Ibland blir det inte som man tänkt sig, sägs det, och så har det varit med hundarna sen förra blogginlägget. Gång på gång händer oväntade och otrevliga saker...

Vi åkte för att tävla dagen därpå men stötte på en tjurig medtävlande (mottävlande?) och jag som var trött, småförkyld och hade dåliga b12-förråd klarade inte alls av det. Satte mig i bilen hos Siri en stund för att lugna nerverna men så gick tävlingen så vansinnigt fort att när jag klev in i hallen igen hade vi missat starten... Surt!

Sen var vi hos mamma ett par dagar. Under första kvällsrundan så möter vi en skåpbil som passerar obehagligt nära, trots att både hundarna och jag bar reflexer samt gick på upplyst gata. En liten bit längre fram så kommer den nu ikapp oss bakifrån och kör på hundarna!!! Bara en lätt bump i låg hastighet så inga skador men vilket adrenalinpåslag, det otäckaste jag varit med om på länge och sen gick vi inte alls i villaområdet efter det, bara på rena gångvägar.

Dagen efter lade jag viltspår i skogen, Ella klarade sitt alldeles utmärkt men så var det Siri... Hon gick jättefint i det tills när jag alldeles mot slutet valde att tillfälligt släppa linan då hon ringade - och vips så försvann hundskrället i fjärran med lina och allt. Hon var spårlöst(!) borta flera minuter och jag började fundera på att ringa mamma för att se om hon sprungit hem när hon återvände, trött och nöjd. Men hon fortsatte spåra sista biten som om inget hänt och hittade klöven, knashund! Sen dess har hon inte fått vara lös en minut, inte tills hon har löpt iaf.

Och idag var vi och ridhustränade agility. Det gick jättebra och vi var redo att plocka in då jag fick för mig att köra slalomövningen en gång till, skickar in i en u-tunnel och hon kommer ut på tre ben, med höger fram i vädret... Neeeej! Hon började gå på det rätt snart men haltar fortfarande tydligt, skadan sitter i tassen men det finns inget ytligt - klor och tår ser jättefina ut så det är väl nåt inuti som felas. Hoppas verkligen att det ger sig fort!