Uttrycket "Great dog, shame about the handler" gäller inte bara för agility blev jag varse på kursavslutningen i nosework igår. En fantastisk liten sökhund har jag, men matten får (iofs i gott sällskap) gömma sig under skämskudden för dålig förmåga att läsa hund....

Vi utsattes för två olika test där vi som förare inte visste var doften fanns. Först ett rumssök, och hopplöst nog i en hunddagisbox där det fanns massor av häftiga dofter att insupa. Så när Siri hittade doften fattade jag inte skillnaden, och vad sur hon blev då! När jag manade henne att fortsätta söka så började hon ljudligt protestera och stirra på mig, men jag fattade fortfarande inte något alls. Kursledaren hade förstås sett en tydlig markering, däremot. Med självförtroendet i botten tog vi oss an doftprovet - ett antal anonyma kartonger på rad, det gäller att som förare berätta när hunden hittar doften. Här gick det betydligt bättre och jag är så impad över min lilla hund! Hon gick raskt genom raden med ett snabbt sniff i farten på varje låda, och sken upp som bara den när hon kom fram till rätt låda, inga tveksamheter.

Sedan är jag också positivt överraskad över hur bra det funkade med Siri ihop med sex främmande hundar i trång lokal, lite muff vid ett par tillfällen men hon hanterade det annars galant. Särskilt förra tillfället så trängdes vi och gick om varandra i trånga gångar mellan dagishundsboxar, helt utan kommentarer från hennes sida. Vet inte vad jag har målat upp i mitt huvud, och fått för mig att hon är omöjlig att ha i diverse situationer?