Motivet på bilden har inget med rubriken att göra...

I tisdags hade vi KM på Nacka BK, jag var trött efter en dag på LIA:an och hade ont i magen efter att ha slängt i mig snabb middag så var nära att vända - tur att jag inte gjorde det. För nog lyckades vi vinna för tredje året i rad! Tror vi fick en femma på balansens nedfart i agilityloppet (borde fått det iaf), men annars gick det bra och hopploppet kändes bara super. Jag var tvungen att sticka tidigt för att hämta mamma från jobbet, så fick höra det via mobilen sen.

Vi har tävlat officiellt två gånger också. Första tävlingen lyckades jag handlingsmissa oss till en 5:a i båda loppen, helgen efter så handlingsmissade jag en väldigt onödig disk på i övrigt felfritt lopp, men sen nollade vi äntligen! Vi kom trea och bara två pinnar så fortfarande en kvar...

Film från första tävlingen, på MSBK.

Äntligen kom sommarvärmen, och så tar ledigheten slut... Om ett par dagar startar skolan igen, först iofs mjukstart med bara två förberedelsedagar men sen är det LIA och alltså "jobba" heldagar varje dag i sex veckor - ska bli jättespännande men lite, lite mer sommar vill jag allt njuta först.

Vi har varit ett dygn hos mamma, varmt och skönt ute men inte i Mälaren så bara Siri har badat. Skönt i alla fall med gräsmatta, vattenkontakt och bärplockning! Fast lite för nära naturen blev det när jag nästan trampade på en huggorm som låg över promenadvägen, huga...

Och igår var vi på Lida vid middagstid, inget riktigt badväder då solen gått i moln och det blåste ordentligt men det hindrar ju inte lilla sälen, som hon simmade. Och jag tog mig också i, för vattnet var ju skönt ändå. Då kunde jag också ge Siri ett par längre simrundor genom att lämna henne på stranden (svårt, hon smyger som en hukande borde collie efter mig) och gå ut en rejäl bit, kasta ringen så långt jag kan och så simmade vi tillsammans dit - hon hann förstås alltid fram först.

Läser just nu "Lugn och fokuserad hund" av Åsa Jakobsson, för jösses nu måste jag ta tag i lilldjurets vansinne. Hon är en allt mer ljudande och reaktiv liten pälstuss som nu ska drillas i behärskning och avslappning. Är tanken i alla fall.

Trots en dålig natt pallade jag att köra till Fagersta i ottan och nästan att handla tre lopp också... Ingen tredje pinne med oss hem trots tre chanser, tidsmässigt skulle det räckt i både första och sista klassen men vi lyckades inte hålla nollan. Och så onödiga saker också, en rivning och ett slalomfel - fast å andra sidan, är nöjd med att hon sprang på och handlingen satt. Värst av allt var dock att jag i andra loppet helt glömde banan och styrde henne fel, vet inte när det hände senast? Men jag hade vid det laget blivit väldigt matt och yr, kände mig dålig redan vid banvandringen och satte mig ned för att kampa med Siri vid uppvärmningen. Efter målgång skickade jag genast sambon efter kaffe och det gjorde susen!

Var ändå rätt nöjd när jag kom hem, och skulle utmattad kasta mig på sängen när jag i mobilen ser att en tävlande hittat på en historia om att jag satt vid bankanten med löptik så att hennes hanhund inte kunde koncentrera sig och postat flera inlägg om det i en facebookgrupp. Ja, nu är det ju fullt tillåtet att tävla med och vistas på området med löptik men rätt ska vara rätt: Siri löpte i början av april och jag fattar inte hur folk tycker att de kan lägga ut såna saker utan att kolla upp det? Hennes hane var ute varje lopp och var hela tiden på väg nån annanstans, inte till oss förrän han i sista råkade få syn på Siri och kom fram. Jag har meddelat en del med henne privat men hon verkar inte alls fatta att hon gjort något som helst övertramp. Ta bort eller redigera inläggen kan hon inte heller fast jag dementerat det.

