Igår mitt på dagen märkte jag att nåt inte var helt ok med Ella, hon verkade lite missnöjd och hade svårt att komma till ro. Senare ville hon inte heller hoppa upp i soffan eller gå i trappor, men jag tog det först inte så allvarligt då Ella är en första klassens pjoskhund som får jätteont av minsta småsak. Men när hon i morse fortfarande rörde sig stelt och inte kunde hoppa så blev jag orolig att det var något med ryggen - ringde till Farsta djurklinik och fick svaret av en sköterska att det mkt väl kunde vara ett diskbråck och jag fick tid senare på dagen.

Nervös väntan och sen försiktigt bära ut hunden till bilen och från bilen till djurkliniken (hon kunde absolut inte gå enligt eget tycke) med en klump i halsen. Veterinären som undersökte henne kunde dock snart utesluta diskbråck eftersom hon inte hade nån akut smärta i ryggen, däremot reagerade hon både på rygg- och magsidan ganska långt bak. Blodprover och temp togs men allt var normalt, vi blev också utskickade för att ta urinprov och jag lyckades samla upp några droppar från en väldigt förnärmad Ella - tur det, för där låg svaret! Hon hade inte ryggont utan en bakteriell uvi... Jättemärkligt att hon inte visat nån ökad nödighet, men när jag vet om det kan jag se tecken, som att hon kissat oftare och att Siri varit väldigt intresserad av fläckarna.

Så nu får mitt lilla skrutt vila och antibiotika så ska hon snart vara på banan igen! Och hon förtjänar sin plats som världens värsta pjoskhund, för nog att uvi kan vara obehagligt, men att inte kunna gå...?

Annars har allt varit som vanligt, men jag har kännt mig trött och lite håglös, därav bloggbristen. Siri gör otroliga framsteg i agilityn varje vecka, det är det bästa som händer just nu. Igår på kursen körde vi balans på fullhöjd, 12-pinnarsslalom, tråcklingar och en bana med byten i, allt bara flyter på så perfekt det kan vara!

 

Marre & Rasmus

5 oktober 2011 16:55

Härligt att det inte var diskbråck, så hemskt det är lixom. Snart är hon pigg o glad igen ska du se. Siri är en naturbegåvning o kommer att gå hur långt som helst, det ser man ju redan, bara så kul :)

Hör av dig när vi kan ses igen. Kramiz o krya på till sötnosen där

http://papillonbus.bloggplatsen.se/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till minne av Ella (2004-2018) och lilla Siri (2010-2018). Jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva något liknande än detta år, där vi slitits mellan strimmor av hopp och djup förtvivlan. I somras fick jag slutligen ta farväl av först Ella, seda...

Det har varit tyst här ett bra tag, och det har sin anledning. I början av juli blev Siri plötsligt väldigt seg och ville inte promenera. Vi har valsat runt i djursjukvården ett bra tag. Hos veterinär kammade vi noll, utan fick höra dumheter som att ...

Nu har vi tävlat två helger i rad, och har inga resultat med oss - tre diskningar och en rivning. Men jag är nöjd med mycket, tycker att det känns bra att köra Siri och framförallt har jag faktiskt nått framgång i mitt senaste projekt: tyst och behär...

Uttrycket "Great dog, shame about the handler" gäller inte bara för agility blev jag varse på kursavslutningen i nosework igår. En fantastisk liten sökhund har jag, men matten får (iofs i gott sällskap) gömma sig under skämskudden för dålig förmåga a...

Börjar så smått äntligen återvända till livet efter 3 veckors(!) virusinfektion. Eller, själva sjukan var över på en vecka men sedan följde rethosta och fram till bara ett par dagar sedan fick jag inte sova en hel natt. Skönt när jag nu kunnat flytta...