I fredags var vi med om något riktigt otäckt! Lånade mammas bil över helgen då hon är bortrest, och var på väg hem på E4:an (som alla andra tydligen, väldigt tät trafik). Vi rullar sakta fram och jag är nästan framme vid avfarten då det säger pang! och bilen hoppar framåt ett par meter. När jag tittar bakåt tornar en långtradare upp sig, föraren skulle byta körfält in bakom mig och missbedömde så han körde rakt in i mig. Vi kör in till vägrenen och jag kliver ut - så gott det går för kan knappt stå på benen. Tack och lov är långtradarschaffisen trevlig och hjälpsam, tyvärr pratar han bara bruten engelska och är lite stressad för att komma vidare. Jag kom inte ens ihåg mitt eget nummer när jag skulle skriva upp det, helt väck var jag. Dessutom otäckt att stå i vägrenen med bilar susande förbi, även om jag nu hade en långtradare precis bakom som skydd. När jag senare möter en buss på hemmagatan blir jag så skraj att jag tvärstannar bilen halvvägs upp på trottoaren. Men bilen verkar inte (peppar, peppar) vara så svårt skadad, ena baklyktan trasig och ett plåtstycke som är skevt, och den går helt normalt. Men usch, det hade inte behövts mycket mer fart eller sämre reaktion för att hundarna skulle blivit mos där i baksätet...

Upp i sadeln igen är bäste botemedlet vet jag som gammal ryttare, så jag har kört på lite småärenden under helgen och det har gått bra. Idag åkte vi till SSBK i ottan för ett snabbt agilitypass, och det blev väldigt lyckat - jag hade en plan och höll mig till den. Dels tränade vi ett par svårigheter från de senaste tävlingarna, dels kollade jag av alla balanshindren då vi ska starta agilityklass (på riktigt) på torsdag, länge sen nu. Kontaktfälten var felfria, gungan gick bra och jag körde den bara en enda gång för att inte riskera skapa nåt strul. Tyckte Siri gick jättebra och snabbt hela tiden, härligt för hon är dels skendräktig och dels värmepåverkad så jag undrar ständigt om hon är sjuk (fast det händer efter varje löp) när hon segar sig på promenaderna.