Ojojoj, ajajaj... Det finns ju de som påstår att viss smärta är skön, jag skulle nog hävda att smärta gör ont, punkt. Och jag är fortfarande halt och lytt sen hårdkörningen i måndags - andra delen av FART-kursen för Eva Marie. Det började oskyldigt med hundträning, tre olika kombinationer som var förstadier till staket-serpentiner, tråcklingar och hörn fick vi nöta. Först med så "öppen" och enkel linje att hunden bara kunde satsa rakt igenom mot utlagd belöning, sen allt svårare linjer i små steg så att hunden fortsatte hålla god fart och självförtroende igenom. Siri satsade förstås allt, fick kommentarer om att hon nästan låg ner i kurvorna, vilket i sin tur gjorde det svårt för mig att hinna med i svängarna. Så jag fick lite tips om fotarbetet vid tråcklingar och det är verkligen något jag måste nöta in, för annars har jag ingen chans att vara på rätt plats - som det var nu kunde jag inte få till både fötternas placering och att styra Siri på samma gång, de ska sitta i ryggmärgen!

Hundarna fick sedan vila för nu skulle förarna få jobba. Uppvärmningsjogg i grupp och helt frisk var jag inte för det som förra gången var kul var nu så förbaskat tungt. Sen diverse styrkeövningar för benen och när vi gjorde utfall framåt så hände nåt med mitt ena lår, aj som fasiken och inte en chans att jag kunde delta i resten av övningarna. Känner fortfarande av det men blir bättre när jag rört mig en stund, likaså den övriga träningsvärken, så hundarna fick ändå en rejäl skogsrunda idag. Det är så perfekt med lite grått och regnigt väder, ingen annan ute i grönområdet, och här hemma borras det i balkongerna så omöjligt att stanna hemma.

Kursen har utöver skador ändå gett den spark i ändan jag behövde och började förra veckan jogga, inga halvmilsrundor men insprängt i de vanliga hundpromenaderna till att börja med. Fotarbete, att kunna springa sidvärtes och baklänges, ska jag också jobba med utöver den rena tråcklingsträningen. Förhoppningsvis en snabbare och smidigare matte till höstens tävlingar iaf!