Nu är jag i stort sett frisk, bara lite resthosta och snuva, men samtidigt är jag totalt orkeslös och får inget gjort, det är det där frustrerande ingenmanslandet mellan sjuk och frisk. Känns som att jag skjuter upp saker en dag i taget: "imorgon orkar jag säkert" och nu är det en rejäl hög som väntar när jag väl orkar börja ta tag i livet igen. Idag var vi iaf ute på en lite längre sulkypromenad i det fina vädret, men efter det har jag känt mig som en klubbad säl... Trist nog upptäckte jag även att ingen hade lust att diskutera Siris barnvagnsåkande med mig, jag hejade glatt på folk och fick stirrande blickar och kommentarer bakom ryggen som svar - alltså, måste folk utgå från värsta möjliga scenario, att jag skulle förvägra min unghund motion bara för att? Jaja, huvudpersonen blev iaf väldigt trött nöjd av att få komma ut och se världen och gå på lite nygamla ställen än de välnötna rundorna precis runt vår lägenhet och även Ella mådde bra av att få sträcka på benen lite mer.

Om någon missat det så har SBK av märkliga skäl bestämt att Mija avauktoriseras som agilitydomare utan möjlighet för henne att förklara sin sida, som om allt annat som hänt inte varit nog? Här finns en namninsamling mot beslutet och på Veronicas blogg finns ett brev att låta sig inspireras av.