Stackars, stackars, stackars Ella - det blev en fruktansvärd dag igår. Magsjukan vände åt fel håll så hon fick kräkningar och våldsamma blodiga diarréer och klarade inte ens hålla tätt tills vi kom ut. Jag insåg trots mitt småpsykotiska tillstånd (klarar inte två vaknätter i rad) att det var veterinären som gällde, vi fick en tid bara ett par timmar senare och det blev taxifärd till Farsta - ta en så sjuk hund på bussen går ju inte, och orkade inte leta skjuts med så kort varsel.

Hos veterinären fick hon först en undersökning som visade att hon var uttorkad men inte visade symptom på nåt allvarligare, utan att det rörde sig om en rejäl magsjuka eller -störning. Sen fick hon en "puckel", vilket innebär att de istället för att lägga in henne med dropp tryckte in en rejäl mängd koksaltslösning under nackskinnet som sen gradvis tas upp av kroppen. Och det här var bland det värsta Ella varit med om, hon skrek som en stucken cavalier och vred sig desperat omkring för att komma loss. Enligt sköterskan ska det inte göra ont men eftersom jag vet att just detta ibland används som avledande av förlossningssmärtor hos kvinnor så undrar jag om inte Ellas reaktion var lite befogad, även om hon förstås är en första klassens pjosktant också. De förvarnade om att puckeln kunde rinna ned och sätta sig på andra delar av kroppen och det hände rätt omgående efter vi lämnade undersökningsrummet, cavalierkamelen fick istället två pucklar på vardera sida om bröstkorgen och ännu senare halkade de ned i armhålorna. Men nej, inga bilder på spektaklet då det kändes lite väl förnedrande för henne. Väl ute ur monstrets håla kollapsade hon på trottoaren, kan förstå det då det måste varit en ansenlig extratyngd för henne med en halvliter skvalpande extravätska innanför huden.

Tortyren slutade inte där utan uppnådde nya höjder på kvällen då jag och sambon åt pizza till middag, Siri fick sin vanliga mat medan Ella förväntades äta dietburkmat blandad med magmedicin. Hon som normalt äter "allt" och hade fått tillbaka aptiten efter uppvätskningen (pizza var hon iaf extremt sugen på) tittade bara hjälplöst på äcklet jag ställde fram till henne. Handmatade henne i småklickar varpå hon artigt tog det - och spottade ut på mattan... Nästa mål, hon får en msk varannan timme, så hade hon antingen resignerat eller så hade jag en bättre strategi när jag skar maten i småbitar istället för att smeta ut den, för då åt hon snällt och imorse så var hon riktigt sugen. Siri har också fått lite dietmat eftersom hon omedelbart älskade den, de har lite olika smaksinne de två.

Ella är fortfarande rejält dålig i magen men klarade sig hela natten och verkar betydligt mer tillfreds idag, så nu ser det hoppfullt ut! Och en eloge till duktiga F som trots att han inte är helt frisk ännu tog på sig att promenera Siri, tvätta och handla - underlättade min dag enormt.