Fördelen med en sulky är ju att det är lätt att plocka med sig lite saker ut utan extra besvär, så idag tog jag med en macka, sittunderlag och termos för en liten utflykt i närmsta fårhage för att fira att fyra veckor gått sen operationen. Nu blev det kanske inte som jag tänkt mig, mötte först ett hinder iform av en jättelik lerpöl på väg dit och det var inte helt lätt att ta sig förbi/genom med barnvagn. Och väl i hagen så visade sig sädesärlorna gjort comeback för våren, vilket innebar att Ella blev skogstokig och Siri hakade på, inte bra för benet och hon var lite mer halt vid hemkomst. Men vi hann också få en liten fikastund då jag roade hundarna med godisletning för att ha mackan ifred...

Hyfsat frisk får jag väl säga att jag är även om näsan ännu rinner och jag blir alldeles matt av att gå i uppförsbackar. Skönt iaf att inte ha några ansträngande planer för helgen, då det dessutom ska komma en omgång blötsnö igen. Ok att termen aprilväder finns av en anledning, men är det inte nog nu?

Nu är jag i stort sett frisk, bara lite resthosta och snuva, men samtidigt är jag totalt orkeslös och får inget gjort, det är det där frustrerande ingenmanslandet mellan sjuk och frisk. Känns som att jag skjuter upp saker en dag i taget: "imorgon orkar jag säkert" och nu är det en rejäl hög som väntar när jag väl orkar börja ta tag i livet igen. Idag var vi iaf ute på en lite längre sulkypromenad i det fina vädret, men efter det har jag känt mig som en klubbad säl... Trist nog upptäckte jag även att ingen hade lust att diskutera Siris barnvagnsåkande med mig, jag hejade glatt på folk och fick stirrande blickar och kommentarer bakom ryggen som svar - alltså, måste folk utgå från värsta möjliga scenario, att jag skulle förvägra min unghund motion bara för att? Jaja, huvudpersonen blev iaf väldigt trött nöjd av att få komma ut och se världen och gå på lite nygamla ställen än de välnötna rundorna precis runt vår lägenhet och även Ella mådde bra av att få sträcka på benen lite mer.

Om någon missat det så har SBK av märkliga skäl bestämt att Mija avauktoriseras som agilitydomare utan möjlighet för henne att förklara sin sida, som om allt annat som hänt inte varit nog? Här finns en namninsamling mot beslutet och på Veronicas blogg finns ett brev att låta sig inspireras av.

Förra natten blev ett riktig maraton med rejäla hostattacker minst en gång i timmen hela natten igenom. Idag känns det verkligen att jag inte fått mkt djupsömn och hostandet har förvandlat hela min mage till en stor spasm - hittills har jag bara fått i mig lite kefir och ett halvt glas blåbärssoppa... Tur att jag fortfarande sover på madrass i vardagsrummet så att inte stackars sambon behövde höra på.

Trots att min kropp protesterade så kunde jag inte hålla mig längre, utan vi tog vår första promenad med sulkyn. Bara en liten runda så Siri gick själv ungefär halva vägen, sen fick hon åka vagn resten. I början tyckte hon det var konstigt och satt bakvänd för att kolla upp på mig med osäker blick, men efterhand fann hon sig i det och tittade på omgivningen istället. På det sättet är Siri lätt att ha att göra med, hon är inte så neurotisk utan accepterar det mesta. Lite bökigare var det förstås med vagn, speciellt i början när jag hade båda hundarna i koppel och sulkyn att hålla reda på. Men räknar med att vänja mig fort och även Ella uppskattade förstås att vi gick lite längre. Bara jag blir frisk ska vi börja få till mer rejäla rundor...

Posering i nya vagnen, ute för första gången.

Och så här ser arrangemanget ut från förarplats, jag har lagt en pläd för benhålen samt fäst ett koppel i båda sidorna så hon inte kan studsa ut åt nåt håll.

Snörvel snörvel, host host - har åkt på en riktig brakförkylning efter hinderfixardagen i måndags. Just denna vecka hade jag en hel del roliga planer men istället blir det att sitta hemma med snuva och feber... Tur att hundarna fick rejäl mental stimulans iom besöken hos min mamma och syrra i helgen, och att vädret är vått så att de ändå inte är så sugna på utomhusaktiviteter. Det märks att Siri efter en dryg månads vila har fallit in i ett lugnare liv, hon blir helt slut så fort det händer något mer än vardagsrutinerna.

Pga sjukdomen har vi inte hunnit provköra vår nya sulky, som jag faktiskt fick gratis (tack Elin!) men Siri har fått provsitta den ett par ggr trots allt. Den är lite skakig men när hon sitter ned går det bra, inomhus iaf. Förhoppningsvis kommer vi ut på en längre runda i slutet av veckan...

Har inte tagit något påskkort på hundarna i år, så kör på förra årets - favorit i repris! Idag är vi alla friskare och piggare, nackspärren är helt borta så livet känns lättare. Märkte dock när jag tog en rask skogsvända med Ella att sjukdomen inte var helt borta för jag blev otroligt matt i kroppen på kort tid. Idag är det bara lugnet här hemma men imorgon ska vi fira hos mamma, första gången Siri följer med bort efter operationen och jag hoppas det kommer gå bra att hålla henne sansad...

