I onsdags var jag och Kickan på en efterlängtad privatlektion för Eva Marie. Hon hade byggt en kortare bana som vi först fick köra efter eget huvud och sen testa olika saker som klockades. Jag upptäckte t.ex att det faktiskt gick lika snabbt att ta den tajta och kortare vägen som den flytigare, intressant eftersom jag nästan alltid väljer flyt över sträcka. Vi fick testa blindbyten i serpentin och "fulsvängar". Siri gick som en liten kanon, härligt eftersom hon är så skendräktighetstråkig hemma nu, spelar ingen roll när agilityhinder ställs framför henne! Men däremot så känns det som att staket (med serpentiner, tråcklingar osv) inte sitter så säkert som förra vintern, absolut nåt att nöta in då de verkar ha en liten revival på banorna nu. Fick också idéer om hur jag ska skärpa mig och springa på för fullt på första försöket, för som alltid fegkör jag första varvet och springer allt fortare ju mer varm jag blir i kläderna.

Inspirerad åkte jag och tränade på SSBK igår morse, fokus blev just blindbyten och jag vågade även lägga upp hindren på fullhöjd, klick till mig! Och blindbytena gick alldeles utmärkt, jag kan ju släppa henne tillräckligt i svängarna för att hinna även i hoppkombinationer.

Idag är hundarna utslagna och Siri risig i magen, vi var nämligen på kompisträff igår kväll inkl ett helt gäng barn som gärna bjöd hundarna på såväl spagetti (inte hela världen) som chips och smågodis... Borde förstås övervakat mer noga men så vill en ju umgås också. Ella har en intressant inställning till barn, de är äckliga i sig själva men med något ätbart i handen blir hon istället som en skugga på dem. Igår hade en pojke till och med hundtränarambitioner så de har fått hoppa hinder, leta okokt spagetti samt hunsats lite i en förbudsövning, tror Siri lyssnade bättre på honom än oss...