Idag blir Siri 16 månader, men på många sätt känns hon snarare som 6 mån - utseendet, storleken och inte minst uppförandet... Hon går dåligt i koppel, bättre nu när jag faktiskt börjat jobba på det men blir hon uppjagad så tappar hon all behärskning. Och hänger hon inte längst ut i kopplet så hoppar hon och nafsar efter det, har dragkamp med det eller lika ofta med Ellas öron. Hon nafsar i händer och fötter för att få igång lek inomhus, och är hon uttråkad kan hon gräva i blomkrukor, tugga sönder mina kläder eller stjäla från bordet. Och tuggar det gör hon jämt på allt hon hittar - från kvistar till påsförslutare, hade hon varit människa hade hon varit en tuggummituggande fjortistjej nu... När vi tränar har hon mkt lite stadga (utom i agilitystarterna som för det mesta funkar, peppar peppar), tror hon kan ligga still i max 3 sek utan belöning, sen börjar det rycka i benen. Och gnälls gör det ifall hon inte får som hon vill eller har tråkigt, iofs var hon ännu ljudligare som valp men det hänger i.

Men jag ska inte klaga för det är lite med flit som inte jobbat så mkt med självbehärskning, kontakt och allmänt uppförande, tycker nämligen att Ella är för "duktig" i träningen och jag tror hon hade kunnat ha mer fart ifall hon fått vara mer olydig som ung. Jobbar man för mkt på att hunden ska vara stillsam och snäll så tror jag att man kan tappa lite jädrar anamma, och det har iaf Siri så det räcker! Och så är hon ju otroligt mysig när hon kommer och kramas, eller när hon har något otillåtet i munnen och försöker charma mig till att låta henne behålla det. Otroligt nog tycker jag det är rätt ok att hon sover under täcket, trots att jag efter Kajsa aldrig skulle låta en hund göra det - iofs får jag en spark i revbenen ibland, men också en mjuk och varm päls mot magen.

Siri avnjuter en "lammstick" som jag inhandlat idag, lite av tuggbehovet uppfyllt.