Jag är inte skrockfull men det kändes ändå som ett omen att mitt skumpaglas välte och spilldes ut på mattan efter att jag äntligen en kvart efter midnatt hade tid att skåla... Låter jag negativ? Jo, kanske men humöret är inte på topp hittills iår, förhoppningsvis kommer ork och lust tillbaka med ljuset, den här dagen som aldrig blev dag har varit förfärlig.

Men vårt nyår alltså: tog en rejäl skogspromenad med hundarna mitt på dagen så de skulle vara trötta sen. Det smällde redan ett och annat skott (ute i solen, mitt på dagen, folk är inte kloka...) och Siri reagerade genom att rycka till och sänka svansen på de kraftigare. Många andra hundägare var ute samtidigt och ordet på allas läppar var fyrverkerieländet, trevligt att prata av sig iaf. Rastade igenom på em och stoppade opedagogiskt några ungar som tänkte skjuta alldeles nära oss genom att gormande hota med polisen - de lade benen på ryggen vilket var skönt men jag fick lite dåligt samvete, inte deras fel att puckade föräldrar/storasyskon langar raketer och tillåter explosiva varor i händerna på barn.

Fredrik och jag lagade smarrig trerättersmiddag -hummer, rostbiff och chokladmousse- och lyssnade på hög musik för att hålla borta ljuden utifrån. Siri var inte så illa till mods inne utan kunde tigga, träna och tugga ben under kvällen, däremot klarade hon inte rastas ute på sista rundan utan ville bara fly. Själva nyårsslaget blev inte så festligt, vi kollade på HP med persiennerna nere till 23.55, sen blev det till att hålla Siri sysselsatt en bra stund för att hon inte skulle jaga upp sig. Tack och lov svarade hon bra på en lek som gick ut på att jag kastade små bitar rostbiff först åt ena sen åt andra hållet så hundarna fick jaga efter. När godiset tog slut testade jag kamptrasan och hon tog den, så kampade vi in det nya året i hallen (som var tystast) och hon tog gladeligen i! Härligt att det funkade men jag känner mig lite snuvad, jag som faktiskt älskar det vackra fyrverkerispelet på tolvslaget.

Hundarna (och jag själv) är fortfarande trötta efter den kvällen, Siri reagerar inte på smällar inne men ute och igår kväll ville hon öht inte gå ut även om det just då var tyst. Nu får tiden utvisa åt vilket håll det går, kan jag reparera skadan eller kommer det istället bli värre och värre? Ella blev ju också skrämd som ung men hon är numer helt oberörd, inte ens under spektaklet i mellandagarna rörde hon en min, hoppas Siri också kan bli trygg igen.

 

iDa E

2 januari 2012 20:01

Är nog ett bra tecken att Siri kan tigga och leka inne trots att det smäller. Så tror visst att det går att reparera skadan, tyvärr kan vi ju inte styra när det smäller.. Jag skulle nog se till att ha med godis och kampleksak och försöka langa fram det så fort det smäller. Eller inte reagera alls själv då det, det finns ju olika metoder för vad som funkar... Håller tummarna på att hon blir lite mindre berörd snart. KRAM!

http://spralleman.com

 

Marre

5 januari 2012 10:52

Härligt att busarna inte blev allt för skrämda av allt liv och att ni hade det bra. Här gick det också bra, men under rastning så tvekades det något och han som i vanliga fall aldrig brytt sig tidigare, mindre kul med andra ord .(

Har inte fått nått svar av dig angående om att starta en träningsgrupp. Skulle det vara nått eller? Är i stort behov av störningsträning och så fort det blivit varmare så skulle man här vilja sätta igång.

Ha det bra. Kramiz

http://papillonbus.bloggplatsen.se/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till minne av Ella (2004-2018) och lilla Siri (2010-2018). Jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva något liknande än detta år, där vi slitits mellan strimmor av hopp och djup förtvivlan. I somras fick jag slutligen ta farväl av först Ella, seda...

Det har varit tyst här ett bra tag, och det har sin anledning. I början av juli blev Siri plötsligt väldigt seg och ville inte promenera. Vi har valsat runt i djursjukvården ett bra tag. Hos veterinär kammade vi noll, utan fick höra dumheter som att ...

Nu har vi tävlat två helger i rad, och har inga resultat med oss - tre diskningar och en rivning. Men jag är nöjd med mycket, tycker att det känns bra att köra Siri och framförallt har jag faktiskt nått framgång i mitt senaste projekt: tyst och behär...

Uttrycket "Great dog, shame about the handler" gäller inte bara för agility blev jag varse på kursavslutningen i nosework igår. En fantastisk liten sökhund har jag, men matten får (iofs i gott sällskap) gömma sig under skämskudden för dålig förmåga a...

Börjar så smått äntligen återvända till livet efter 3 veckors(!) virusinfektion. Eller, själva sjukan var över på en vecka men sedan följde rethosta och fram till bara ett par dagar sedan fick jag inte sova en hel natt. Skönt när jag nu kunnat flytta...