Om ett par dagar reser vi upp till Luleå för min farmors begravning och har ägnat mig åt förberedelser - prova begravningsklänning och diskutera blommogram - med en klump i magen. Det är nu nästan precis en månad hon aldrig vaknade efter en natt på servicehemmet och jag hade önskat att inte behövt vänta så länge, begravningar är fruktansvärt jobbiga och skulle gärna haft det överstökat.

Min farmor Aina var av en sort som nog är utrotningshotad nu: lågmäld, omtänksam och ständigt i arbete - med matlagning, bakning, trädgården eller stickningen. Hon föddes in i en stor barnaskara i byn Kainulasjärvi i Tornedalen 1926, där alla flickor fick namn på A. När hon pratade med sina systrar växlade de obekymrat från svenska till meänkieli när det var något som inte passade andras öron och så tillbaka igen, en språkrytm jag alltid kommer minnas och älska. Farfar (som gick bort många år tidigare) och farmor bodde i villa i stan men på somrarna vistades de mest i hennes födelsehem i Järvi och när även vi kom upp blev det trångt i den lilla stugan, tänk att de bott där så många under hela året. Senare byggde farfar ett större sommarhus där många av mina somrar spenderats.

Farmor hade ett stort hjärta och var alltid vänlig och omhändertagande. Nu har jag ett barnbarnsperspektiv, men jag vet att hon var enormt omtyckt av alla: grannar, släktingar och svärdöttrar. Hon kommer saknas av många och alltid hållas i kärt minne. Vila i frid, älskade farmor!   

  Sista bilden jag har på farmor, med min syster på farbrors balkong.

  Med Ella i Kainulasjärvi.

  Sommarhuset farfar byggde ett stenkast från hennes barndomshem.

  Farmor hade gröna fingrar och älskade framförallt rosor, vilka alltid blev otroligt vackra i hennes vård.

 

iDa

12 oktober 2011 11:31

Det är tråkigt och tungt att behöva gå på kära släktingars begravningar, gjorde det själv för inte allt länge sedan. Förstår att hon kommer saknas dig, hoppas begravningen blir vacker och värdig din farmor. KRAM

http://www.spralleman.com

 

Kickan & noffar

12 oktober 2011 22:23

Roligt att få läsa om din farmor! Vad härligt ändå att du fick ha henne i livet så länge :-) Hoppas begravningen blir fin! Kram

http://vuvven.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till minne av Ella (2004-2018) och lilla Siri (2010-2018). Jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva något liknande än detta år, där vi slitits mellan strimmor av hopp och djup förtvivlan. I somras fick jag slutligen ta farväl av först Ella, seda...

Det har varit tyst här ett bra tag, och det har sin anledning. I början av juli blev Siri plötsligt väldigt seg och ville inte promenera. Vi har valsat runt i djursjukvården ett bra tag. Hos veterinär kammade vi noll, utan fick höra dumheter som att ...

Nu har vi tävlat två helger i rad, och har inga resultat med oss - tre diskningar och en rivning. Men jag är nöjd med mycket, tycker att det känns bra att köra Siri och framförallt har jag faktiskt nått framgång i mitt senaste projekt: tyst och behär...

Uttrycket "Great dog, shame about the handler" gäller inte bara för agility blev jag varse på kursavslutningen i nosework igår. En fantastisk liten sökhund har jag, men matten får (iofs i gott sällskap) gömma sig under skämskudden för dålig förmåga a...

Börjar så smått äntligen återvända till livet efter 3 veckors(!) virusinfektion. Eller, själva sjukan var över på en vecka men sedan följde rethosta och fram till bara ett par dagar sedan fick jag inte sova en hel natt. Skönt när jag nu kunnat flytta...