Lite ledbruten och stel idag, men tänk att det bara behövdes en kurskväll för Eva-Marie för att komma ur agilitydeppigheten! Igår kväll var vi nämligen på första tillfället av fartkursen på Nacka BK, roligt och inspirerande.

Efter gemensam uppvärmning (Siri undrade liksom de andra hundarna vad 17 vi höll på med som körde hoppsasteg runt agilityplan) så började vi med hundträning och då en hoppraksträcka med fem hinder där vi experimenterade med olika strategier och vad som fick hunden att springa snabbast. Jag och Siri testade olika startavstånd för henne, att jag gick ut olika långt, att ha kastad resp förutlagd belöning samt hur hon reagerade på att jag sprang långsamt - fick instruktionen att "låtsas vara halt och lytt". När jag sprang mesigt och hade belöningen på mig så bromsade det henne med, men hon flöt fint förbi mig när kamptrasan låg och väntade i slutet.

Sen fick hundarna vila och istället skulle vi människor jobba med springstilen. Vi fick tips om hur man bäst springer för hög fart, på tå och lite framåtlutad som i uppförsbacke. Sen blev vi klockade när vi sprang en sträcka fram och tillbaka, ska göras igen nästa gång, no pressure... Till sist fick vi göra en klurig fotfärdighetsövning där vi skulle varva mellan att springa framåt och bakåt runt markeringar i ett speciellt mönster. Och så har vi fått i läxa att springa, i valfri takt och mängd, minst två ggr i veckan närmsta månaden - får se hur det går när vi inte har en peppande fröken närvarande. Det var överraskande roligt att springa i grupp, som en trevlig variant av skolgympan, vilket var lite chockande då jag alltid hatade motsvarande övningar i skolan. Men rätt sällskap förgyller det mesta, eller hur?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till minne av Ella (2004-2018) och lilla Siri (2010-2018). Jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva något liknande än detta år, där vi slitits mellan strimmor av hopp och djup förtvivlan. I somras fick jag slutligen ta farväl av först Ella, seda...

Det har varit tyst här ett bra tag, och det har sin anledning. I början av juli blev Siri plötsligt väldigt seg och ville inte promenera. Vi har valsat runt i djursjukvården ett bra tag. Hos veterinär kammade vi noll, utan fick höra dumheter som att ...

Nu har vi tävlat två helger i rad, och har inga resultat med oss - tre diskningar och en rivning. Men jag är nöjd med mycket, tycker att det känns bra att köra Siri och framförallt har jag faktiskt nått framgång i mitt senaste projekt: tyst och behär...

Uttrycket "Great dog, shame about the handler" gäller inte bara för agility blev jag varse på kursavslutningen i nosework igår. En fantastisk liten sökhund har jag, men matten får (iofs i gott sällskap) gömma sig under skämskudden för dålig förmåga a...

Börjar så smått äntligen återvända till livet efter 3 veckors(!) virusinfektion. Eller, själva sjukan var över på en vecka men sedan följde rethosta och fram till bara ett par dagar sedan fick jag inte sova en hel natt. Skönt när jag nu kunnat flytta...