Förra måndagen (vadå, det är väl inte för sent att rapportera en vecka efteråt?) hade vi en inoff med blåbärsklass och tunnelklass och det är både vansinnigt roligt - att rita banor och se ekipagen köra - och jobbigt att stå upp så länge dessutom med fokus. Nu skulle jag egentligen inte dömt tunnelklassen men domarens halvårsgamla dotter sa att hon INTE accepterade att hamna i skymundan medan mamma tramsar runt med agility, så jag tog medium-large. Mina ben var inte glada över behandlingen och det är bara att välja, antingen får jag låta bli att stå upp i flera timmar i kvällskyla, eller så får jag räkna med att inte kunna gå dagen efter... Vet inte vad det är för fel på dem men jag får oerhört ont i knä- och fotleder samt hela smalbenet när jag stått för länge eller blivit kall. Tur att jag mest ska sitta stilla på min praktikplats!

Såhär blev banorna:

Blåbärsklassen: Tyvärr blev den uppbyggd inte exakt som skissen utan linjen 12-13 blev betydligt skarpare och många nybishundar hamnade på utsidan av tunneln när de flöt ut i kurvan. Det kändes onödigt taskigt, men det var också många som löste hela banan jättefint och fick flyt igenom.

Tunnelklassen: Jag blev redan på banvandringen utskälld (i god ton) av en tävlande som inte fattade hur hon skulle kunna lära sig denna "omöjliga" bana. Och ja, den skördade många offer, framförallt i large, men vet inte om det hjälpt om den var mindre knixig - kändes snarare som att många hundar var trötta i huvudet och blev helt snurriga över att det bara var tunnlar överallt. Förstås var det också en hel del förare som sprang bort sig också... Jag körde den utom tävlan med Siri och vi presterade ett felfritt lopp på dagens näst bästa tid. Men det är ju lite fusk när jag ritat banan själv. Otroligt nog höll sig tunnlarna helt ok på plats hela klassen igenom, vi fick rätta till dem lite mellan largeekipagen men jag var rädd att de skulle flyga all världens väg, glad att jag hade fel!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till minne av Ella (2004-2018) och lilla Siri (2010-2018). Jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva något liknande än detta år, där vi slitits mellan strimmor av hopp och djup förtvivlan. I somras fick jag slutligen ta farväl av först Ella, seda...

Det har varit tyst här ett bra tag, och det har sin anledning. I början av juli blev Siri plötsligt väldigt seg och ville inte promenera. Vi har valsat runt i djursjukvården ett bra tag. Hos veterinär kammade vi noll, utan fick höra dumheter som att ...

Nu har vi tävlat två helger i rad, och har inga resultat med oss - tre diskningar och en rivning. Men jag är nöjd med mycket, tycker att det känns bra att köra Siri och framförallt har jag faktiskt nått framgång i mitt senaste projekt: tyst och behär...

Uttrycket "Great dog, shame about the handler" gäller inte bara för agility blev jag varse på kursavslutningen i nosework igår. En fantastisk liten sökhund har jag, men matten får (iofs i gott sällskap) gömma sig under skämskudden för dålig förmåga a...

Börjar så smått äntligen återvända till livet efter 3 veckors(!) virusinfektion. Eller, själva sjukan var över på en vecka men sedan följde rethosta och fram till bara ett par dagar sedan fick jag inte sova en hel natt. Skönt när jag nu kunnat flytta...