Så vidare fartfyllt har inte 2016 varit än, vi är småförkylda och ruggiga men hade en trevlig nyårsafton. Eftersom vi hade lånat bil började vi med en långpromenad i solen på Lida, där det nästan garanterat inte smäller några raketer mitt på dagen. Hundarna var väldigt i farten, länge sedan jag såg Ella så pigg och glad! Sen var de trötta och sov gott i flera timmar medan vi förberedde en smaskig trerättersmiddag som intogs hemma i lugn och ro.

Med tanke på hur det small innan jul trodde jag det skulle vara hemskt men det verkar som om kidsen tappat lusten eller redan smällt upp allt de hade för det var inte alls farligt varken dagarna innan eller på själva aftonen. Eftermiddagskissen var inga problem, däremot hade Siri svårt att slappna av när jag tog ut dem sista gången vid 21.30, då trotsade vi rastningsförbudet och höll oss inne på gården där det iaf inte springer omkring folk och skjuter. Inne hade hon till och med lite humör och läxade upp småfjuttarna hon hörde (de som låter "wiiiiiii-poff!") med bestämd stämma. Var vi i köket ville hon gärna få godis för smällarna, men i soffan slappnade hon av och sov i mitt knä. Själva nyårsslaget blev lite ångestfyllt, men inte på grund av fyrverkerier utan för att jag gett vovvarna varsin grisknorr som avledning. Siri är skendräktig och har inte så mycket aptit, så efter lite tuggande ville hon ut för att gräva ned knorren för sämre tider - i julas gjorde hon samma sak med tuggpinnen hon fick av mamma i julklapp - men vi har ju ingen trädgård och det skulle hur som helst inte vara aktuellt med utsläpp runt tolvslaget, så hon fick olyckligt ranta runt och pipa tills hon hittade ett gömställe som dög. Det visade sig vara under mitt täcke alldeles uppe vid kudden, upptäckte jag vid sänggåendet...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till minne av Ella (2004-2018) och lilla Siri (2010-2018). Jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva något liknande än detta år, där vi slitits mellan strimmor av hopp och djup förtvivlan. I somras fick jag slutligen ta farväl av först Ella, seda...

Det har varit tyst här ett bra tag, och det har sin anledning. I början av juli blev Siri plötsligt väldigt seg och ville inte promenera. Vi har valsat runt i djursjukvården ett bra tag. Hos veterinär kammade vi noll, utan fick höra dumheter som att ...

Nu har vi tävlat två helger i rad, och har inga resultat med oss - tre diskningar och en rivning. Men jag är nöjd med mycket, tycker att det känns bra att köra Siri och framförallt har jag faktiskt nått framgång i mitt senaste projekt: tyst och behär...

Uttrycket "Great dog, shame about the handler" gäller inte bara för agility blev jag varse på kursavslutningen i nosework igår. En fantastisk liten sökhund har jag, men matten får (iofs i gott sällskap) gömma sig under skämskudden för dålig förmåga a...

Börjar så smått äntligen återvända till livet efter 3 veckors(!) virusinfektion. Eller, själva sjukan var över på en vecka men sedan följde rethosta och fram till bara ett par dagar sedan fick jag inte sova en hel natt. Skönt när jag nu kunnat flytta...