Igår var vi på jättetrevliga Nynäshamns BK för sista tävlingen på länge, det kommer att gå mellan fem och åtta veckor innan vi startar igen, beroende på ifall jag orkar åka på Slottshoppet eller inte. Vi skulle tävlat lördagen också men dålig nattsömn satte stopp för det... Några framstående resultat fick vi inte med oss från någon av de dubbla hoppklasserna men med tanke på att Siri har en osynlig valpkull att vårda, och att det var alldeles för varmt, tyckte jag hon var riktigt pigg och trevlig att köra!

Hoppklass A började vi med en rejäl rivning på första hindret, sen resten av loppet felfritt - attans! Men tiden hade bara räckt till tredjeplatsen och det delades ut två pinnar, nästan skönt att inte hamna i den sitsen igen. När jag tittade på filmen syns det att hon tar av alldeles för tidigt, hon har rivit så förr och då just när hon har rak ansats till första hindret. Min slutsats är att hon luras av tidtagningsstolparna och hoppar som om bommen ligger mellan dem. Hur lösa det? Fredrik föreslog att träna med stolpar framför hindren så hon lär sig skillnaden, man skulle kunna använda långhoppspinnarna t.ex Ett annat alternativ är förstås att starta henne lite snett så hon lättare ser bommens position i djupled, men det är ju inte alltid det funkar. Nåja, vi provar oss fram och jag är nöjd med resten av loppet!

Hopp B blev inte filmat pga tekniska problem, men det gör inte så mycket - slalom var hinder nr 4 och Siri ville plötsligt inte göra mer än åtta pinnar, inte heller när jag tog om det. Väldigt märkligt för hon gick inte ur för att komma till mig eller dra på hinder, bara började springa bredvid istället. Genomförde (typ) resten av banan men det blev inget vettigt av det heller. Tror att hon kanske var för trött och varm helt enkelt? Jag blev väldigt varm åtminstone, trots att jag blötte huvudet och kepsen flera gånger kom huvudvärken smygande efterhand, jag är inte skapt för att springa i solsken tydligen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till minne av Ella (2004-2018) och lilla Siri (2010-2018). Jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva något liknande än detta år, där vi slitits mellan strimmor av hopp och djup förtvivlan. I somras fick jag slutligen ta farväl av först Ella, seda...

Det har varit tyst här ett bra tag, och det har sin anledning. I början av juli blev Siri plötsligt väldigt seg och ville inte promenera. Vi har valsat runt i djursjukvården ett bra tag. Hos veterinär kammade vi noll, utan fick höra dumheter som att ...

Nu har vi tävlat två helger i rad, och har inga resultat med oss - tre diskningar och en rivning. Men jag är nöjd med mycket, tycker att det känns bra att köra Siri och framförallt har jag faktiskt nått framgång i mitt senaste projekt: tyst och behär...

Uttrycket "Great dog, shame about the handler" gäller inte bara för agility blev jag varse på kursavslutningen i nosework igår. En fantastisk liten sökhund har jag, men matten får (iofs i gott sällskap) gömma sig under skämskudden för dålig förmåga a...

Börjar så smått äntligen återvända till livet efter 3 veckors(!) virusinfektion. Eller, själva sjukan var över på en vecka men sedan följde rethosta och fram till bara ett par dagar sedan fick jag inte sova en hel natt. Skönt när jag nu kunnat flytta...