Idag är hundarna på grönbete hos mamma, så vad annat ska jag göra än att agilitynörda i teorin? Siri och jag har tävlingsuppehåll en månad (och Ella har inte ens startat i år) så denna tid ska ägnas åt att stärka upp våra svagheter - kontaktfält och slalom.

Siri har nu startat 20 officiella agilitylopp, 13 ggr i hopp (varav 2 ggr i klass 2) och 7 i agility 1. Så här ser statistiken ut:

- Sju nollade lopp, varav fyra i agility och tre i hopp. Åtta femfelare, ett med mer fel och fyra diskningar.

- Pinne i alla nollade lopp förutom när tidtagningen blev fel.

- Felen vi fått har vi fått har varit 3 x rivningar, 5 x slalomfel, 3 x missat hinder.
- Diskningarna har varit pga handlingsmissar, att jag medvetet tog om gungan samt att hon stack ur slalom och tog nästa hinder.

Och jag måste säga att jag är väldigt nöjd med detta! Det är få lopp där det känts struligt utan det har mest handlat om en enstaka miss när vi fått fel. Slalom är förstås starkt överrepresenterat som felkälla och hon har både gått in fel, missat portar i samt stuckit ur för tidigt - dock tycker jag att hon har ett vansinnigt bra slalom för att vara en så orutinerad tävlingshund, Ella hade jag ju problem i åratal med. Jag har insett att de flesta ingångsfel har varit pga jag lagt mig i för mkt och aktivt handlat henne in i slalom, istället för att ha is i magen och låta henne hitta ingången självständigt, tror att hon reagerar mer på fladdrande armar än jag trott faktiskt. Rivningarna har kommit när jag låtit henne starta trots tjuvstart, sprang i förväg för att hinna byta samt dumt nog gett henne tunnelsvängskommando mitt i ett hopp.

Otroligt nog inte ett enda kontaktfältsfel fast hon verkligen ligger på gränsen, tanken är nu att jobba på hennes teknik så att hon inte trampar av redan precis vid kontaktfältets början...