En liten snutt vinter till alltså, hoppas det är den sista för nu vill vi ha vår! Blev så glad igår när jag såg både blåsippor och vitsippor samsas i skogsbacken, så detta var inte välkommet. Passar väl ok idag då vi ändå har vilodag, jag är förkyld och har dessutom nackspärr så då håller aktiviteterna till ett minimum. Finns ännu en anledning att ta det lugnt för efter två dagar med lite ökad motion så har Siris hälta förvärrats och det är bara att återgå till stillsamma rastningar tills jag ser en förbättring igen. Men vetten så att bakslag var oundvikliga och att jag inte skulle vara rädd för det. Siri har iaf uppskattat de lilla mer hon fått, igår bar jag henne ned till grönområdet för första gången sen operationen och hon fick gå bitvis och åka armen bitvis. Hon blev lite väl uppjagad men inte konstigt efter många dagars tristess... Jag har varit duktig och gått med Ella separat, och hon blir så glad över det: vill leka med mig till och med!

Även om det fungerar ok att bära omkring på Siri är det rätt begränsande och jag är på jakt efter en billig sulky att köra henne i, men de är populära och försvinner från Blocket lika fort som de kommer upp. Tycker det inte borde vara omöjligt att hitta men än har jag inte fått napp.

Stackars Ella har det fortsatt att vara, efter en härlig skogstur i söndags sov hon några timmar och kunde sedan knappt gå! Skrek när jag försökte lyfta henne och var väldigt illa till mods, fick inte ens ut henne på kvällsrastning. Det onda verkade sitta i manken och högra skuldran vad jag kunde se (undersökte inte allt för ingående när hon hade så ont). Gick till sängs med en klump i magen och var rädd för ytterligare ett akutbesök hos vet men nästa morgon var hon mkt bättre, lite låg och försiktig men jag kunde inte upptäcka nån direkt smärta eller hälta. Idag är hon helt sig självt igen, men vi tar det piano några dagar ändå för säkerhets skull. Dessutom har nu Siri börjat intressera sig för sitt sår, som visserligen är igenläkt men en idogt slickande hund kan ju ställa till med skada ändå, vilket då medför att hon får vara trattmonster ytterligare ett par dagar.

Idag har jag haft en första telefonuppföljning med vetten sen operationen. Han tyckte det lät bra att hon inte haltar så mkt längre, det går stadigt framåt. Jag får sakta öka promenadlängden nu, så länge jag kollar på henne och ser vad hon orkar. Han tyckte också det var helt ok att hon får gå som hon vill inomhus, det var bara bra att hon rör sig i lagom mängd då alltför strikt vila också är negativt för återhämtningen. Tror det var besked som Siri kommer uppskatta! Jag ska även börja med böjövningar av leden, får se hur hon kommer reagera på det... Apropå det så ringde vetten från Södra förra veckan för att höra hur det gick, då jag ju hade avbokat deras uppföljningstid. Det var väldigt trevligt att han är såpass engagerad tycker jag, men kändes nästan lite skamset att förklara att jag dissat dem för en annan klinik. Fast det borde jag inte vara då jag är jättenöjd med det valet!

Annars har vi ägnat det kyliga vädret åt storstädning av kylskåpet, vilket var ett mycket större åttagande än jag trodde, blev ett par svettiga timmar trots att vi var två om det. Men nu är det renare än någonsin på alla håll och kanter, dock lyckades jag ha sönder lampan så det är för mörkt att se den härliga strålglansen därinne... Jag har även städat och arrangerat om det tillfälliga möblemanget i vardagsrummet, bland annat då vridit på buren ett kvarts varv - och Siri som vägrat gå i närheten av den efter först tidens instängning tycker plötsligt att det är en utmärkt liggplats! Gjorde den lilla förändringen att hon ser det som en annan sak eller är hon, som F föreslog, en stark anhängare av Feng Shui? Det får vi nog aldrig veta...

Igår kom Ella hem efter en vecka hos min mamma, där hon hade hunnit bli riktigt hemmastadd och poängterade tomtgränsen för grannarna varje morgon. Tyvärr har hon även lagt på sig uppskattningsvis 3-4 hg också, vilket jag visste skulle hända men trist ändå när agilitysäsongen står för dörren för tanten behöver inga extragram... Mötet med en glad och pussig Siri i tratt blev något traumatiskt och även när jag tagit bort tratten var hon rätt stel och avvaktande, som att hon inte litade på att den skulle förbli borta. Under natten skulle Siri ju ha tratt igen vilket ledde till att Ella fick panik inne i kompostgallerinhägnaden, tryckte sig i ett hörn och morrade med uppspärrade ögon - vilket fick Siri att vilja fjäska in sig ännu mer... Till slut flydde hon upp i soffan, över avspärrningarna, och stannade där hela natten. Idag vägrar hon vistas i samma rum som Siri om tratten är på. Undrar om jag nästan ska köra nån motbetingning, det kan ju hända att Ella kan behöva bära en själv nån gång? Har ju försökt efter kastreringen men det gick inte alls och jag fick skaffa en uppblåsbar krage istället. Lite ironiskt att det är Ella som lider över tratten, medan Siri som tvingats bära den en hel del förstås inte uppskattar den men defintivt inte blir upprörd över den. Men onekligen talande om deras personligheter...

Siri är mindre halt och allt livligare, det är lite lurigt att hålla henne lugn när det händer saker, det gäller att planera situationer som är potentiellt uppjagande. Såret är nästan helt läkt (så snart slipper Ella tratten), det är bitar med ny hud och små sårskorpor emellan, som förmodligen även de har alldeles ny hud under sig. Hon har återgått till sin smått irriterande vana att vägra kissa bara för att få vara ute längre och i förrgår bröt sig lilla houdini ut från kompostgallerhagen medan jag var och handlade, det blir bara bur istället raring!

Undrar hur lång tid det tar innan de ligger ihop på det här viset igen? Men Ella borde väl gaska upp sig när tratten varit borta ett tag...