Det som skulle blivit årets debut snuvades jag på av en snuva, men nu blev det äntligen av! Igår var vi på Märsta-Sigtuna BK, i kyla, snålblåst och regnskurar, men trevligt var det ändå och tror att Siri uppskattade det svala vädret. Nog om väder och vind, vi tog äntligen vår första pinne i hopp 1!!! Den satt långt inne, vi har ju varit i 2:an i två år nu och senaste pinnen (den tredje i agility) tog vi för 1,5 år sedan... Även Ella tyckte det var på tiden att hon fick vara rosettbärarhund.

Domare för dagen var Emma Broberg, som jag aldrig stött på innan men tyckte att hon gjorde väldigt roliga banor, lagom kluriga och utslagsgivande (och det säger jag inte bara pga pinnen). Och så ändrade hon i banan mellan storlekarna så att small fick det lite knixigare - me like!

Jag var riktigt nervös på första banvandringen, vi har ju knappt tränat i år och jag var osäker på tajmingen för olika byten och svängar. Men när vi väl körde så stämde allt, Siri följde mig perfekt och det kändes som att vi verkligen fick till fina vägar. Hon var i muren lite hörde jag men såg inte om den revs, så det blev en nervös väntan på resultatet - men vi gick nolla och kom in på en tredje plats med pinne. Tyvärr finns ingen film på det loppet, för det blev lite kamerastrul.

I andra loppet var Siri trött i skallen och då håller hon ihop sämre, hade svårt att få henne sitta kvar i starten, att sitta öht om jag ska vara ärlig och så fick vi föga förvånande en rivning på första hindret efter allt strul. Men sen kändes loppet riktigt bra, nöjd med min lösning av staketet då de flesta gick på andra sidan istället. Så får jag lite bråttom i fötterna på slutet så jag drar Siri förbi ett hopp. Men jädrar, nu är vi taggade för mer!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till minne av Ella (2004-2018) och lilla Siri (2010-2018). Jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva något liknande än detta år, där vi slitits mellan strimmor av hopp och djup förtvivlan. I somras fick jag slutligen ta farväl av först Ella, seda...

Det har varit tyst här ett bra tag, och det har sin anledning. I början av juli blev Siri plötsligt väldigt seg och ville inte promenera. Vi har valsat runt i djursjukvården ett bra tag. Hos veterinär kammade vi noll, utan fick höra dumheter som att ...

Nu har vi tävlat två helger i rad, och har inga resultat med oss - tre diskningar och en rivning. Men jag är nöjd med mycket, tycker att det känns bra att köra Siri och framförallt har jag faktiskt nått framgång i mitt senaste projekt: tyst och behär...

Uttrycket "Great dog, shame about the handler" gäller inte bara för agility blev jag varse på kursavslutningen i nosework igår. En fantastisk liten sökhund har jag, men matten får (iofs i gott sällskap) gömma sig under skämskudden för dålig förmåga a...

Börjar så smått äntligen återvända till livet efter 3 veckors(!) virusinfektion. Eller, själva sjukan var över på en vecka men sedan följde rethosta och fram till bara ett par dagar sedan fick jag inte sova en hel natt. Skönt när jag nu kunnat flytta...