Sista terminologitentan avklarad och äntligen en ouppbokad hemmahelg! Igår kväll fick Ellatanten ett välbehövligt bad, mycket mysigare att kela med henne nu när hon inte luktar ingrodd gammelhund... Vad gäller Siri fick mamma rycka in på tisdag, en dag tidigare än planerat, eftersom jag inte fick sova så mycket med trattförsedd hund i sängen. Hon tycker nämligen det går jättebra att sova med tratten under täcket, den är till och med ett bra redskap att gräva sig in under det. Så vi tog metallstygnen på köksbordet utan större problem och sen fick mamma ta med djuren hem. Siri har nu inte brytt sig om de små såren efter stygnen och det har redan börjat växa över päls. Några dagars koppelvila till så ska jag försiktigt sätta igång henne, och vi ska till fysioterapeut om tio dagar. Hoppas att hon snart är helt återställd, hon är i allafall till synes smärtfri nu.

Åkte tillbaka till mamma efter onsdagens skoldag och möttes av en glad och sprudlande Siri som inte alls tycktes ha ont. Svullnaden i knäet har gått ned också, så nu är bara problemet att hålla henne hyfsat stilla (men det är absolut ingen strikt vila som krävs) och att hon inte tuggar på stiften. Var där hela dagen idag, kanske överdrivet hönsmattigt men det är jobbigt att hon är skadad och så långt ifrån mig.

Vad jag glömde skriva igår var att Siri totalt dissade mig efter veterinärbesöket - hon ville inte ens titta på mig när jag lockade och gjorde mig till, svansade bara efter mamma istället. Det satt i hela kvällen, men tack och lov blev jag förlåten idag... Ella har också reagerat på nyopererade Siri men inte med någon empati direkt, hon verkar istället känna sig oerhört kränkt över att vi 1. släpper in en äcklig sårig lillPira i huset och 2. ger henne uppmärksamhet. Så Ella har varit otroligt upprörd och klängig, försökt placera sig mellan oss och Siri gång på gång och skällt mer än vanligt. Pust, dessa bortskämda djur...

Sitter hos mamma efter en dagsutflykt till Söderköping, inte för glassen eller den charmiga gamla staden, utan för bästa ortopediveterinären. Nu är problemet både diagnostiserat och åtgärdat - Siri hade en mindre korsbandsskada som i sig självt inte är något problem men knäet var fullt av blod och trasig ledbandsvävnad. Men på en dryg timme blev hon undersökt, röntgad och fick leden spolad och övertittad med artroskopi. Hon har fått ett par yttre stift för att stabilisera knäet första tiden, nu är det tratt och vila som gäller i ett par veckor, sedan ska hon igång igen.

Nu har hon vaknat till och ätit middag, hon hade lite ont men efter en tablett i maten sover hon gott. Och hon går på benet utan problem, ville gärna gå längre än jag planerat - för hanhundar måste lokaliseras...

Det är skönt att allt gått bra men det var väldigt onödigt att hon skulle halka i trappan. Men skit händer, det är bara att tugga i sig. Bra i alla fall att hon inte har nån luxation eller annan defekt, vetten menade att smärtan i höften var orsakad av knäproblemet, att hon spänt sig pga den.

Bara några timmar innan olyckan såg det ut såhär... Foto: Anna Nyström

Pust, har inte haft tid och ork att blogga. I måndags morse var vi hos veterinären för ett utlåtande om knäet. Dessvärre kunde inte vetten riktigt känna om det fanns en korsbandsskada eller inte men Siri har ingen luxation eller smärta där, så lite hoppfullt är det. Dock menade vetten att även om korsbandet bara delvis är av kan det behöva opereras eftersom det inte spontanläker. Vid undersökningen hittades även spänning och muskelsmärta runt höger höft och därför tog de röntgenbilder, och det är möjligt att hon har en mild höftledsdysplasi! Usch, det är ju i så fall en smärta hon gått med mycket längre men vetten ansåg att det skulle fungera bra, bara hon får ordning på musklerna runt om genom fysioterapi.

Jag har bokat tid till Krister Julinder på Söderköpingskliniken och på tisdag bär det av ditåt med fjärilar i magen, hoppas verkligen att hon inte behöver opereras. Fram tills dess står hon på antiinflammatoriskt och koppelvila, dessvärre har Siri gått in i höglöp nu så att vila tycker hon är helt onödigt. Ute får jag ständigt vara beredd att lyfta upp ifall en lös hanhund närmar sig. Men hon har inte haltat något alls sedan förra torsdagen och jag hoppas att det är ett bra tecken.

I lördags var vi på årets sista tävling (så var inte planen dock, mer om det snart) och vi tog femte pinnen i hopp 2, därmed också hoppklassdiplom! Tänk, för bara ett halvår sedan var jag uppgiven och tänkte att vi kanske aldrig skulle kunna ta ens tre hopp-pinnar i år...

Men tävlingssäsongen slutade sen hastigt då Siri halkade i trappan på kvällen och sedan inte stödde på höger bakben. Det försvann efter några minuter och benet verkade sen helt bra i nästan ett dygn, så klev hon ned från en trottoarkant och benet hängde igen. Försökte hålla tillbaka oron och det gick ett par dagar helt utan problem, hon var pigg och rörde sig helt normalt. Så på promenaden idag kom två episoder med tillfällig blockhälta och jag började genast misstänka antingen patellaluxation eller korsbandsskada, eller båda. Så vi stryker oss från helgens tävling och ska till veterinären på måndag, blir några nervösa dagar nu innan besked. Hittar de en knäskada ska jag sen ned till Söderköping för en second opinion och förstås operation sen om det blir så illa... Men håll tummarna för oss!

Åter till tävlingen och film från loppen! Vi stötte på tunnel under A-hindret för första gången någonsin, det var ju "inne" ett tag men inte så länge vi tävlat. Lite lurigt tyckte hon det var att ta A-et fast jag skulle runt tunneln, men vi fixade det. Jag slarvar bort första agilityloppet genom att dra ifrån henne på balansen, kunde nästan ana att det inte skulle funka... Och så snöplig rivning på sista hindret i det andra, som jag inte ser någon klar anledning till mer än att hon nog var trött (och kanske redan kände av knäet?).