Det har varit några frustrerande dagar tycker jyckarna, med alldeles för mkt ensamtid. Det började i torsdags med att vi stack på en kvällsföreläsning vilket innebar att hundarna var ensamma över middagstid och inte blev serverade mat förrän halv nio. Då var de inte glada... Fredagen hade agility inplanerad men vädret ville sig inte så jag drog till Kungens kurva några timmar och hundarna fick bara rastningar. I lördags hälsade vi på hos mamma, vilket de tycker är väldigt roligt men just denna dag var vi bjudna på 1-årskalas och de fick sitta i bilen medan vi stoppade i oss bullar och tårta, hur orättvist kan det bli?

Och igår hade vi gårdsstädning, så när de tyckte det var dags för förmiddagspromenad blev de istället kvar hemma fast jag och F gick ut - what?! Men vi hann inte kratta löv alltför länge innan grannbarnen kom och efterfrågade hundarna, så då gick jag upp och hämtade dem - medan vi städade fick ungarna springa omkring med hundarna: gick kors och tvärs i terrängen, tränade konster och hade kapplöpningar. Siri såg ut att ha riktigt roligt medan Ella varje gång de kom förbi nästan klängde sig fast vid mig och skrek "rädda mig!" med blicken, ändå följer hon fogligt med dem. Normalt sett låter jag bara barn hålla i dem under strikt övervakning men nu var det så mkt folk på gården att det kändes ok att de lekte omkring lite. Det var väldigt praktiskt då jag inte orkade gå nån riktig promenad med dem sen heller.

Idag har vi dock varit på riktig långpromenad, Siri till och med två ggr då hon krävde att följa med labbarna ut också, och om ett par timmar kommer mamma och hämtar dem så de får det nog så mysigt så!

Idag är en sån där dag då jag bara vill hoppa fram till nästa sommar igen och slippa denna iskalla, vindpinade årstid... Lägligt nog mailade syrran ett gäng härliga sommarbilder på hundarna för några dagar sedan, här är några.

Egentligen hade jag planerat agilityträning men med dels snön som föll igår, dels halv storm med riktiga isvindar så blev det shoppingtur istället till hundarnas besvikelse. Viktigaste köpet är en liten bärbar högtalare som gör att jag nu kan använda smartphonen för fyrverkeriträning utomhus, nu är det spurten som gäller innan det drar igång på riktigt häromkring!

Att spåra med Siri är alltid lika lustigt. När jag förbereder och ska plocka henne ur bilen så tjuter hon och krafsar allt vad hon har, sen hänger hon pipandes i kopplet och letar luftvittring hela vägen fram till påsläppet. När jag ska sela på måste jag tjuvhålla henne för hon ligger i startgroparna och skjuter iväg som en liten kanon när jag låter henne. Så når hon uppsparket och går samma ögonblick över i en helt annan sinnesstämning, analyserar den noga och eftertänksamt och ger sig sen iväg i spåret med nosen djupt ner, i ett tempo där jag bekvämt kan strosa efter. När hon sen hittat klöven, blivit belönad och uppkopplad är stress-Siri tillbaka - Finns det mer spår? Jag vill ha mer spår! Ella känns mer samma lika, men hon är ju en tystare individ och har också lärt sig gå fint i koppel, så hon är ganska uppspelt på väg till spåret och ganska stressig och lite slarvig i själva spårandet, där gäller det att ta långa benet före och vara beredd på lite sidospår.

Ja, vi var alltså och spårade igår, med långtur på Lida medan de låg till sig. Siri spårade prickfritt (borde våga anmäla till prov nu) medan Ella som vanligt började bra men virrade till det lite här och var. Tror egentligen att hon borde få spår i mkt svårare terräng för när hon tvingas röra sig långsamt så hinner nosen och hjärnan med. Att hålla igen henne i linan funkar sämre för hon är så kontaktbenägen att hon då börjar samspela med mig.

I fredags damp den ned i brevlådan, Klickerkloks shapingbok! Och jag tycker den verkar väldigt lovande även om jag bara bläddrat igenom den och kollat in valda delar, för att nu precis börjat läsa från start. Inte så många nyheter då jag följt Fannys artiklar i Canis, men välformulerat och viktiga poänger som är nyttiga att repetera. Planen är nämligen att ägna höstruskiga dagar åt shapingträning, ffa av Siri som inte alls har samma kunskapsgrund som Ella i nåt annat än agility. Men det ska det nu bli ändring på! Jag var ursprungligen sugen att gå onlinekursen i shaping, men att träna själv känns mer rätt ekonomiskt - ska jag lägga ut mer pengar på nåt ska det ändå vara en handlingkurs för bra instruktör.

