Det kunde vara muntrare här men igår kväll var vi på väg hem från en god vän när det givetvis hände: ett gäng puckoslynglar smällde en hel låda stora raketer vid gångvägen när vi skulle passera. Siri reagerade inte allt för starkt på de första men när det bara brassade på smäll och ljus gång på gång så fick hon total panik, skrek och sprattlade och var inte kontaktbar alls på ett par minuter. Så jädra typiskt när jag varit så glad att hon inte reagerat tidigare även på kraftigare smällar. Hon återhämtade sig efter en stund men så så fort hon hörde minsta knall även långt borta så åkte svansen mellan benen och hon tog inte emot godis. Även idag har hon reagerat på de få knallar som hörts hittills, får se hur det blir när det drar igång på riktigt efter mörkrets intåg...

Kan verkligen inte fatta, jag utgår från att typerna totalt saknar empati och hänsyn men vad är poängen att smälla upp flera hundralappar en torsdagskväll? Och förstås kan jag inte låta bli att anklaga mig själv, VARFÖR väntade vi inte 10 minuter och tog bussen som går hela vägen hem? Jag borde fattat hur situationen vid centrum var, det är alltid liknande galenskaper dagarna innan. Och jag borde sett att det var en hel radda pjäser som skulle upp, så kunde jag valt att snabbt vända och ta oss därifrån istället för att vänta kvar. Idag har vi iaf varit på en rejäl promenad och sedan tränat och hon har varit fartig och glad som vanligt, hoppas inte det satte sig allt för illa.

Annars har denna vecka präglats av trötthet efter julen som blev intensiv med tre firanden på olika platser under tre dagar. Hundarna har också varit helt färdiga efter allt minglande, men i onsdags kom vi iväg på lite ridhusträning trots allt. Dock visade det sig vara dubbelbokat så det var både folk från Nacka och Sthlmsavdelningen samtidigt, totalt 11 hundar tror jag. Vi körde bana, den var lite för klurig för Siri så jag delade upp den för henne och hittade på egna vägar, men Ella fick förstås köra den som den var och hon var väldigt ivrig - känns som om tanten fått nytändning iom ridhusträningen! Idag fick hon träna rutan, för snart måste jag bestämma mig om vi ska tävla 2:an i januari.

 

Marre & Rasmus

31 december 2011 09:19

Här blir man också flyförbaskad på allt smällande. Rasmus som aldrig brytt sig innan har nu börjat tveka vid utgång, inte roligt då han i vanliga fall även kikat på glittret vid tolvbläcket, men ikväll lär det nog inte bli så, inte längre, suck säger man bara här.

Hoppas att Nyårsafton blir skojig trotts allt… Gott Nytt 2012. Kramiz

http://papillonbus.bloggplatsen.se/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till minne av Ella (2004-2018) och lilla Siri (2010-2018). Jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva något liknande än detta år, där vi slitits mellan strimmor av hopp och djup förtvivlan. I somras fick jag slutligen ta farväl av först Ella, seda...

Det har varit tyst här ett bra tag, och det har sin anledning. I början av juli blev Siri plötsligt väldigt seg och ville inte promenera. Vi har valsat runt i djursjukvården ett bra tag. Hos veterinär kammade vi noll, utan fick höra dumheter som att ...

Nu har vi tävlat två helger i rad, och har inga resultat med oss - tre diskningar och en rivning. Men jag är nöjd med mycket, tycker att det känns bra att köra Siri och framförallt har jag faktiskt nått framgång i mitt senaste projekt: tyst och behär...

Uttrycket "Great dog, shame about the handler" gäller inte bara för agility blev jag varse på kursavslutningen i nosework igår. En fantastisk liten sökhund har jag, men matten får (iofs i gott sällskap) gömma sig under skämskudden för dålig förmåga a...

Börjar så smått äntligen återvända till livet efter 3 veckors(!) virusinfektion. Eller, själva sjukan var över på en vecka men sedan följde rethosta och fram till bara ett par dagar sedan fick jag inte sova en hel natt. Skönt när jag nu kunnat flytta...