Senaste veckan har jag märkt att Siri har börjat ta ut steglängden märkbart på promenaderna, jag kan knalla på i nästan normaltempo utan att hon faller in i trav - i början av konvalescensen fick jag ju nästan gå myrsteg med henne. Har även känt att låret musklat på sig när jag gör böjövningar på knät. Och fysioterapeuten Ann, som vi var hos igår, höll med: hon har fått en jättefin muskulatur runt rygg, höft och lår, har ingen synlig hälta alls på land och bara minimal i vattentrasket. Hon fick ett rätt hårt pass med både längre tid och högre hastighet, hon var lite trött på slutet men ingen hälta efteråt. Och dessutom så har något hänt mentalt för nu studsade hon glatt in på kliniken och var väldigt intresserad av allt, hon har ju inget emot vattentrasket men tidigare har hon tyckt Ann var lite otäck då hon klämmer och drar lite varje besök. Härligt hur som helst och jag hoppas också veterinären håller med då vi ska dit på återkontroll nästa vecka. Fysioterapeuten förutspår iaf att två-tre ggr vattentrask till så är vi i hamn.

Först får man kämpa i vattnet medan lata matte bara tittar på och fotograferar (fast hon såg gladare ut innan kameran kom fram)...

...men sen kommer belöningen i form av söta chihuahuan Molly som gärna tramsar runt en stund. Lyckades inte få en bättre bild än denna, svårt när de inte är stilla mer än nån sekund i taget.