Såhär tre veckor efter operationen tyckte jag det var dags med en fysioterapeutkoll så vi styrde kosan mot Södertälje och Tös Hundhälsa. Det var 1,5 år sedan sist men hundarna kom mycket väl ihåg var vi var och blev mycket ivriga in. Först koll av Siris rörelser i skritt (vilket inte är helt lätt då vi gick fram och tillbaka förbi vattentraskrummet dit in hon så gärna ville) plus en genomkänning och -böjning av muskler och leder. Ann konstaterade att Siri inte gick alldeles rent bak även om det absolut inte kunde räknas som en hälta. Vid genomkänningen hittade hon även en ömhet i ländryggen som jag faktiskt också lagt märke till redan hemma, förmodligen har den också sitt ursprung i olyckan eller smärtan/spänningen efter. I övrigt var Siri mjuk och fin, samt jämnt musklad överallt. När jycken sen under djup koncentration fick kämpa på vattenlöpbandet blev ojämnheten i bakbensrörelserna tydligare, hon går liksom lite försiktigare på höger. Men det syntes bara i skritt, inget i trav och Ann ansåg att det var helt normalt så snart efter en ledskada, de tar helt enkelt tid att läka. Till slut lite vila på vibrationsbädden och nu var nog Siri rätt mör, hon som koppelvilat i över en månad...

Vi ska tillbaka igen om fyra veckor och då förutspådde Ann att ryggen skulle vara bra igen och knäet mycket bättre. Vi har fått några sjukgymnastikövningar och påbörjat dem idag, dessutom ska ryggen masseras dagligen och hållas varm. Täcke på i ruskvädret alltså, men inga restriktioner i övrigt förutom höga hopp så vi ska passa på att utöka promenadlängden de finare dagarna. Och så hoppas jag på att kunna dra igång lite agilityträning i vinter men usch, känner redan att jag kommer vara nojig över att hon ska gå sönder igen.