I övrigt har jag upptäckt att bibblan faktiskt har en stor arsenal hundböcker bara man reserverar från andra enheter, perfekt sätt att få läsa böcker som jag inte är helt säker jag vill punga ut pengar för. Nu i höst har jag läst tre st olika hittills:

-Vardagslydnad med klicker av Åsa Jacobsson, trevlig bok men det var något med upplägget i den som inte riktigt tilltalade mig. Men så vänder den sig ju snarare till personer som är nybörjare på klicker och kanske inte planerar jobba med avancerad shaping.

- Hundens språk och tankar av Per Jensen, som jag hade höga förväntningar på men blev lite besviken över. Insåg dock att det var lite orättvist, jag har läst och lyssnat mkt på Per Jensen tidigare, läst hundbeteendekurser på universitetet osv - kanske var orimligt att tro att det skulle komma många nya intressanta insikter nu? Dock tyckte jag den led lite av akademikersjukan, oviljan att säga att "så här är det", det blev alltför mkt: "det är mkt möjligt att det är på detta vis men tyvärr finns inte tillräcklig forskning på området" och det gjorde att boken kändes lite luddig i kanterna. Och så tyckte jag det var märkligt att det på slutet plötsligt kom väldiga generaliseringar som att man ser på hunden som ett barn om man låter den sova i sängen och är fast i vargtänket ifall man BARFar - jag är alltså skyldig till båda felen samtidigt... Nu tror jag inte PJ menar så men slarvigt formulerat!

- Hundens beteende av Barbara Handelman. Den här boken hade jag allvarligt funderat på att köpa, vilken tur att jag inte gjorde det! Den beskrivs som en "fotoillustrerad handbok" men när jag öppnade den gigantiska och otympliga boken fattade jag ingenting - vad ÄR detta? Det klarnade lite när jag läste översättarens kommentarer och insåg att den är menad som ett uppslagsverk med begrepp i alfabetisk ordning men att man vid översättningen lämnat den i originaluppställning. Väldigt olyckligt, eftersom det gör att möjligheten att använda den som uppslagsverk helt försvinner.

Sen är frågan om den varit så användbar ändå för hur vet man vad man ska söka på? Ex så är "utfall" insorterat under överrubriken "rörelser" och ligger intill "simma", medan "morrningar" ligger under ljud och "visa tänderna" under ansiktsmimik (med lite reservation för minnesfel, boken är tillbakalämnad). De flesta begrepp illustreras med bild/bilder men sen ytterst lite text som bara beskriver fenomenet utan att sätta det i större perspektiv. Det skulle vara väldigt mkt mer värdefullt och intressant om boken var indelad i olika beteendesystem: jakt, aggression, vård och enskilda beteenden kom in i ett sammanhang. Ja, ganska uppenbart vad jag tycker om den? Finns mkt mer jag blev irriterad på men den är inte värd att skriva mer om.

Har inte orkat blogga på några dagar och har inte heller haft så mkt att skriva om då jag bara degat runt i nån slags höstkoma... Har sovit dåligt och räcker bara med en natt så orkar jag inget extra dagen efter, bara rutinerna. Och regnet och leran lyfter inte direkt humöret. I måndags hade jag planerat spår men insåg att det var omöjligt - det blev iaf en trevlig utflykt till Ågesta friluftsområde, har bara varit där en gång tidigare och det var finare än jag mindes det, så det blir defintivt fler!

Idag bröt jag mig iaf ur koman och tränade med Kickan på Nacka BK. Som tur var hade regnet uppehåll just då, men delar av planen var lite översvämmad... Började med hoppteknik med Siri, sen en handlings/slalomövning med Ella, det var en startsekvens från EO i somras jag var intresserad av att testa och det alternativ jag på förhand tippade skulle vara bäst för oss kändes också så i verkligheten. Siri fick även träna lite A-hinder, med springande kontaktfält. Sist gjorde jag det viktigaste och påbörjade det som ska bli vinterns kampanj: inlärning av ett framkommando. För Siri är snabb och jag vill kunna utnyttja det istället för att hon följsamt springer med mig. Denna gång satte jag upp en 3-hindersraka och använde bollbelöning. Det var bara att visa henne bollen innan så hamnade hon i rätt fokus och for framåt som en lite kanon, då var det värre med min kastteknik i början. Men förutom det blev det jättelyckat och detta ska vi som sagt nöta en hel del framöver.

