Nu är det inte roligt att vara hund, Siri har varit halt på ett framben sen i lördags vilket innebär att inte heller Ella har så värst skoj. Hältan började efter en rusning efter småfågel på morgonrundan så gissar en muskelskada? Hon har ingen kraftig hälta alls, nu bara en lätt markering så jag hoppas att ytterligare ett par dagars strikt vila råder bot på den. Men hon är ingen lätt patient, själv verkar hon inte tycka att den lilla smärtan ska hindra henne öht och blir väldigt frustrerad - i brist på långpromenader så slänger hon sig ut i kopplet efter allt som kan ge stimulans (människor, hundar, lukter, andra djur...) vilket inte direkt har påskyndat läkningen. Och jag i min tur har lite dåligt samvete för att jag i söndags när hon blivit mkt bättre tog med henne och badade, samt att jag igår var tvungen att springa till hundkupén på mälarpendeln - att resa med hund där är inte kul, ytterst få djurplatser och man vet aldrig var i tåget de kommer vara i förväg så det blir gatlopp var och varannan gång. Hade jag varit smart hade hon fått vara i famnen på perrongen men var för stressad att tänka klart.

Men nu ska vi bara vara hemma och ta det så lugnt det går, håll tummarna för att hon är igång igen till helgen! Idag får jyckarna iaf tugga ben som kompensation för andra aktiviteter, imorgon kommer en viss liten dam nog klättra på väggarna...