Ja, det kunde vi fråga oss i söndags när hela(!) laget missade första banvandringen för dagen och sen satte vår första nolla! Men nu var det ju en anledning till att banan gick bra att köra utan banvandring, även om den gick lite hit och dit i starten var det inga svåra linjer eller direkta fällor, och det märktes också i resultatlistan där vi långt ifrån räckte till... Men det är fascinerande detta att köra bana utan banvandring, vilket jag råkat ut för några ggr på tävling samt ibland slarvar mig till vid träning - detta att inte ha banan "i kroppen" gör att du på ett annat sätt jobbar här och nu, hinder för hinder vilket iofs kan sänka farten lite men jag har ofta nollat när jag missat hela eller nästan hela banvandringen. Kanske är adrenalinpåslaget också till en viss fördel för mig?

I agilityloppen var vi återigen snubblande när SM-pinne kändes det som, en enda ynka hoppbom ifrån. Nåja, om inte om funnits... Slutligen i sista hopploppet blev laget diskade, men jag körde ändå trots att både jag och Siri var trötta, för banan var den roligaste hittills under helgen. Vi hindernollade men fick lite strul på slutet och sen tappade Siri alldeles farten. Måste skärpa mig och ta ut henne på egna långrundor oftare, mycket av vardagslivet har blivit format efter Ellas behov. Nu när jag jobbar har jag inte orkat göra så mycket över det mest grundläggande, så lite bättre form skulle både jag jycken behöva vara i.