presenterar halsband eller sele, annars så funkar det inte. Om jag glömmer mig och inte säger något eller säger fel sak så sprätter hon undan och ser väldigt skeptisk ut, som om hon tror att vi INTE ska gå ut såvida jag inte säger det...

Min lilla har också blivit ett riktigt rivjärn, från att ha varit så rar och go mot allt och alla så är hon nästan lite väl förtjust i att fräsa ifrån när något misshagar henne. Skönt när det gäller påstridiga hanhundar, men inte när det riktar sig till husse (aldrig mig) eller valpar. Det verkar ha uppstått efter att hon fick nog och satte ned tassen gentemot Ella som ville ha hennes ben, och när hon väl insett att hon kan få sin vilja igenom genom att låta farlig så bara flödar det ut. Jag hoppas att det balanserar sig så småningom, kanske också blir bättre när hon kommit igenom skendräktigheten och inte längre är så hormonpåverkad.

Igår var vi på tävling på Märsta-Sigtuna ihop med Maja & Zoro. Som vanligt har ju inte jag och Ella med tätstriden att göra (även om vi låg lite bättre till med NM och stortävling i Frövi som gick parallellt) men vi nollade agilityklassen och klarade tiden = syns på Hunddata! Nu har vi två såna totalt sett. Hoppklassen är väl däremot inget att vara stolt över, eller största delen av loppet gick riktigt bra men så klantade jag till det på näst sista hindret och det blev en diskning...

Men ffa ett stort grattis till Maja & Zoro som tog cert och SM-pinne i båda sina lopp, fenomenalt bra jobbat!

Visst älskar jag hösten men tycker ändå denna brytningstid är full av vemod och blir rastlös över hinna med lite mer sommar innan mörkret och kyla tränger sig på. Så idag passade vi på när vi hade lånad bil och fint väder, och badade i Gömmaren både hundarna och jag. Härligt, och så vackra klippstränder att simma intill.

Gårdagen gick också i vattnets tecken, iaf för Siri som var på återbesök på Tös. Allt bra med själva benet, däremot är hon öm i en djup muskel i ljumsken, vilket tydligen är vanligt vid denna typ av skada. Så nu ska det bli daglig massage och stretching av området, och återbesök igen om en månad. Men detta är inget som ska hindra henne träningsmässigt eller i vardagen. Siri var väldigt glad över att vara tillbaka där och hade svårt att vänta på att vattentrasket skulle börja, hon smet in i det rummet ett par gånger och studsade förväntansfullt runt...

Och i onsdags var vi på lagtävling på Österåkers BK, kvällstävling var det sagt men den började mitt på eftermiddagen och det var stekhett på klubben. Ella gick ur slalom i första loppet, men värme och högerslalom är ingen bra kombination för henne. Tyvärr drog övriga laget också på sig fel och vi hamnade några placeringar från pinnplats. Andra loppet nollade vi men det gjorde mer än halva startfältet så vi hamnade i mitten av resultatlistan. Dock väldigt kul att köra en flytig bana på låg höjd, kände att Ella uppskattade det. Siri var förstås med och fick mingla, träna gungan samt lite lydnad. Och det tar sig sa mordbrännaren, lillskruttet börjar bli duktigt!

Det är bitvis svårt att ta sig framåt på våra promenader, då hundarna vill plocka bär överallt det finns. Blåbär har de ju redan koll på, och de gånger vi plockat i sommar har djuren gladeligen deltagit och satt i sig enorma mängder. Inför kräftskivan i lördags var jag ute och plockade vildhallon och då fick de upp ögonen (nosarna?) även för dessa bär, framförallt Siri gör nu tvärstopp när vi passerar hallonbuskar. Siri är ju öht en riktig liten frukthund, ända sen hon var liten valp har hon velat smaka varje gång jag ätit frukt, och hon uppskattar verkligen persikor, plommon och päron. Ella äter också men mer för sakens skull än smakens skull ser det ut som...

Resultaten av proverna har jag fått och ingen brist på något, däremot lite påslag på immunförsvaret så nu är hypotesen att jag gått med en långdragen virusinfektion som gör mig trött. Så det något frustrerande rådet var att avvakta i en månad och sen höra av mig om jag fortfarande inte blivit piggare.

Trötthet kan vara förlamande och frustrerande, som den diffusa trötthet jag gått med i snart tre månader och orken aldrig riktigt räckt till. Sen kan den också vara behaglig och välkommen som denna regniga dag där hela familjen bara slappar efter kräftskivan igårkväll. Jätteskönt att var seg när man har en god anledning och inga förpliktelser, eller visst står det ett berg med disk och pockar i köket men det är ju bara att hålla sig därifrån... Och imorgon får jag provsvaren på om nånting felas i kroppen, hoppas de hittat nåt konkret att göra nåt åt, även om jag givetvis inte vill lida av nåt allvarligare.

I torsdags var jag på träningsgruppen på Nacka BK, lite absurt att det är lättare att åka dit än till SSBK som ligger runt hörnet, men stora skillnad i kommunikationerna. Lyckad träning blev det iaf, för en gångs skull regnade det inte på kvällen. Vi var lagom många och alla med small- eller mediumhundar så allt gick smidigt. Vi byggde en handlingövning från OmAgility och körde den i en lätt och svår version, Ella var väldigt på hugget och det kändes som vi löste det bra. Siri fick göra platta tunneln några repetitioner, och kunde springa den helt platt de två sista. Vi testade också gungan, fast jag höll emot så det inte blev nån smäll mot marken. Fast när jag vaknade den morgonen trodde jag inte vi skulle kunna träna till kvällen, Ella var nämligen kraftigt halt på vänster fram! En undersökning visade att hon fått en fästing på en av tårna och även om det kändes märkligt att det skulle gett sån kraftig reaktion så blev hon snabbt pigg och rörlig igen när jag tagit bort den, älskade lilla pjoskhunden...