Stackars Ella, min lilla oturstant! I tisdags hyrde jag och Kickan in oss en timme i Södra Stockholms Hundhall, synnerligen trevligt ställe som rekommenderas, men besöket blev inte så lustfyllt för oss. En av de första sakerna som hände när jag tog ut Ella för lite pensionärsträning var att hon efter att ha tagit en tunnel fick syn på balansen och gladeligen rusade dit, det är ju ändå favorithindret. Dessvärre kom hon på i dålig vinkel och med åldern har hon inte samma koordination eller muskelstyrka så det blev upp som en sol, ned som en pannkaka - och det först när hon kommit upp på mittendelen. Vilken skräck när hon damp ned på golvet (med agility matting, tack och lov) och blev liggande skrikande. Jag hann tänka benbrott och avlivning innan jag ens hunnit fram. Men det tog inte många sekunder innan hon, skakande i hela kroppen, var på benen igen och kunde gå på alla fyra utan problem! Hon ville direkt till buren och där fick hon sitta en stund och lugna sig innan jag tog ut och kollade igenom henne mer, inget blödde, och inget gjorde så ont att hon pep så jag hade is i magen. Nu har det gått några dagar och som tur är verkar det inte vara mer än att hon fick lite blåmärken, hon har varit stel i ryggen och ovillig att bli hanterad men blivit bättre för varje dag. Idag verkar hon helt som vanligt. Men vad läskigt, hädanefter släpps gammeltant inte upp på balanshindren mer, hon får nöja sig med tunnlar och SSBKs nybörjarbom som bara är ett par dm hög.

En roligare sak som hänt i veckan är att nya regelförslag för agility kommit! Fem storleksklasser OCH sänkta hopphöjder, känns väldigt skönt. Och så kortas äntligen släpet på platta tunneln, vilket gör det lite mindre livsfarligt (säger hon vars hund ständigt voltar i släpet, kanske tror Siri att det ingår?). Kan ju inte skriva om alla ändringar, så kolla gärna in själv på Svenska Agilityklubbens sida.