Idag var det dags för vår andra start i rallylydnad och jag har sällan känt mig så otaggad för en tävling, ingen kompis skulle starta och vi hade inte tränat tillräckligt. När sen regnet strilade imorse var jag en hårsmån från att stanna hemma, tur att jag kikade in på Marres blogg och såg att hon skulle dit! Med skjuts och trevligt sällskap blev det ju helt andra villkor, jag fick ju dessutom filmning och blev bjuden på godis så inget att klaga på - tack så mycket, vännen! Vädret var ju inte helt skoj men hundarna fick mest sitta i bilen och lagom till min banvandring började det lätta, jag hade varit orolig för läggandena men det hann torka upp rätt bra inne på gruset tills vi skulle starta.

Jag är riktigt nöjd med vår prestation, särskilt när jag tittat på det efteråt. När vi körde var jag nästan nollställd och gjorde massa konstiga saker som att gå och plocka med kopplet, blev irriterad på mig själv men kunde inte sluta. Läggandena som sagt utan problem och vänstersvängarna gick jättefint, tur att jag intensivtränade just det kvällen innan. Det som inte funkade var momentet "1-2-3 steg tillbaka", först 1 p avdrag då Ella börjar intressera sig för skylten istället för att sätta sig, sedan 10 p för felutfört moment då jag inte klarade att både räkna steg och tydligt signalera till henne att följa med, så det blev lite pannkaka på slutet. Men jag tycker hon jobbade så fint och får hon bara ordning på sin virriga matte ska vi väl snart stå på pallplats också?

Den här våren blev inte alls vad den skulle varit. Hundarna var i ovanligt bra vinterform pga milt väder och ridhusträning, och tanken var medveten fysträning av Ella från mars för att hon skulle vara i toppform redan när säsongen startade. Men så kom Siris skada och medförde ofrivillig vila för oss alla... Jag vägde hundarna hos fysioterapeuten förra veckan och de har båda gått upp exakt 3 hg sen i februari, själv har jag gått upp samma i kilo (fast jag vägde mig hos mamma...) och det är hög tid att vi kommer i form! För min del innebär det ut med folköl och godis, in med mer frukt och grönt samt att jag ska öka promenadlängden. Hundarna får mindre portioner och Ella ska få röra sig mer, Siri är ju fortfarande begränsad. Men från i morgon får även lilltjejen motion då hon ska börja på vattentrask, hoppas hon tycker det är ok för det blir nog en hel del besök.

Vi har iaf tränat lite agility, Ella och jag, medan Siri ivrigt hejat på (= svurit högt över orättvisan). I lördags var jag på SLKK och tränade lite för mig själv, då blev jag chockad över hur dåliga vi var - Ella lyssnade knappt alls utan drog till balansen gång på gång, hoppade kontaktfält gjorde hon också. Och hon besvärades mkt över solen, ville snart bara ligga i skuggan och ta igen sig. En del i att göra henne redo för tävlingssäsongen är följaktligen att glesa ut hennes tjocka underull och jag har ägnat två tillfällen åt denna hundtortyr hittills i veckan, fler blir det innan helgen. Idag var vi iaf iväg och tränade i svalare väder med Kickan, ingen av oss hade en seriös plan men väl på Nacka var alla balanshinder ute med hopp arrangerade i en bana, så vi bara finputsade den och tog ut en tunnel. Tre varv för oss och första kändes rätt ringrostigt, men oj vad perfekt allt blev det sista då vi vänt på hinderordningen. Nu känns det inte alltför illa inför tävlingsdebuten på söndag!

Igår var Ella och jag på utflykt med Naturskyddsföreningen och Kräpplagruppen i vår alldeles egen skog. Det var en lite udda upplevelse att bli guidad på en plats jag så väl känner till men det öppnade också ögonen på mig. Även om jag redan vet att det är en ovanligt fint grönområde med höga naturvärden och gamla kulturspår vi har så blir man hemmablind när man traskar i det dag efter dag, och det var roligt att höra hur folk blev helt lyriska över de hamlade gammellindarna, och hasselbuketterna med ek och skogslind omkring sig. "Riksintresse" var ordet för dagen, vilket innebär att det finns saker som alltså är näst intill unika för hela landet. Sen handlade ju mkt av samtalet om beslutet att skövla stora delar av grönområdet för att dra bilvägar och bygga villor - tydligen är det enligt politikerna alldeles för "otryggt" och "otillgängligt" i skogen och det måste byggas bort! Jaja, mkt kampvilja finns det mot förslaget även om det hittills har talats inför döva öron och de bestämmande medvetet fuskat med remisser och information för att skynda på bygget...

En riktig gammellind som ändå fortfarande är vid liv.

Bilden gör det verkligen inte rättvisa för det var en fantastisk syn med knoppande hassel över vitsippsmattorna!

Hos mamma hade gullvivorna kommit upp och stod som skira utropstecken i hagarna. Jag älskar gullvivor och har länge förknippat dem med Den långa flykten som jag läst så många gånger, nu får de ytterligare en betydelse iom Hungerspelen...

Efter fyra dagar hos mamma är vi hemma i lägenheten igen, hundarna trötta och jag med mkt mer färg på kinderna då vi varit ute mest hela tiden. I söndags hängde jag med Kickan på agilitytävling, många andra från klubben på plats också och glädjande nog gick det riktigt bra för många av de jag kände - men förstås hade det varit så kul att själv vara med. Hade kanske kunnat föråka med Ella, men tordes inte pga knät som fortfarande märktes av. Åkte sen direkt vidare till mamma och ägnade mkt tid i solen på hennes gräsmatta följande dag, valborg alltså... Vi struntade i att åka till brasa, åt istället en mysig middag hemma och tog det lugnt.

Första maj spenderades också på tävling, men då som funkis på HHUs KM. Ella fick stanna hos mamma men Siri fick hänga med för den mentala stimulansens skull. Det blev dock lite väl mkt bursittande och efter att hon dessutom fått en åthutning av en äldre hund fick hon nog av både platsen och mig. Inte förrän jag lade spår igår förmiddag blev jag förlåten, innan dess fick jag isbehandling och hon sov i mammas säng hela natten... Det var nog inte bara pga tävlingen utan även att jag hela tiden begränsar henne - det är jag som kopplar, stänger in, lyfter upp och hindrar henne från allt det skoj hon helst vill göra. Igår fick jag iaf ett trevligt besked när jag tog med Siri på Ellas vattentrask, fysioterapeuten tyckte hon rörde sig väldigt bra för att bara vara 6 veckor efter operation och det är väldigt skönt att höra då jag inte direkt har nåt att jämföra med.

Bentuggning på valborg och Ella högg in direkt...

...medan Siri funderade på om hon verkligen fått rätt ben, verkar inte Ellas lite godare?

Men även hon fick så småningom upp farten i käkmusklerna.

Vid minsta chans snor Ella åt sig båda benen så Siri var tvungen att återta sitt. Och apropå benstölder försökte jag dumt nog överlista en skata genom att gömma benen under ett draperi på verandan. Den satt på avstånd och iakttog precis var de hamnade och kom sen för att ta dem såfort jag gått in...

 
Från mammas fönster såg vi försöken att få fart på elden, kanske lika bra vi stannade inne för efter 20 min såg det ut såhär. Stackarna i de intilliggande radhusen blev alldeles inrökta.