Så vidare fartfyllt har inte 2016 varit än, vi är småförkylda och ruggiga men hade en trevlig nyårsafton. Eftersom vi hade lånat bil började vi med en långpromenad i solen på Lida, där det nästan garanterat inte smäller några raketer mitt på dagen. Hundarna var väldigt i farten, länge sedan jag såg Ella så pigg och glad! Sen var de trötta och sov gott i flera timmar medan vi förberedde en smaskig trerättersmiddag som intogs hemma i lugn och ro.

Med tanke på hur det small innan jul trodde jag det skulle vara hemskt men det verkar som om kidsen tappat lusten eller redan smällt upp allt de hade för det var inte alls farligt varken dagarna innan eller på själva aftonen. Eftermiddagskissen var inga problem, däremot hade Siri svårt att slappna av när jag tog ut dem sista gången vid 21.30, då trotsade vi rastningsförbudet och höll oss inne på gården där det iaf inte springer omkring folk och skjuter. Inne hade hon till och med lite humör och läxade upp småfjuttarna hon hörde (de som låter "wiiiiiii-poff!") med bestämd stämma. Var vi i köket ville hon gärna få godis för smällarna, men i soffan slappnade hon av och sov i mitt knä. Själva nyårsslaget blev lite ångestfyllt, men inte på grund av fyrverkerier utan för att jag gett vovvarna varsin grisknorr som avledning. Siri är skendräktig och har inte så mycket aptit, så efter lite tuggande ville hon ut för att gräva ned knorren för sämre tider - i julas gjorde hon samma sak med tuggpinnen hon fick av mamma i julklapp - men vi har ju ingen trädgård och det skulle hur som helst inte vara aktuellt med utsläpp runt tolvslaget, så hon fick olyckligt ranta runt och pipa tills hon hittade ett gömställe som dög. Det visade sig vara under mitt täcke alldeles uppe vid kudden, upptäckte jag vid sänggåendet...