Trötthet kan vara förlamande och frustrerande, som den diffusa trötthet jag gått med i snart tre månader och orken aldrig riktigt räckt till. Sen kan den också vara behaglig och välkommen som denna regniga dag där hela familjen bara slappar efter kräftskivan igårkväll. Jätteskönt att var seg när man har en god anledning och inga förpliktelser, eller visst står det ett berg med disk och pockar i köket men det är ju bara att hålla sig därifrån... Och imorgon får jag provsvaren på om nånting felas i kroppen, hoppas de hittat nåt konkret att göra nåt åt, även om jag givetvis inte vill lida av nåt allvarligare.

I torsdags var jag på träningsgruppen på Nacka BK, lite absurt att det är lättare att åka dit än till SSBK som ligger runt hörnet, men stora skillnad i kommunikationerna. Lyckad träning blev det iaf, för en gångs skull regnade det inte på kvällen. Vi var lagom många och alla med small- eller mediumhundar så allt gick smidigt. Vi byggde en handlingövning från OmAgility och körde den i en lätt och svår version, Ella var väldigt på hugget och det kändes som vi löste det bra. Siri fick göra platta tunneln några repetitioner, och kunde springa den helt platt de två sista. Vi testade också gungan, fast jag höll emot så det inte blev nån smäll mot marken. Fast när jag vaknade den morgonen trodde jag inte vi skulle kunna träna till kvällen, Ella var nämligen kraftigt halt på vänster fram! En undersökning visade att hon fått en fästing på en av tårna och även om det kändes märkligt att det skulle gett sån kraftig reaktion så blev hon snabbt pigg och rörlig igen när jag tagit bort den, älskade lilla pjoskhunden...