Hade blivit tillfrågad att jobba men dessvärre blev det inget, dålig framförhållning på det företaget... Istället åkte vi ut till mamma för en solig dag på landet! Gick ut och lade spår åt hundarna det första jag gjorde för att hinna gå dem innan det blev för mörkt i skogen, Ellas lade jag på ett kalhygge för säkerhets skull. I väntan på att spåren skulle ligga till sig tog jag fram Rustahindren och tränade slalom på mammas tomt - Siri fick främst träna ingångar (sådär) och självständighet (super, jag kunde stå still och skicka genom hela slalom) medan Ella fick en utmaning i form av att jag avvek åt sidan, hon tycker det är svårt men det går nog att få till om jag går fram försiktigt. Resten av väntetiden var Siri stissig och väldigt intresserad av min ryggsäck och mina byxor.

Dags för spår, Siri har verkligen tänt till så hon släpade in mig i skogen med nosen i backen och sökte ivrigt vittring. När jag skulle sela på henne satt hon och gnydde rätt högljutt, inte så bra... Men med tanke på all upphetsning så spårade hon väldigt lugnt och noga när jag väl släppt på henne, tyckte att hon hade nosen lite högt men kom sen på att det var blåbärsriset som var ivägen... Spåret blev kortare än jag tänkt mig då jag fick slut på blod - Ellas spår blev nämligen längre än planerat - och nästa gång tänker jag öka längden ordentligt. Det var iaf otroligt vackert i tallskogens pelarsal i den lågt stående solen, och trolskheten minskade inte av en korp som flög lågt mellan träden och rovfågelsskrin i bakgrunden.

Ellaskrället ljudade minst lika mkt, tror inte konkurrensen är så bra för hennes stressnivå, men hon sitter iaf still när man säger åt henne. Att lägga spår i riktigt krånglig mark som ett kalhygge med ris, ojämnheter, stubbar och lågor tror jag var riktigt bra, hon var tvungen att hålla nere farten vilket gjorde att det blev mer rätt än det brukar. Hon bar klöven tillbaka precis som förra gången, men bestämde sig när vi närmade oss bilen för att gräva ned den istället för att bli av med den. Tack och lov gräver hon inte så djupt så den var inte svår att hitta...

Inte lätt att fota hundar. Siri snodde hela tiden omkring och när jag sa hennes namn så gäspade hon konsekvent varje gång hon tittade på mig... 

 

Marre

17 november 2011 12:59

Får man fråga vart du får tag i blodet och får man lägga ut det vart som helst? Här har man bara kört med boll och sig själv, men är sugen på att testa som du gör!

Nej, inte det lättaste att fånga busarna på blid, det gäller att vänta ut och ha stort tålamod. Men denna bild blev ju bra och söta är dom två:)

När ska vi träffas då? Som jag här sagt tidigare, hojta till nästa gång det är träning eller bara ut och gå som gäller. Kramiz

http://papillonbus.bloggplatsen.se/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till minne av Ella (2004-2018) och lilla Siri (2010-2018). Jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva något liknande än detta år, där vi slitits mellan strimmor av hopp och djup förtvivlan. I somras fick jag slutligen ta farväl av först Ella, seda...

Det har varit tyst här ett bra tag, och det har sin anledning. I början av juli blev Siri plötsligt väldigt seg och ville inte promenera. Vi har valsat runt i djursjukvården ett bra tag. Hos veterinär kammade vi noll, utan fick höra dumheter som att ...

Nu har vi tävlat två helger i rad, och har inga resultat med oss - tre diskningar och en rivning. Men jag är nöjd med mycket, tycker att det känns bra att köra Siri och framförallt har jag faktiskt nått framgång i mitt senaste projekt: tyst och behär...

Uttrycket "Great dog, shame about the handler" gäller inte bara för agility blev jag varse på kursavslutningen i nosework igår. En fantastisk liten sökhund har jag, men matten får (iofs i gott sällskap) gömma sig under skämskudden för dålig förmåga a...

Börjar så smått äntligen återvända till livet efter 3 veckors(!) virusinfektion. Eller, själva sjukan var över på en vecka men sedan följde rethosta och fram till bara ett par dagar sedan fick jag inte sova en hel natt. Skönt när jag nu kunnat flytta...