Äntligen blev det officiell agilitydebut, sju månader senare än planerat, och vilken debut! Ja, vi blev diskade men så nöjd jag är med Siri, min lilla supertjej. Den smått kyliga dagen har spenderats på So-Su BK, startade med mätning på morgonen där Siri uppmättes till hela 29 cm över havet, ingen tvekan om vilken storleksklass hon tillhör. Sen kördes agilityklasserna först och hundarna fick ligga i bilen för att vara lite mer skyddade medan jag huttrade i Alvas tält. Hoppas det är ok med Kickan att jag skvallrar - hon och Ärtan gjorde nämligen en fin nolla och tog första agilityklasspinnen, grattis!

Efter mkt om och men var det dags för vår klass och det var länge sen jag blev så nervös, inte alls samma sak som att tävla Ella. Jag vet ju inte alls lika bra var jag har Siri, vad hon behöver för uppvärmning och startrutiner. Banan var lite småklurig, hade hoppats på en enklare för debuten men samtidigt så kan ju den lilla mer än jag tror. Loppet kändes jättebra, allt gick som smort och när hon gjorde slalom så blev jag nästan tårögd - tänk att hon inte tränat slalom i bana på sju månader och bara en handfull 12-pinnarsslalom öht och ändå sätter det som det vore helt självklart. Men där tappade jag koncentrationen lite, och Siri blev frustrerad av den uteblivna belöningen (i höst har hon alltid belönats direkt efter slalom) så hon började skälla. Jag glömmer vägen och gör ett felplacerat framförbyte vilket leder henne till fel sida hopphindret och vips är vi diskade... Men jag är sååå vansinnigt nöjd med den lilla (och kanske en smula irriterad på mig själv), vilken liten superhund jag har!   

Kolla på filmen med ljud för publikreaktionen vid disken är faktiskt lite kul, roligt att fler höll på oss...

Imorgon kommer dagen jag väntat på så vansinnigt länge nu: Siris officiella agilitydebut! Jag chansade och anmälde innan jag åkte på återbesöket men eftersom det gick vägen så kan vi nu tävla. Det blir Solna-Sundbybergs klass 1:a och vi startar endast i hopp då inte något av kontaktfältshindren är riktigt klara än - blir vinterns projekt...

Igår genrepade vi på SSBK med Kickan & Ärtan som också tävlar imorgon men bara agilityklass då de sprungit ifrån oss i hopp nu. Jag fokuserade ffa på platta tunneln och slalom som är det som skulle kunna gå snett, samt höll på startrutinerna eftersom hon har vissa tjuvningstendenser. Platta tunneln gjorde hon snabbt och perfekt varenda gång men slalom, som hon varit nästan felfri i sen jag började igen efter rehaben, där missade hon tre av fyra försök och det känns väl inte helt stabilt. Men det var också mitt fel som blev lite distraherad av att Kickan filmade oss, först när hon gjorde det i smyg så satte vi det. Dock kommer ju loppet filmas så jag vet inte om det är någon tröst?

Här är den smygfilmade lyckade repetitionen i slowmotion, saktade ned den för vetten ville få se hennes bakbensrörelser i fart. Ser bara bra ut, inte sant?

Här trodde jag att Siris skendräktighet var över, hon hade blivit pigg och busig igen, men för några dagar sen nedkom hon tydligen med en valpkull. Hon bygger gång på gång bo i soffan genom att välta ryggkuddarna och krypa in bakom dem och vill man ha med henne ut är enda alternativet att lyfta henne till hissen. Dock är hon pigg och glad ute och verkar inte ha bråttom hem igen, väldigt skönt det iaf!

Igår blev det lite intensivt, jag åkte först och tränade lite på SSBK men var inte på humör så det blev yttert kort - Siri fick iaf testa 12-pinnarsslalom och spikade det direkt! - och därför åkte vi till kvällens rallyträning på Nacka också. Ella gick helt ok men Siri var nog lite övertrött och hon vägrade sätta sig i det fuktiga gräset. Kom på att jag nog hade lite väl låg belöningsfrekvens och det hjälpte förstås inte - egentligen är bara min poäng med träningen att lära henne hålla kontakt med mig istället för att titta på skyltar och koner.

Någon tävling i helgen blev det inte, inställt pga lerig plan, typiskt...