Jaha, då var det färdigtävlat för i år! I söndags trotsade jag och Siri kylan för Österåkers agilitytävling och jag fick god användning för de extratjocka termobyxorna jag beställde förra vintern, fy vad kallt det blev. Tack och lov var Cili snäll och skjutsade mig till pendeln efter klass 1 så väntan inte blev alltför lång, lite märkligt att komma i min utstyrsel på t-centralen och ännu märkligare var det milt hemma samtidigt som det var svinkallt norr om stan.

I själva loppet tog våra chanser slut precis när det började, Siri rev nämligen första hindret... Tror det var en kombination av att jag lät henne resa sig, då får hon vikten på framdelen och blir väldigt flack i starten och att underlaget inte passade henne. Hon hade problem under resten av loppet med, ffa med halka i tunnlarna där det låg en hel del stoft och jag fick ovanligt nog vänta in henne på flera ställen istället för att hasta för att hinna med. Felfritt resten av loppet iaf och tiden hade räckt till sista pinnplats om hon inte rivit men känner mig inte särskilt nöjd. Men bara att undvika detta ridhus kanske, eller så klarar hon det bättre med mer rutin? Tyvärr har jag inte film då de potentiella filmarna gick banvandring på andra banan under vårt lopp, skulle vara intressant att se hur det såg ut i jämförelse med hur det kändes.

Nu kommer jag lägga en hel del krut på startträningen, har märkt att hon haft mkt tjuvstartstendenser sen jag körde igång henne i höstas, och får bita i det sura äpplet även på tävlingar så vi får ordning på det. Ska också tänka på hopphöjden när vi tränar, det har av bara farten blivit mest låga hinder i träningsgruppen men för Siri som faktiskt har rivningstendenser är det nog en idé att hindren är på tävlingshöjd.