Jaja, imorgon drar vi till Öland och glömmer dumma tanter!

Tidigt imorgon bitti drar jag, sambon, lilla morrhoppan samt den ständigt kränkta tanten till Fagersta för tre hopplopp med hopp om tredje pinnen. Klockan står på 5.30, mitt i sommaren - är jag inte riktigt klok eller? Trots lång körning lär dagen bli kort då de kör en storleksklass i taget och det bara är 17 starter i small, kommer alltså inte behöva värma upp mellan loppen, det lär gå i ett.

Och tyst har det varit på bloggen en månad, men jag har först haft järnbrist och inte orkat nåt, sen kom sommaren och lusten att häcka framför datorn har blivit obefintlig. Tur att det blev regn idag så jag fick lust igen! Vi har iaf:

Firat midsommar i Mora med äkta majstångsresning, sill och grill och allt sånt där som hör till.

Lånat mammas hus ett par dagar när det var som varmast, skönt att bara ha ett par hundra meter till sjön. Ella gick väldigt igång på sin favvo-and, lekte vilt på kvällarna och skulle prompt ha ut den på gräset även när vi packade ihop.

Badat! Till och med vi tvåbeningar doppade oss i lördags, det var faktiskt varmt i Gömmaren trots en kall vår. Men Siri har nog redan hunnit simma ett par kilometer, hon ska bara bada, bada och bada så fort tillfälle ges.

I fredags var vi med om något riktigt otäckt! Lånade mammas bil över helgen då hon är bortrest, och var på väg hem på E4:an (som alla andra tydligen, väldigt tät trafik). Vi rullar sakta fram och jag är nästan framme vid avfarten då det säger pang! och bilen hoppar framåt ett par meter. När jag tittar bakåt tornar en långtradare upp sig, föraren skulle byta körfält in bakom mig och missbedömde så han körde rakt in i mig. Vi kör in till vägrenen och jag kliver ut - så gott det går för kan knappt stå på benen. Tack och lov är långtradarschaffisen trevlig och hjälpsam, tyvärr pratar han bara bruten engelska och är lite stressad för att komma vidare. Jag kom inte ens ihåg mitt eget nummer när jag skulle skriva upp det, helt väck var jag. Dessutom otäckt att stå i vägrenen med bilar susande förbi, även om jag nu hade en långtradare precis bakom som skydd. När jag senare möter en buss på hemmagatan blir jag så skraj att jag tvärstannar bilen halvvägs upp på trottoaren. Men bilen verkar inte (peppar, peppar) vara så svårt skadad, ena baklyktan trasig och ett plåtstycke som är skevt, och den går helt normalt. Men usch, det hade inte behövts mycket mer fart eller sämre reaktion för att hundarna skulle blivit mos där i baksätet...

Upp i sadeln igen är bäste botemedlet vet jag som gammal ryttare, så jag har kört på lite småärenden under helgen och det har gått bra. Idag åkte vi till SSBK i ottan för ett snabbt agilitypass, och det blev väldigt lyckat - jag hade en plan och höll mig till den. Dels tränade vi ett par svårigheter från de senaste tävlingarna, dels kollade jag av alla balanshindren då vi ska starta agilityklass (på riktigt) på torsdag, länge sen nu. Kontaktfälten var felfria, gungan gick bra och jag körde den bara en enda gång för att inte riskera skapa nåt strul. Tyckte Siri gick jättebra och snabbt hela tiden, härligt för hon är dels skendräktig och dels värmepåverkad så jag undrar ständigt om hon är sjuk (fast det händer efter varje löp) när hon segar sig på promenaderna.

