Man vet att det är dags för höglöp när varje händelse eller brist på händelse tas som en ursäkt för flörtande mellan hundarna, Siri har tydligen valt ut Ella som den blivande fadern(?) till sina valpar för alla andra har avvisats hårt... Det är lite synd om Siri som började löpa såpass snart inpå sin skada, det blev inte många dagars normalt liv innan kopplet kom på igen - fast hon får ju givetvis gå fulla promenader nu. Däremot är det lustigt hur punktlig hon är med löpen, detta startade på dagen sex månader efter det förra! Undrar om den cykeln håller i sig?

Bilden var från i måndags när vi var på Lida, en varm upptäcksfärd över långa spången/bron och vi hittade dessa klippor som ses från vattenskidklubben. Det var dock ovanligt mycket folk för denna tid på året i området och förstås lös hanhund på badet så vi fick dra oss undan. Igår var en helt fantastisk och melankolisk dag på samma gång, gjorde inget särskilt utan hängde mest på balkongen men det var något i luften, kanske sommarens sista riktigt varma dag?

Igår var vi på två utflykter, först motion i Visättra inklusive ett härligt bad i dyigt dike - jag som fick bada tre stinkande hundar vid hemkomst kanske inte var lika lycklig över det som djuren - och sen på kvällen skotträning på Nacka BK. Tänkte passa på när jag hade lånad bil att få lite tillvänjning för Siri inför nyår och ev viltspårsstart, hon är ju tyvärr berörd sen hon blev skrämd av några totala idioter som unghund. Höll mig uppe på klipporna mot vattnet där vi kunde sitta skönt i kvällssolen och samtidigt ha utsikt över planen, väldigt behagligt sätt att träna skott... Jag tränar med motbetingning, dvs "skott = godis" eftersom hon bygger på sig obehag om jag bara låtsas som ingenting, dessutom har hon haft starka flykttendenser och jag vill att hon ska orientera sig mot mig när något skrämmer. Hon svängde om och tog kontakt bra för varje skott, åt godiset glatt MEN när det var ett uppehåll efter 3-4 skott ruskade hon sig, så nån liten spänning finns det i henne. Ella däremot kunde inte bry sig mindre så för henne blev det bara godisätande i skogen rätt och slätt...

Efteråt gick vi ned lite agilityplanen där vi träffade diverse bekantingar, planen var upptagen men jag passade på att pausträna Siri i att ligga på filt intill. Lätt när andra tränar men väldigt svårt när jag gjorde fejkstarter med Ella i ett hörn. Hon var dock väldigt duktig, klev upp två ggr (men stannade på filten) samt ljudade en gång. Om jag nu bara orkar hålla i detta kanske hon så småningom kunde ligga tyst när jag tränar Ella, hoppet är inte ute.

Fick ett gäng bilder av min syrra från ett gemensamt besök hos mamma. Och Siri lyckades med en hel del härliga miner den dagen...

Tack och hej!

    
Åttonde dagen helt utan hälta och femte utan Rimadyl så idag vågade jag släppa Siri under en lugn promenad här hemma, men kanske håller henne kopplad på bortaplan ett par dagar till för där är hon mer yvig. Igår var vi på en timmes tur i Brantbrink, i lugnt tempo och inklusive fikapaus - när vår familj några år bodde i villa nära friluftsområdet så gick jag ju här i skogarna nästan dagligen så det var roligt att återse dem. Av nån anledning så älskar alla hundar sandtaget intill löpspåret, även mina tidigare hundar ville gärna springa här och likaså gänget igår. Fick hålla hårt i Siri när ffa Rambo kutade som en dåre upp och ned för branten...

I måndags hälsade jag på mamma och Ella överraskade mig med att vilja gå på promenad, hon brukar annars försöka avstå det och tycka att tomten räcker gott. Hon är nog också lite understimulerad nu, hon som inte ens varit halt den stackars tanten.

Hm, har jag nämnt att Siri blivit väldigt istadig under vilan? Jösses, hon blir bara värre för varje dag! Att bara gå rastningspromenader innebär ju brist på variation och hennes lösning är att totalvägra när jag svänger in på den vanliga rundan och likaså totalvägra när vi är på väg in igen. Försökte ta bild på henne när hon hänger bakåt i kopplet allt hon förmår med bestämd blick, men pekar jag med kameran mot henne kommer hon snällt med igen, den lilla linslusen! Nu går vilotiden mot sitt slut och jag har både börjat med en smula längre rundor och tagit bort Rimadylen eftersom hennes mage inte höll. Men hon är hältfri sen i onsdags så allt ser bra ut och hon blev förstås väldigt lycklig över att få gå lite längre och på andra ställen! Ska väl tillägga att "längre" i det här sammanhanget är ca 1 km koppelrunda i lugnt tempo, inte i närheten av riktiga långrundor förstås.

Jag har som en duktig matte försökt roa henne under veckan: i tisdags var vi på utflykt till Sundby men hon uppskattade inte att vara stilla och ta in omgivningarna, i onsdags var vi på stora CRT Zoo där vi strosade runt säkert en halvtimme medan hundarna nosade sig igenom varje kvadratcentimeter, i torsdags blev det märgben för hela slanten och igår lite längre runda. Idag har vi både gått en stilla promenad ned till fårhagen och tittat på djuren, samt tränat ett pass lydnad på grusplanen. Lilla damen fick jobba med självbehärskning, att klara gå lugnt vid min sida mot en godisskål, väldigt nyttigt och viloanpassat... Körde även så att den hunden som inte tränades fick ligga lös på en fäll och vänta - de var ju väldigt duktiga på det båda två, blev faktiskt positivt överraskad!

Ingen tydlig förbättring på nästan en vecka så det blev veterinärbesök i förrgår. Precis som jag trodde rörde det sig förmodligen om någon muskelskada (lederna var helt ok) även om vetten inte kunde palpera fram det exakta stället där smärtan satt. Nu gäller strikt vila och Rimadyl i 10 dagar, sedan försiktig ingångsättning. Vi missar två tävlingshelger men det känns skit samma, värre känns det att i det strålande sommarvädret bara få ta lilla badgalningen på små rastningsrundor - vi som skulle göra en massa mysiga utflykter... Det blir istället ovana människoaktiviteter, för även Ella får vara hemma som sällskapsdam - på min födelsedag badade vi på Lida och det sved lite i hjärtat när jag såg en glad cavalier skutta mot vattnet. Men samtidigt lite skönt att bada utan hund också, att kunna stanna ute på djupt vatten länge: simma, dyka och flyta omkring... Idag ska vi kolla på Stockholm Ultra, vilket hade blivit en mysig utflykt till Djurgården för hundarna, men istället får de vara hemma ensamma i flera timmar. För jag upptäckte igår när vi var och födelsedagsfikade att det är jobbigare än jag trott att bära omkring på Siri när hon gått tillräckligt.

Att hålla Siri lugn och stilla i ytterligare nio dagar kommer bli en utmaning, hon har redan upptäckt att det går utmärkt att galoppera i skrittempo när man verkligen vill framåt. Ju mindre hon får röra sig desto mer explosiv blir hon. Och mer istadig också, blir allt fler situationer där jag måste BÄRA iväg henne eftersom fryser fast och bara stirrar på något eller insisterar på en viss väg, jag vill ju inte dra henne i kopplet med risk att belasta benet fel om hon tappar balansen. Tur att hon ändå är ett litet hundskrälle som går att ta på armen när det behövs!