Jag blir sakta bättre från förkylningen men det går ju så infernaliskt långsamt, vore trist om jag inte var frisk till påsk ens. Idag gick vi den första riktiga långpromenaden sen i början av förra veckan och det var verkligen att ta mig vatten över huvudet, mitt ute i skogen så var det som att springa rakt in i en tegelvägg och sen stapplade jag omtöcknad hem - rundan tog 20 min längre än normalt... Börjar misströsta inför möjligheten att träna i övermorgon men den som lever får se! F är för övrigt fortfarande hemma från jobbet, han gjorde ett tappert försök i måndags men det blev läkarbesök istället.

Hundarna blev iaf väldigt entusiastiska över motionen och jag är glad över att de fick sträcka på benen även om det inte var optimalt för mig. Imorgon blir det åter en lugn hemmasittardag för oss alla.

De små njutningarna under sjukan har varit att ligga i soffan med eftermiddagssolen värmande mig, samt ljudboken jag lyssnade ut igår: "Anansi Boys" av Neil Gaiman. Återigen saknade jag boken såfort den var slut, även om den inte var lika stark som "American Gods". Han har något sätt att skriva som får mig att känna så mycket mer sympati för människor - rollfigurerna i synnerhet förstås men även mänskligheten i stort.