Med risk för att bli skrytig - tredje helgen med agilitytävling, tredje helgen med placeringar! Men ingen pinne denna gång, vi kom 4:a och 3:a i hopploppen och bara två pinnar delades ut, i agilityklassen körde jag medveten disk. Vi hade tur med vädret om man jämför med hur det var dagen innan och efter, men det var leeerigt på banan (hej Kickan!). Jag har nån envis virusinfektion och hade sovit dåligt så var inte på topp.

Hopp 2A: Alltså, jag var inte riktigt beredd när jag körde loppet, värmde upp och gick sen ned till banan i tron att det var sisådär fem hundar kvar före oss men det var vi som skulle in! Det blev lite som det blev, jag körde inte riktigt efter min plan från banvandringen men jösses, vi nollade ju. Och vi lyckades med en väldigt spontan tysk, härligt! Filmaren hann inte heller med i de snabba rycken så ingen film här.

Hopp 2B: Första delen av loppet kändes bra, men över de sista fyra hindren fick jag inte riktigt till det och farten gick ned. Framförallt väldigt onödig deceleration av mig inför näst sista, det gjorde henne lite osäker på vilket håll hon skulle svänga efter.

Agility 2: Jag tycker att två lopp egentligen räcker bra för oss på en dag, dessutom har vi ju tre pinnar i agility. Så planen var hela tiden att om gungan var med så skulle jag belöna den. Som tur var låg gungan redan som femte hindret och alldeles i kanten, så jag körde bara första svängen och sen direkt ut - gick inte ens resten av banan för att inte bli frestad... Siri gjorde den helt ok och fick sen kampa sig av banan, hon verkade positivt överraskad så hoppas att det ger resultat!

Sen så kan jag ju inte rapportera från tävlingen utan att nämna det fruktansvärda som hände. En förare krockade med sin hund och råkade trampa den så illa att benet bröts - vilken mardröm! Hoppas verkligen att allt nu ordnar sig och lilla vovven läker ihop som den ska...

Nu måste jag rapportera om förra helgens härjningar innan det är dags igen - i lördags tävlade vi i Väsby och tog ännu en pinne i hopp 2!

Det som skulle blivit årets debut snuvades jag på av en snuva, men nu blev det äntligen av! Igår var vi på Märsta-Sigtuna BK, i kyla, snålblåst och regnskurar, men trevligt var det ändå och tror att Siri uppskattade det svala vädret. Nog om väder och vind, vi tog äntligen vår första pinne i hopp 1!!! Den satt långt inne, vi har ju varit i 2:an i två år nu och senaste pinnen (den tredje i agility) tog vi för 1,5 år sedan... Även Ella tyckte det var på tiden att hon fick vara rosettbärarhund.

Domare för dagen var Emma Broberg, som jag aldrig stött på innan men tyckte att hon gjorde väldigt roliga banor, lagom kluriga och utslagsgivande (och det säger jag inte bara pga pinnen). Och så ändrade hon i banan mellan storlekarna så att small fick det lite knixigare - me like!

Jag var riktigt nervös på första banvandringen, vi har ju knappt tränat i år och jag var osäker på tajmingen för olika byten och svängar. Men när vi väl körde så stämde allt, Siri följde mig perfekt och det kändes som att vi verkligen fick till fina vägar. Hon var i muren lite hörde jag men såg inte om den revs, så det blev en nervös väntan på resultatet - men vi gick nolla och kom in på en tredje plats med pinne. Tyvärr finns ingen film på det loppet, för det blev lite kamerastrul.

I andra loppet var Siri trött i skallen och då håller hon ihop sämre, hade svårt att få henne sitta kvar i starten, att sitta öht om jag ska vara ärlig och så fick vi föga förvånande en rivning på första hindret efter allt strul. Men sen kändes loppet riktigt bra, nöjd med min lösning av staketet då de flesta gick på andra sidan istället. Så får jag lite bråttom i fötterna på slutet så jag drar Siri förbi ett hopp. Men jädrar, nu är vi taggade för mer!