Och då menar jag ett tröttsamt "hundår" i dess allmänna betydelse, inte för en hundälskare som jag. Året började med att jag spillde ut all skumpa på mattan utan att hinna smaka en droppe, och jag gjorde inte helt fel när jag såg det som ett omen... Men motgångar lär en också hur mycket man klarar av och att saker och ting oftast ordnar sig så småningom.

JANUARI

Siri fyller agilitymyndig och vi ligger i hårdträning inför våren med ridhusträning varje vecka. Jag missar att anmäla till ett lydnadsprov, blir bortlottad i ett annat så ingen klass 2-debut för Ella. Jag gör vidlyftiga planer för tävlingsåret med Siri...
   

FEBRUARI

Två debuter! Ella startar rallylydnad för första gången, hon tycker det är väldigt märkligt men det går ok ändå. Siri tävlar agility inoff för första gången, vänder i en tunnel men annars går allt som på räls och jag anmäler till vår första off, fortfarande helt ovetande om vad som snart kommer. Månaden börjar kallt så jag inhandlar täcke och tillverkar egna hundskor för att vi ska klara oss, men mot slutet har det istället töat.
   

MARS

Månaden börjar på värsta möjliga vis, åker till SSBK med Sandra och det är för isigt för att träna så vi virrar omkring i skogen istället, går lite halvt vilse och försöker gena tillbaka i halvmörkret - så trampar Siri snett och börjar skrikande släpa benet efter sig... Märks snart att detta är allvarligt och jag får veterinärtid nästa dag och sen remiss till ortoped. Konstaterad korsbandsskada, operation med flera månaders rehab kommer krävas. Många mörka tankar den här tiden som helt klart blev årets värsta. På dagen tre veckor efter skadan kör jag ned till Söderköping för operation hos specialist, kommer hem med en väldigt ynklig liten hund och ny vetskap, det var inte bara en skada utan medfödd defekt i knäet som också åtgärdades.
   

APRIL

Vi lever stilla hemmaliv med konvalescenten som blir bättre för varje dag och snart outhärdligt pigg. För att lösa problematiken med två hundar med olika behov skaffar jag en sulky som jag kör Siri i, då får hon se lite mer av världen samtidigt som Ella får sin motion. Hon är inte överförtjust men accepterar den snabbt. När hela den planerade tävlingssäsongen med Siri gått åt pipsvängen så går istället jag och Ella med i laget Supernollorna för att få lite mer tävlande.
     

MAJ

Börjar månaden som gräsänka då F tågluffar med en kompis men jag hittar på en hel del annat. Det här är månaden allt börjar komma igång: Siri blir alltmer rörlig och får börja på vattentrask i rehabsyfte, jag och Ella debuterar agility för året, både lag och individuellt, vi tävlar också rally tre ggr och slår till på en fullpoängare på MSBK! När värmen kommer väcks en liten badgalning i Siri som inte får så mkt annan utlopp för energin.
      

JUNI

Siri rehabar på och börjar märka att det är riktigt roligt, tydliga framsteg i muskulatur och steglängd får hon också. I mitten av månaden så åker vi på 3-månaderskontroll av knäet och passar då på att semestra lite i söta Söderköping. Får ett riktigt glädjebesked, vi kan återgå till fullt normalt liv igen, bara att vänta lite extra innan jag sätter igång agilityn för säkerhets skull. Men jag är samtidigt trött, vansinnigt trött, hela juni.
     

JULI
Månaden inleds med en kanonhelg på Kanonsabotören, men oj vad slitna vi var sen. Tävlar en del med Ella med motivationen finns inte riktigt där för min del, roligare då att jag börjar smyga igång lite agility - bara tunnlar - med Siri som också får gå lös på promenaderna nu. Jag , F och jyckarna åker på semester till Tiveden med omnejd och får några mysigt somriga dagar som dock innehåller en del regn också.
         

AUGUSTI
Nu ger fysioterapeuten ok för mer agilityträning, vi kör hinderträning och hoppteknik men undviker allt som innebär att hon ska jobba i sidled, som svängar och slalom. Ella och jag lyckas sätta en nolla i agility 3 och vi debuterar fortsättningsklass rally på en av årets regnigaste dagar vilket går förvånansvärt bra. Avslutar månaden med en praktvurpa och mkt öm och blå armbåge...
   

SEPTEMBER
Fick jag in ännu en agilitynolla med Ella och vi tävlade även rally, där jag som vanligt lyckades fixa -10 i avdrag på nolltid. Och äntligen kan jag bocka av halvårsdagen efter operationen, sen återbesök igen där veterinären bedömer hennes knä som "oförskämt fint" och inte skulle trott det nyligen varit skadat och opererat om han inte själv gjort det. Så nu börjar vi nosa på slalom och "riktig" agility! Siri är skendräktig och tråkig hemma men precis lika pigg på skojiga aktiviteter som förr.
          

OKTOBER
Nu drar vi äntligen igång lite seriöst spårande igen, och hundarna är överförtjusta. Men framförallt så är det ÄNTLIGEN dags för min och Siris officiella agilitydebut, och vilken debut! Diskade iofs men det tar jag på mig helt och hållet, lillskruttet gjorde precis det hon skulle och gjorde mig rörd till tårar - hon är ju bara för underbar att köra...
         

NOVEMBER
Helt tävlingsfri månad men vi tränar desto flitigare: ridhusträningen startar och vi tränar även utomhus 1-2 ggr i veckan. Blir lite väl mycket tydligen för Siri blir totalt uppskruvad och hittar på bus hemma såfort jag inte roar henne. Ella fyller 8 år! Slutet av månaden blir regnig och Siri går följaktligen i kisstrejk, för att kissa på blöt mark gååår inte - snön kommer som en befrielse även om jag hoppats på lång barmarkssäsong.
   

DECEMBER
Skrutt, skrutt, skrutt - hinner med både vinterkräksjuka och rejäl förkylning, och nu är Ella sjuk eller skadad (men på bättringsväg). Sjukdom och diverse snöstormar ställer in många roliga aktiviteter, inomhusträning i Väsby liksom vanlig ridhusträning. Men hinner med tredje starten i fortsättningsklass med Ella, andra starten hoppklass med Siri, samt att funktionära på NM i htm & freestyle på mässan. Julfirandet blir som vanligt intensivt och med flera resor till olika sällskap. Trots träning och Zylkène är fyrverkerierna småjobbiga för Siri, förhoppningsvis tar vi oss igenom nyår utan för stort trauma.