Igår hade vi en lång och mysig dag på landet i finvädret. Det är nämligen så att min vän C, som också är hundarnas uppfödare, har flyttat upp till betydligt närmare trakter nu. Istället för att planera resan dit i månader och ägna en halv dag åt tågåkande är det nära nog att hyfsat spontant komma över dagen, härligt! Och lika härligt var att de nu bor så att man kan gå ut i skogen på långtur med lösa hundar från det att dörren öppnas. Vi utnyttjade förstås detta och förutom totalt nio cavalierer fick vi även med oss grannens unga jack russell samt gårdens överhertiginna, en äldre bc-tik. Siri tyckte det var totalt lattjolajbans att vara ute med så många andra hundar och hon körde stenhårt på principen att hänga på den hund som för tillfället sprang fortast och längst ifrån oss människor. Gissa om hon är trött idag... Ella däremot höll sig mest i mina hasor med en vante i munnen, säkrast så tyckte hon.

När vi kom in igen så lyxade vi till det med te och kakor, samt satte näsan i gamla hundböcker som C ärvt av sin mor. Bland annat ett svenskt raslexikon från 1940, väldigt intressant att se dels vilka raser som fanns och hur de har förändrats. Mest markant skillnad syntes på schäfer (rakryggade och smidiga) och boxer (nästan amstafflika i huvudet). Men reagerade också på att shelties snarast såg ut som små bc, pappisar saknade behäng på öronen, och hur mycket mindre päls cocker och springer hade. Stora skillnader på bara ca 70 år, och sorgligt att säga - hundarna på 40-talet såg mer ut som just HUNDAR oavsett ras, inte som de karikatyrer som skapats genom utställningsavel. Intressant också att en och annan ras eller rasvariant gått i graven, en rätt populär ras var "vit lappländsk spets" vilket verkar ha varit en helvit lapphund.