I onsdags satte vi oskyldigt på en inspelad film och den visade sig vara en av de mörkaste jag någonsin sett. Jag tror det även beror på mitt allmänna tillstånd men det kändes som om någon kramade ur mitt inre och nästan hela torsdagen gick jag runt med magont, helt oförmögen att ta mig för något. Filmen som orsakade det är "Boy A", om en ung man med en fruktansvärd gärning bakom sig och ett försök till normalitet under nytt namn framför sig, men att hålla sin bakgrund hemlig blir svårare ju närmare han kommer människorna omkring... Den är plågsamt lugn och långsam, satt och spände mig hela filmen igenom så att jag var öm i axlarna efteråt. Antagligen väldigt bra, när den kunde väcka så mkt känslor men inte bra för mig just nu. Är du dock inte lika överblödig som jag så är den sevärd.

Här är trailern som likt trailers ofta gör, spoilar mkt av filmens handling så säg inte att jag inte varnade dig!

Men på tal om bra filmer, så har "Princess Mononoke" haft biopremiär i Sverige, "bara" 14 år efter den gjordes. Jag är väldigt svag för Miyazakis anime och denna är något av en favorit: en mörk och vacker saga om civilisation mot natur, med den vilda Princess Mononoke - uppfostrad av varggudar - som förkämpe för skogens varelser. Jag har en dvd med totalkass översättning, de säger helt obegripliga saker enligt texten, så kanske är värt ett biobesök trots att jag säkert sett den 4-5 ggr?

Här är trailern, återigen, men valde den japanska för mindre spoilereffekt...