Först och främst, LIA:n över och vad skönt att ha hundarna hemma igen! Att ha dem boende hos mamma under arbetsveckan och bara vara helgmatte har visserligen varit en billig och bekväm lösning men vad tomt det var utan dem, och vad jag blev försoffad när jag kom hem trött och inte hade hundar att gå ut med. Nu ska de vara hos mamma ett par dagar i veckan och hemma resten, mycket bättre fördelning i mina ögon.

Så till allvaret: när vi tävlade i Uppsala sist var banorna utmanande och på ett speciellt sätt - de växlade mellan flytiga sekvenser och knixigheter så att man kom med fart in i en situation där man sedan ville få hunden att svänga tajt. Jättekul och passande för mig som har en lyhörd hund och väl intränade signaler för detta, men många fick problem. Jag blir för det första förvånad över att inte fler tränar in muntliga "sväng tajt"-signaler, väldigt nyttigt i situationer du inte kan vara nära och kroka, stolpa eller på andra sätt få bra sväng. Men ok, det är förstås inte min sak hur man lägger upp sin handling MEN - gå för fasiken inte på HUNDEN ifall du inte kan handla en sekvens korrekt. Jag såg alldeles för många som kom rusande med hunden och ropade "fram" mot hindret där hunden skulle svänga och sen tokvrålade - hundens namn eller "här" i bästa fall, NEEEEJJJJ i värsta - när hunden helt korrekt tog ett långt språng. Det var till och med ett par förare (ok, det är ju förstås en liten minoritet på en stor tävling) som grälade på hundarna såpass att dessa inte var sugna på att vara kvar på banan, var det värt det för att undvika en disk?

Glöm inte! Hunden har inte valt att få komma till dig, den har inte beslutat att ni ska tävla agility, den har inte valt träningsmetoder eller handlingsval. Jag förstår mycket väl frustrationen när det (kanske för femtonde gången...) inte funkar MEN att du som förare känner irritation betyder inte att hunden felat. Då och då på tävling dyker det upp situationer som vi inte behärskar, vi kan då välja att antingen testa och ta hundens reaktion som information vad som behöver tränas eller vi kan på olika sätt underlätta för hunden genom vägval och handling, eller till och med hitta på egna vägar om det känns helt omöjligt. Men det är aldrig aldrig ok att ta ut sin frustration på hunden, vare sig på banan eller efter loppet, låt bli det!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till minne av Ella (2004-2018) och lilla Siri (2010-2018). Jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva något liknande än detta år, där vi slitits mellan strimmor av hopp och djup förtvivlan. I somras fick jag slutligen ta farväl av först Ella, seda...

Det har varit tyst här ett bra tag, och det har sin anledning. I början av juli blev Siri plötsligt väldigt seg och ville inte promenera. Vi har valsat runt i djursjukvården ett bra tag. Hos veterinär kammade vi noll, utan fick höra dumheter som att ...

Nu har vi tävlat två helger i rad, och har inga resultat med oss - tre diskningar och en rivning. Men jag är nöjd med mycket, tycker att det känns bra att köra Siri och framförallt har jag faktiskt nått framgång i mitt senaste projekt: tyst och behär...

Uttrycket "Great dog, shame about the handler" gäller inte bara för agility blev jag varse på kursavslutningen i nosework igår. En fantastisk liten sökhund har jag, men matten får (iofs i gott sällskap) gömma sig under skämskudden för dålig förmåga a...

Börjar så smått äntligen återvända till livet efter 3 veckors(!) virusinfektion. Eller, själva sjukan var över på en vecka men sedan följde rethosta och fram till bara ett par dagar sedan fick jag inte sova en hel natt. Skönt när jag nu kunnat flytta...